The big fat sanning

Jag har märkt att jag skriver mycket bättre när jag är halvtrött och riktigt flummig.
Då tycker jag inläggen blir som bäst ;)
Annars blir de så allvarligt och rakt, man känner sig viktig och det är inte bra .
Det ska vara lite halvdant, gärna med små stavfel och särskrivningar.
Då känns det bäst.
För det är sån man är.
Nästan omöjligt att vara perfekt, därför ska man inte vara det!

Nej, ska nu ladda för final på 50 br imorron eftermiddag, shise. Haha
Tillykke!  Säger danskarna och jag till mig själv..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0