Ord för ord, mening för mening. Vad är det för mening med det?
face to face. Här är hela skiten nerskriven. Lika bra det. Det gör ingen skillnad: Straight from my head:
Jag fattar det inte.
Varför kan jag inte lägga av mig det?
Jag går runt och har det i huvudet hela tiden, som ett heltidsjobb!
jag jobbar tidiga mornar, hela arbetsdagar, jag jobbar OB och övertid, till och med på nätterna jobbar jag! Det är för fan inte normalt! Åååh, jag ljuger om jag säger att jag klarar det fint. Det gör jag inte. Jag håller på och bli galen. Helt jävla crazy. Jag är så arg på mig själv just nu, faaan asså! Vad fan är mitt jävla problem? Jag pallar inte med det här jävla jobbet längre! Jag har det i huvudet STÄNDIGT!
Jag försöker komma på andra saker att göra så jag får annat att tänka på, men det går inte. Plötsligt kommer det in ändå. det kan vara en låt, ett namn, en bokstav, en bild, ett ord eller en tom minut så vipps... så är det där igen! Fan jag pallar inte det! Jag har ingen aning om vad jag ska skriva här för fingrarna bara går och jag skriver det om och om igen... JAG PALLAR DET INTE LÄNGRE!!!! aaah, give me a brake! Snälla.
Hela den här skiten är egentligen onödig också. Han med stort H, Du, du läser det ju ändå inte. Det kanske hjälper att få skriva av sig, men ändå. Jag vill att du ska veta. Och även om du kanske gör det så.. .ja... då vet jag inte vad jag ska säga. För vad ska jag säga? Hur ska jag göra dig glad? Hur ska jag få dig att le? Att skratta? Att prata? Jag försöker med massa skit som jag egentligen inte borde. Det är jag som är trög. Jag vet det. Det är jag som är den dumma SPIDaren... men det har jag alltid varit. Det kommer jag alltid att vara. Jag är ingen einstein...(har fan ingen aning om hur han stavar ens) Jag borde lagt av. Jag borde lyssnat . jag har fått det förklarar så många gånger.... men jag kan inte.
Det är precis som med matte. Jag kan få det förklarat hur många gånger som helst, jag jag kan inte fatta det. Jag kan inte få in det i skallen. Eller så kanske det är så att du har rätt? - Jag vill inte fatta det? Jag försöker ite ens? Jag vet inte. Skillnaden mellan detta och matte, är att jag totalt skiter i matten. Jag skiter i alla tal och formler, jag skiter i om det ska vara bråktecken eller delat med, det rör mig inte alls i ryggen. Men du gör det. Du betyder allt.
det borde inte vara så, jag vet. Men det är så. Precis som 1+1=2.
Jag har ingen aning om vad jag ska säga. Jag vågar inte längre. Även om jag vågar så gör jag det inte. Jag vill inte hoppas, men jag gör det ändå. Jag är fast. Helt totalt fast. djupt ner i skiten. Faaaan.
Det är kass. Jag mår sämst. Du mår bra. Det är fel. Så jäkla fel. varför ska det vara så svårt?
Ibland önskar jag att jag kunde lyssna på alla andra. Alla som sa till mig att allt kommer bli bra. Det kommer lösa sig. Det kanske det gör. Men jag har mptt såhär nu alldeles för llänge. Jag kan väl fan inte må såhär i onödan?
Jag är ingen människa som ger upp. Det har jag aldrig varit. Jag hatar att ge upp. Jag kan det inte. Vet inte hur man gör. Därför mår jag såhär. Därför tror jag och hoppas jag fortfarande. Kanske borde jag lyssna på alla andra? Kanske. Men jag kan inte. Jag har sabbat mig. Vad mer ska jag säga? Jag har sabbat mig totalt jävla skitmycket, men det hjälper inget alls nu. Jag har levt i en tro om att man aldrig ska ångra något man gör, eller något man gjort. Jag tror att jag måste bryta den livsstilen nu.
Det jag har kvar är mitt träd. MITT träd. Jag ser det varje dag. Det är det vackraste trädet på jorden. Jag älskar det.
Nu har du allt på face. Här är det. Såhär mår jag. Jag är säkert förtjänt av det. Det är jag säkert. men jag orkar inte med det mer. Hur länge får man avtjäna sitt straff?
Jag står kvar i en skit och stampar. Vet inte ens om jag vill gå vidare eller om jag vill stanna kvar. Jag har ingen aning längre. Jag behöver vägledning, men du har min karta. den är på hebreiska och jag fattar ingenting.
Jag står kvar. Jag kommer alltid stå kvar. Jag ger allt. För inget annat har samma värde. Inte som Du.
