Fia

aah, asså detta skit gör mig galen.
Ibland är det på topp och ibland är det så långt mot botten som det bara kan.
Just nu känns det som om jag ligger på botten och kollar upp på allt som händer runt om. Jag letar efter ett tillfälle att komma upp för att hämta ny luft, men det finns inte så många eftersom bassängen är full av människor. Överallt. Precis som men vilka andra tillfällen som helst. De finns överallt, men jag tar de inte. Jag väntar alltid lite extra. Varför? Kanske är det för att jag har tagit de tillfällena flera gånger innan...och ångrat mig? Men snart kommer luften ta slut, då är det för sent. Man kan inte stanna på botten för alltid...Wake up.

Jag är inte rädd, det är inte det som är problemet. Dock vet jag inte riktigt heller vad problemet är. Men det kanske löser sig tillslut? Allt löser sig väl? Precis som tillfället att komma upp från botten för att hämta luft, det kommer också tillslut. Det gäller kanske bara at ha tålamod? Och det är Det som gör mig galen...jag har inget tålamod. I alla fall inget långt. Det är därför jag vill ta alla tillfällen direkt, pang på. Men det går inte. Det är inte alltid jag får som jag vill. Attans.

Nu ska jag ner i stan och fika med Sara och Sarha. Antagligen blir det Ebbas, hope so.
Ebbas is the shit och nu ska vi ner och shitta ner det ännu mer. See ya!