We're here.
Jaha ja... ännu en dag i Miami.
Så hemskt det är.
Solen steker, palmerna vajar, höghusen skuggar alla 5 filiga enkelrikade gator och havet böljar. Fy fan.
Haha nej. det är faktiskt underbart. Idag har det varit riktigt varmt, 100 F. Ingen aning om vad det är i C men säkert lätt över 40. Som tur var har vi inte varit ute alls mycket idag. Dagen började med uppstigning 5.00 för frukost och packning. Kl 6.00 körde vi ner från tolfte våningen här i vår lägenhet för att komma till min allra första träningen som en Miami Hurricane! Wow!
Träningen gick väl okej. Mer än så tror jag inte jag kan ge mig själv i betyg. :P
Väldigt annorlunda från hemma, men det kändes bra och det kändes verkligen som om tränarna visste vad de gjorde.
Christine, min tränare, mötte mig utanför och gav mig en stor kram. "Finally!" sa hon. Det kändes riktigt bra, jag kände mig välkommen. :)
Jag och en tjej som heter Tiff var de enda från UM (University of Miami) som tränade nu. De andra hade uppehåll så vi fick simma med en annan grupp, typ HS, och med deras tränare. Enligt Tiff skulle träningen bli helt annorlunda när allt körde igång. Det längtar jag efter.
Efter träningen visade Tiff och Christine oss runt på campus. Skitcoolt!
Jag fick se vart jag skulle bo, var bassängen låg och var alla byggnader var och vad som hände i dem. Snacka om att campusområdet är mycket större än vad man tror.
Efter vår lilla tur stack vi till Sawgrass Mills i Ft Lauderdale för att köpa lite saker till mitt dorm. Vi skulle leta efter grejer till en "thin, long sized bed". Wopa. Expediten förklarade att det bästa var att köpa ett färdigt packet med grejer...sagt och gjort det gjorde vi och det var det coolaste jag sett på länge. I ett packet låg täcke, kudde, lakan, överkast, underlakan och prydnadskuddar. Ascoolt. Så det var bara att välja ett man tyckte om och sen var det klart. Jag valde ett med 7 delar. Dock fick jag köpa till riktig kudde. :)
Hur som helst. :)
Efter Sawgrass besökte vi AT&T och köpte mig en telefon. Så nu har jag amerikanskt telenummer och skickar hur många sms i månaden som jag vill. Så ni som vill ha mitt nummer får gärna skicka ett litet mail så skriver jag det där i :) .
Nyss satt vi och käkade i vår snygga lägenhet och jag frös lite pga den otroliga Air Conditionen så jag öppnade balkongdörren och satte mig här istället. Konstigt. Man fryser inomhus så då går man ut för att värma sig. Klockan är nu 21.10 här och 03.10 hemma och det är varmt och skönt ute.
Nu ska jag sitta här och njuta ett tag och sen gå och nanna.
Hare gott. :)
Första dagen in Miami.
Jahapp. Då har vi äntligen fått oss lite sömn, med betoning på lite, här i Miami.
Idag väntar fler äventyr!
Men innan jag går in på gårdagen tänkte jag bjuda på en rätt upp och ner gårdag:
- Upp 5.00 för att fixa det sista. 6.45 drog vi till Kastrup.
- Igenom alla säkerhetskontroller, allt gick super, inga förseningar och planet lyfte 12.20. Vi lyckades uppgradera våra platser till Economy Extra (tyvärr var det fullt på Buisness class) med hjälp av SAS bonus poäng. Yiiiiha! Snacka om att det var värt varenda poäng med det lilla extra man fick! Stolen var större, lite bättre och mer service, bredare utrymme, större gång, bekväma täcken och kuddar, och met matmeny på två rätter. Jag vågar inte fundera på hur buisness hade varit... :)
- Vi skulle landa New York på New ark för att byta flyg till ett inrikes till Miami. Efter lite mer än 40 minuters väntan i luften kom vi ner. Aningen försenade. Fick springa genom flygplatsen, ta tåget till terminal 4, hämta väskorna samt lämna dem vid en skum inchekkning. Spinga till planet.....som var försenat i en timma.