Tar du emot det?
Forever and for always....förlåt.
Jag fattar det inte.
Varför kan jag inte lägga av mig det?
Jag går runt och har det i huvudet hela tiden, som ett heltidsjobb!
jag jobbar tidiga mornar, hela arbetsdagar, jag jobbar OB och övertid, till och med på nätterna jobbar jag! Det är för fan inte normalt! Åååh, jag ljuger om jag säger att jag klarar det fint. Det gör jag inte. Jag håller på och bli galen. Helt jävla crazy. Jag är så arg på mig själv just nu, faaan asså! Vad fan är mitt jävla problem? Jag pallar inte med det här jävla jobbet längre! Jag har det i huvudet STÄNDIGT!
Jag försöker komma på andra saker att göra så jag får annat att tänka på, men det går inte. Plötsligt kommer det in ändå. det kan vara en låt, ett namn, en bokstav, en bild, ett ord eller en tom minut så vipps... så är det där igen! Fan jag pallar inte det! Jag har ingen aning om vad jag ska skriva här för fingrarna bara går och jag skriver det om och om igen... JAG PALLAR DET INTE LÄNGRE!!!! aaah, give me a brake! Snälla.
Hela den här skiten är egentligen onödig också. Han med stort H, Du, du läser det ju ändå inte. Det kanske hjälper att få skriva av sig, men ändå. Jag vill att du ska veta. Och även om du kanske gör det så.. .ja... då vet jag inte vad jag ska säga. För vad ska jag säga? Hur ska jag göra dig glad? Hur ska jag få dig att le? Att skratta? Att prata? Jag försöker med massa skit som jag egentligen inte borde. Det är jag som är trög. Jag vet det. Det är jag som är den dumma SPIDaren... men det har jag alltid varit. Det kommer jag alltid att vara. Jag är ingen einstein...(har fan ingen aning om hur han stavar ens) Jag borde lagt av. Jag borde lyssnat . jag har fått det förklarar så många gånger.... men jag kan inte.
Det är precis som med matte. Jag kan få det förklarat hur många gånger som helst, jag jag kan inte fatta det. Jag kan inte få in det i skallen. Eller så kanske det är så att du har rätt? - Jag vill inte fatta det? Jag försöker ite ens? Jag vet inte. Skillnaden mellan detta och matte, är att jag totalt skiter i matten. Jag skiter i alla tal och formler, jag skiter i om det ska vara bråktecken eller delat med, det rör mig inte alls i ryggen. Men du gör det. Du betyder allt.
det borde inte vara så, jag vet. Men det är så. Precis som 1+1=2.
Jag har ingen aning om vad jag ska säga. Jag vågar inte längre. Även om jag vågar så gör jag det inte. Jag vill inte hoppas, men jag gör det ändå. Jag är fast. Helt totalt fast. djupt ner i skiten. Faaaan.
Det är kass. Jag mår sämst. Du mår bra. Det är fel. Så jäkla fel. varför ska det vara så svårt?
Ibland önskar jag att jag kunde lyssna på alla andra. Alla som sa till mig att allt kommer bli bra. Det kommer lösa sig. Det kanske det gör. Men jag har mptt såhär nu alldeles för llänge. Jag kan väl fan inte må såhär i onödan?
Jag är ingen människa som ger upp. Det har jag aldrig varit. Jag hatar att ge upp. Jag kan det inte. Vet inte hur man gör. Därför mår jag såhär. Därför tror jag och hoppas jag fortfarande. Kanske borde jag lyssna på alla andra? Kanske. Men jag kan inte. Jag har sabbat mig. Vad mer ska jag säga? Jag har sabbat mig totalt jävla skitmycket, men det hjälper inget alls nu. Jag har levt i en tro om att man aldrig ska ångra något man gör, eller något man gjort. Jag tror att jag måste bryta den livsstilen nu.
Det jag har kvar är mitt träd. MITT träd. Jag ser det varje dag. Det är det vackraste trädet på jorden. Jag älskar det.
Nu har du allt på face. Här är det. Såhär mår jag. Jag är säkert förtjänt av det. Det är jag säkert. men jag orkar inte med det mer. Hur länge får man avtjäna sitt straff?
Jag står kvar i en skit och stampar. Vet inte ens om jag vill gå vidare eller om jag vill stanna kvar. Jag har ingen aning längre. Jag behöver vägledning, men du har min karta. den är på hebreiska och jag fattar ingenting.
Jag står kvar. Jag kommer alltid stå kvar. Jag ger allt. För inget annat har samma värde. Inte som Du.
Tar du emot det?
Forever and for always....förlåt.
Kommentarer
Trackback
