Fia

Jahapp, då har man sommarlov då.
Mitt allra sista om man ska vara nogrann.
Det känns kanon.

Dock mår jag inte riktigt lika kanon idag, men det kan man ju leva med.
Försöka i alla fall.
Men jag måste nog erkänna att jag ibland bara velat hamna i koma för en månad eller två, eller rymma upp till Tälje för ett tag. Jag vet inte varför, men jag har alltid haft en känsla av att allt löser sig om man undviker det. Jag vet att det inte stämmer, det känns inte ens bättre. Så frågan är... varför tänker jag då så?
Tankar.

Har tyvärr inget svar på det.
Men trots allt jag inte kan svara på känner jag mig klokare än nånsin.
Detta är första gången jag ärligt kan säga att nu är det inte huvudet eller kroppen som tänker, nu är det hjärtat.
Fy fan vad klychigt det lät. Men det är sant.
Nu förstår jag på allvar innebörden i Friends gamla låt Lyssna till ditt hjärta.  (För de var väl de som sjöng den?)
Och jag tänker fan lyssna på mitt hjärta.

Jag har också kommit på mig själv med att jag har börjat lyssna mer på låttexterna som spelas.
Det känns som man man får så mycket sagt då, trots att det inte är man själv som snackar- man lyssnar ju bara.
Men många låtar har precis det budskapet man vill få fram. Skönt. Man känner sig inte riktigt lika ensam då :)
Tina Turner - If i could turn back time
Jason Mraz - I'm yours
Chris Brown - with you
Carzy Maze - Nothing to loose    mfl.

Jag lyder fortfarande Zenitas råd: Skam den som ger sig.
Nu ska jag ut till polen och steka.