- 17.45 lokal tid går vi på planet men får inte starta förens ca 2 timmar senare pga dåligt väder. Åska, regnskurar och blåst gör att hela flygtrafiken är avstängd. Behöver jag säga att jag skakade som en tönt av rädsla för alla flyggropar?
- 22.30 lokal tid landade vi äntligen på Miami international airport. (ca 2 timmar senare än beräknat) Fick efter några om och men vår hyrbil och stack till lägenheten. Packade upp lite smått och körde till en drive in 00.30 för att få i oss lite kvälls/natt mat eller frukost, beroende på om man räknar Miami tid eller Helsingborgstid. :)
Så ja, nu sitter jag här efter en minst sagt knäpp dag igår och har väl i alla fall fått några timmrs sömn. Man vaknade av minsta lilla och efter alla miljoner intryck efter gårdagen känner man sig allmänt upp och ner. Men det ska nog funka. :)
Tog några bilder på den ascoola lägenheten, får se om jag kan lägga in dem lite senare. Nu ska vi leta upp en supermarket för att få i oss frulle, köpa nödvändigheter som schampo och balsam och lite annat smått och gott. :)
See ya. :D
Idag väntar fler äventyr!
Men innan jag går in på gårdagen tänkte jag bjuda på en rätt upp och ner gårdag:
- Upp 5.00 för att fixa det sista. 6.45 drog vi till Kastrup.
- Igenom alla säkerhetskontroller, allt gick super, inga förseningar och planet lyfte 12.20. Vi lyckades uppgradera våra platser till Economy Extra (tyvärr var det fullt på Buisness class) med hjälp av SAS bonus poäng. Yiiiiha! Snacka om att det var värt varenda poäng med det lilla extra man fick! Stolen var större, lite bättre och mer service, bredare utrymme, större gång, bekväma täcken och kuddar, och met matmeny på två rätter. Jag vågar inte fundera på hur buisness hade varit... :)
- Vi skulle landa New York på New ark för att byta flyg till ett inrikes till Miami. Efter lite mer än 40 minuters väntan i luften kom vi ner. Aningen försenade. Fick springa genom flygplatsen, ta tåget till terminal 4, hämta väskorna samt lämna dem vid en skum inchekkning. Spinga till planet.....som var försenat i en timma.
- 17.45 lokal tid går vi på planet men får inte starta förens ca 2 timmar senare pga dåligt väder. Åska, regnskurar och blåst gör att hela flygtrafiken är avstängd. Behöver jag säga att jag skakade som en tönt av rädsla för alla flyggropar?
- 22.30 lokal tid landade vi äntligen på Miami international airport. (ca 2 timmar senare än beräknat) Fick efter några om och men vår hyrbil och stack till lägenheten. Packade upp lite smått och körde till en drive in 00.30 för att få i oss lite kvälls/natt mat eller frukost, beroende på om man räknar Miami tid eller Helsingborgstid. :)
Så ja, nu sitter jag här efter en minst sagt knäpp dag igår och har väl i alla fall fått några timmrs sömn. Man vaknade av minsta lilla och efter alla miljoner intryck efter gårdagen känner man sig allmänt upp och ner. Men det ska nog funka. :)
Tog några bilder på den ascoola lägenheten, får se om jag kan lägga in dem lite senare. Nu ska vi leta upp en supermarket för att få i oss frulle, köpa nödvändigheter som schampo och balsam och lite annat smått och gott. :)
See ya. :D
Nu är det dags!
Nu är det dags. Nu startar äventyret! :)
Då drar vi till flygplatsen!
Hejdå Sverige, hejdå huset, hejdå rummet, hejdå alla vänner, hejdå Nora och Silver och lilla lillebror.
Vi ses i Maj. :)
Om några timmar.
Jag har fortfarande inte fattat det.
klockan ringde nyss och jag sträckte mig för att stänga av den.
Kim log och klappade mig på armen. hon sov här, tack och lov. :)
Nu ska jag lägga ner det sista, fixa lite färdkost....och sen drar vi...Och jag har fortfarande inte fattat det...
