Fia

Varning för superskummt, helgalet inlägg som jag bara var tvungen att få ner.

Nu har jag en sån här stund då min hjärna är alldeles proppfull med tankar, men trots det kan jag knappt få ner ett enda vettigt ord. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva, eftersom jag inte har en aning om något alls.
Det känns som jag typ står på ruta noll och jag vill inte det! Jag vill veta lite. Lite.
Men trots att jag egentligen vet att jag vet så vet jag också att du vet, och eftersom du vet så vet jag att du vet att jag inte vet.
Typ så skummt känns det i mitt huvud nu.
Jag ville inte ens skriva ner det, men jag känner mig tvungen till det. Annars kommer jag bara gå runt och bära på det själv, och det är inte bra. Jag skiter i att jag vet och jag skiter i att alla vet. För det spelar ingen roll. Jag är fortfarande samma människa med samma tankar och det kan ingen göra något åt.
Jag kan skriva ner allt fem miljarder gånger, men det kommer fortfarande finnas kvar. Det försvinner inte, det kan underlätta...men försvinna, det gör det aldrig. forever and for always.
Fan asså. Det som var så jäkla bra. Det är fortfarande bra, det vet jag. Allt är bra tills jag börjar tänka. Jag ska inte tänka. Jag måste sluta med det. För när jag tänker kan jag formulera allt till precis det jag vill...eller egentligen, till det jag inte vill.

Ja, jag kan inte skriva detta klarare eller bättre än vad jag nyss gjort. Det är precis såhär jag känner mig nu. Lost.
Har ingen aning om hur jag ska skriva, men trots det så är nog det här så nära verkligheten jag kan komma. Skit.
ah whatever. det spelar ingen roll, det vet jag att det inte gör.

Jag ger inte upp, det skulle aldrig falla mig in. Aldrig i livet.

Men jag mår skit av det. Det är sanningen och den kan jag inte göra något åt.
Men trots att jag mår skit, måste jag säga att mitt liv inte kunde varit mycket bättre. För tänker jag på allt från en annan synvinkel, så är allt hur bra som helst. Tappa inte tråden. Allt kan bli hur bra som helst och jag har alla odds på min sida. Jag kan gå hur långt som helst och det tänker jag göra. En tröskel har väl ingen dött av? Ett prov har inte gjort mer än någon mindre skada som man snabbt glömmer.
Nu har vi gjort provet och tagit oss över tröskeln, det finns mer, ellerhur?
Jag vet det. Jag vet att du vet vad jag vet.
Det räcker så.
Svårare än så behöver det inte vara. Det är det inte heller.
Högre makter finns inte. Det finns bara en vilja och ett beslut. och det är ens eget.

Jag sa att det var krångligt.
...men vill du, så förstår du...