Tiden är något man aldrig får tillbaka

Jag sitter helt ensam i mormor och morfars hus.
Framför en nästintill stenåldersdator.
Brevid den ligger papper med skrivstilstext och ett par förstorningsglasögon.
Det är helt tyst, inga ljud alls.
Jag har inget vettigt för mig och kan inte komma på något jag borde göra.
Jag funderar: "Är det såhär det känns att vara pensionär? "


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0