Fast det är fortfarande ganska lång tid kvar innan flyget går, Det är bra.
12.20 är det dags. Shit...
:)
...
Nu är det mindre än 12 timmar kvar till planet lyfter.
Planet påväg till Miami.
shajse.
Imorgon.
Imorse vaknade jag med en riktigt konstigt känsla.
"Om mindre än 24 timmar sitter jag på flygplatsen i Danmark och väntar på flyget som ska ta mig flera hundra mil härifrån, till mitt nya hus, nya "liv", nya äventyr, nya vänner...Om mindre än 24 timmar!!!"
Det känns som när man var liten och satt och väntade på julafton...plötsligt var det dan före dopparedan! Bara sådär. Och när man sen gick och la sig visste man att så fort man vaknade var det dags. Då var det dags för den stora dagen som man så länge längtat efter.
Precis så är det nu. Hela dagen idag kommer antagligen kännas helt skum med förberedelser, packa ner det sista, köpa de sista grejerna och sen stänga väskan och ställa den i hallen. kväll kommer jag gå och lägga mig och ställa klockan på tidigt, tidigt och när jag vaknar....då är det dags. Då är det den stora dagen som jag så länge väntat på och som jag så länge varit nervös över.
Det är inte lätt när det är svårt.
Nu börjar det kännas på riktigt.
Igår var första morgonen jag vaknade och var nervös och när jag sedan sa hejdå till farmor, farfar, Erika och Andreas kändes det bara ännu mer. Tårar fälldes, jag gillar verkligen inte att säga hejdå till personer jag tycker så mycket om.
Men jag får försöka se det positiva i allt. Det här är en utmaning och någonting som jag velat hela livet. Ett steg i rätt riktning helt enkelt. :)
Och jag får tänka på vad tanten i Disneys film Micke och Molle säger när hon ska lämna Micke tillbaka till skogen:
Adjö är ej föralltid,
Farväl är inte slut,
I mina tankar finns du,
Där finns du alltid kvar.
I och för sig låter det lite klychigt, men så får det va. Det är fint. :)
Idag la jag ner de första grejerna i min resväska. Snabbt blev det till två resväskor och nu känns det verkligen att jag åker om mindre än två dagar (!!!!!). Shit.
Om jag för några veckor sedan kände blandade känslor inför resan, är det verkligen ingenting emot vad jag gör nu. Nervositeten blandas med det Jonas Ardby alltid är så noga med att understryka: Spänd av förväntan. Lycka blandas med rädsla och harmoni med skräckblandad förtjusning. Snacka om mix va?
Så just nu består mitt rum av två stora resväskor, ett handbaggade och en hel massa kläder och papper överallt. Tänk, jag ska få plats med mitt liv i två resväskor.
Det är inte lätt när det är svårt ;)
Vårdcentralen kan slänga sig i väggen.
Åh...idag ringde jag Vårdcentralen här i Ramlösa för att boka rid för en kontroll.
Måste kolla upp varför jag fortfarande har sån huvudvärk. Brukar aldrig ha problem med det annars och nu har det hållt i sig till och från sedan SM...som var för snart 4 veckor sedan. Det är inte normalt.
Gick till naprapaten för att kolla om det satt i musklerna i nacken, men 500 kronor fattigare och fortfarande huvudvärk blev resultatet. ajaj.
Hur som helst: Ringde dem och fick prata med en otroligt sur och otrevlig tant.
Det gjorde mig arg. Varför ska tanter på ställen som vårdcentralen alltid vara så jäkla sura och otrevliga? Man har ju inte gjort annat än att ringa dit och förklarat sitt problem för dem för att veta vad man ska göra åt det.
Tanten jag pratade med idag frågade vad som var fel och när jag förklarade vad som var fel och sam att jag behövde tid innan den 12 augusti ifall jag skulle behöva röntgas som en annan läkare tipsat om, svarade hon bara surt :
-"Ja, men det har inte jag med att göra. Det får du ta med doktorn när du träffar honom. Och dessutom kan jag verkligen inte garantera att någonting kommer hända innan den 12 augusti!"
