Jag tänker för mycket.
Idag hade vi naturkunskap igen - det kommer vi ha varje dag nu till studenten. Yey..
Hur som helst, efter den lektionen funderade jag lite. Ingen vet ju egentligen varför vi lever. Och det är ju ganska skrämmande eftersom livet egentligen borde ha en anledning. (eller kanske inte, resten av universum och alla skumma och konstiga frågor har ju inga svar så vem vet...) Så antingen lever vi tills vi kommer på anledningen till livet och då dör ut eftersom vi kläckt den stora gåtan. Eller så blir vi som dinosarierna - dör och försvinner och sedan kommer nästa varelser kunna gräva fram fynd och komma fram till att en art som kallats människan en gång har levt. Eller så kanske solen slocknar och alla fryser ihjäl, eller så avslutas allt med en lika stor big bang som allt skapades med och sedan upprepas hela historien igen - vi kanske inte ens är de första som upplevt och kommit på att en big bang ägt rum. Ush, läskigt. Jag gillar inte att fundera såhär, men när man haft lektioner som handlar om just det är det ganska svårt att låta bli.
Hur som helst, back to my opinion: Alltså lever vi liv som vi kantrar med massa olika tidsfördriv. Saker som skola, jobb, intressen, shopping, resor... allt är egentligen bara tidsfördriv eftersom vi egentligen inte vet vad vi gör här. Vi skapar en verklighet med skola, jobb, pengar, pension, död, som egentligen inte finns. Vi har själva kommit på den verkligheten. Vi är en liten spot i ett enormt universum, undrar om fler fördriver tiden precis som vi gör?
haha, whatever. Nu släpper jag de tankefrågorna. Det är ju som det är. Det här är livet och jag tänker inte kasta bort det. :)
Hur som helst, efter den lektionen funderade jag lite. Ingen vet ju egentligen varför vi lever. Och det är ju ganska skrämmande eftersom livet egentligen borde ha en anledning. (eller kanske inte, resten av universum och alla skumma och konstiga frågor har ju inga svar så vem vet...) Så antingen lever vi tills vi kommer på anledningen till livet och då dör ut eftersom vi kläckt den stora gåtan. Eller så blir vi som dinosarierna - dör och försvinner och sedan kommer nästa varelser kunna gräva fram fynd och komma fram till att en art som kallats människan en gång har levt. Eller så kanske solen slocknar och alla fryser ihjäl, eller så avslutas allt med en lika stor big bang som allt skapades med och sedan upprepas hela historien igen - vi kanske inte ens är de första som upplevt och kommit på att en big bang ägt rum. Ush, läskigt. Jag gillar inte att fundera såhär, men när man haft lektioner som handlar om just det är det ganska svårt att låta bli.
Hur som helst, back to my opinion: Alltså lever vi liv som vi kantrar med massa olika tidsfördriv. Saker som skola, jobb, intressen, shopping, resor... allt är egentligen bara tidsfördriv eftersom vi egentligen inte vet vad vi gör här. Vi skapar en verklighet med skola, jobb, pengar, pension, död, som egentligen inte finns. Vi har själva kommit på den verkligheten. Vi är en liten spot i ett enormt universum, undrar om fler fördriver tiden precis som vi gör?
haha, whatever. Nu släpper jag de tankefrågorna. Det är ju som det är. Det här är livet och jag tänker inte kasta bort det. :)
Kommentarer
Trackback