- "hum...ja, men du frågade ju vad som var fel..? och jag svarade bara på din fråga. Och det här är ganska viktigt för mig, speciellt eftersom jag ska flytta."
-"Ja, men det är bara för att jag skulle höra om det var en akuttid eller inte. Jag kan ju inte hjälpa dig med någonting här över telefonen förstår du väl, så det här är ingenting vi ska diskutera nu. Och om det nu är så viktigt för dig får du ju låta det ta den tid det tar, jag kan som sagt inte lova någonting innan den 12:e, de flesta har ju semester nu!"
Nej men fråga då ingenting, Bitch, hade man lust att säga. Tur att jag inte gjorde det. Och skumt att jag ska låta det ta den tid det tar. Jag skulle vilja se den doktor som flyger från vårdcentralen i Ramlösa till Miami för en hälsokontroll...
Tillslut fick jag ur henne att de hade öppen mottagning mellan 9.30-10-30 imorgon, för innan dess kunde jag verkligen inte komma för då hade de fullt av "andra aktiviter på mottagningen!"
Hum, undra vad det kan vara för "aktiviteter". Provtagning på dem själva eller kaffepaus med fikabröd kanske?
Jag blir så arg på otrevliga människor som är så otroligt sura utan någon som helst anledning. Hon är på sitt JOBB och jag ringer och frågar för att få hjälp och råd. Är det så mycket begärt?
Nej, nästa gång någon beter sig så mot mig kommer jag fan säga ifrån. För så gör man bara inte. Det är fan vanligt hyffs.
U.S.A
Nu är det snart en vecka kvar.
One week. Seven days.
Det känns så jäkla sjukt.
Är man verkligen redo?
Jaaa, självklart är man redo!
Det ska bli så jäkla kul.
Et helt nytt äventyr, en helt ny utmaning, ett helt nytt liv.
Mitt äventyr, min utmaning, mitt liv.
Det är sant som man säger:
"Man ångrar ingenting man gör, man ångrar bara saker man inte gör."
Jag ångrar verkligen inte detta. Självklart är det svårt att åka, men det här är något jag velat göra hela livet och nu har jag min chans. Det kommer blir svårt, det kommer bli ledsamt, men det kommer samtidigt bli så otroligt roligt och ett riktigt äventyr.
Jag har de allra bästa människorna som stötar mig. Alla betyder så otroligt mycket för mig.
Andreas, det här är bara en kort del i ett långt liv, ellerhur? :)
One week. Seven days.
Det känns så jäkla sjukt.
Är man verkligen redo?
Jaaa, självklart är man redo!
Det ska bli så jäkla kul.
Et helt nytt äventyr, en helt ny utmaning, ett helt nytt liv.
Mitt äventyr, min utmaning, mitt liv.
Det är sant som man säger:
"Man ångrar ingenting man gör, man ångrar bara saker man inte gör."
Jag ångrar verkligen inte detta. Självklart är det svårt att åka, men det här är något jag velat göra hela livet och nu har jag min chans. Det kommer blir svårt, det kommer bli ledsamt, men det kommer samtidigt bli så otroligt roligt och ett riktigt äventyr.
Jag har de allra bästa människorna som stötar mig. Alla betyder så otroligt mycket för mig.
Andreas, det här är bara en kort del i ett långt liv, ellerhur? :)
Tattoo.
Okej, iPhonen är kanske inte den bästa att fota sin egen fot med, men här är i alla fall en halvtaskig bild på tatueringen. :)
Man ser det mycket bättre i verkligheten vilket är ganska självklart.
Tyckte storleken blev väldigt bra, i minsta laget och tydligen väldigt svår att skriva enligt Viveka som står bakom skapelsen. :) Hon är helt klart bäst, så om någon letar efter en duktig och seriös tatuerare så är det henne ni letar efter.
Igår hade jag ett litet brakedown när Silver och jag låg i sängen och kollade film. Kommer sakna honom så mycket när jag är iväg. Det är sjukt hur husdjur påverkar en, men om man tänker efter så finns de ju alltid där för en. Man kan prata med dem och förlita sig till 100 procent. De berättar aldrig något och de ger alltid de bästa svaren. När jag var "nerdrogad" av smärtstillande tabletter efter det "kirurgiska ingreppet" på min tand, låg Nora hos mig hela tiden och tittade och vakade. Djuren är verkligen underbara. Hur klarar man sig utan dem?
Mina två små djurvänner. :)
Onsdag den 29 juli 2009
Åh God Morgon Träningsvärken!
Styrkan igår har verkligen gjort sig påmind och gett mig träningsvärk i baksida lår, ländryggen, skulderbladen och i triceps. Yeey. Synd att inte axlarna också kunde fått sig en släng. Då hade jag verkligen känt mig stel, haha.
Men saken är den att det verkligen inte gör någonting. Träningsvärk är kul och bra och nu får jag ett kvitto på att jag satt igång träningen. Eller ja, smygtränat i alla fall. Enligt Stene the coah ska vi inte börja förens på måndag, dock utan gym eftersom det revs nu i somras för att göra plats åt den stora fina Filborna arena.
Därför tyckte jag att det var rättvist att jag fick köra lite styrka igår. :)
Oh en sak till:
Idag är det onsdag.
ONSDAG!!!
Idag är det onsdag och exakt 2 veckor kvar tills jag åker!!!
Aaah. Blandade känslor.
Kul, roligt, jobbigt, förväntansfull, rädd, lycklig, ledsen, glad, skrämd, bestämd....en det ena en det andra.
Nu tar jag snart fram väskorna. Då kommer det kännas ännu mer.
yeeey :)
ZzzZzz...
Ush, jag är så trött på att ta penicillin.
Så trött att jag till och med glömde ta det ikväll.
inte förrens jag lagt mig i sängen kom jag på det. Ahh, jaja.
Bara några dagar kvar. :)
Mixed.
Idag är det ingen vanlig dag för idag är det pappas födelsedag, hurra hurra hurra!
47 år gammal blir han. Vojne vojne. :)
Har inte kunnat logga in på blogg.se förrens precis nyss. Hel skumt. Men men.
Äntligen känns det som om jag håller på att bli frisk från min efterhängsna förkylning.
Svininfluensan kanske? Haha.
Nej, ärligt talat så tror jag att det är träning som saknas. Jag börjar bli helt galen här hemma. Det kryper i hela kroppen och jag bli helt seg och tråkig och kan sova bort halva dagarna. Inte bra , inte bra och speciellt inte likt mig.
Tur nu när VM i simning har börjat. Då måste man upp innan 9 så man får se försöken. Jävla bra gjort av Sarah igår. 15 år och bäst i världen. Världsmästarinna! Helt sjukt. Hon är så grym och hänsynslös. Sjukt bra.
Hur som helst. Idag tog jag mig i alla fall i kragen och tog mig till gymmet. Sedan la jag mig i bassängen en halvtimma och plaskade lite. Härligt. Längtar till vi drar igång igen på måndag. :)
What els?
Jo... igår fick jag en specialtid hos tatueraren! WOW!
Så nu är jag en än gång tattad. Denna gång på foten med texten "Numquam certare desieris " - Ge aldrig upp.
Så fint och så passande. Ge aldrig upp. Det ska man aldrig göra. Det är jag ett levande bevis på. Och nu bär jag med mig det hela livet! Kan inte bli bättre. :)
Ps. Emmy, svar i kommentarerna. :)
Riktig Berg och Dalbana i GBG
Direkt från Göteborg!
Update:
Igår skulle jag och Andreas ta hans bil upp till GBG för en härlig små-semester tors-lördag. När vi kommit till Ängelholm strejkade bilen och vi hade verkligen tur som hann köra av motorvägen och styra (läs rulla) fram till ett röd-ljus precis innan en OKQ8 mack eller något i den stilen. Sen la den av, helt och hållet. Och där stod vi, precis innan trafikljuset som bytte till grön och röd flera gånger om, och vi kom ingenstans. Varningsblinkersen på och ihärdiga försök att få igång bilen. Efter ca tio sekunder kör världens snällaste människa upp framför oss och erbjuder sig att bogsera oss in till macken.
Det var inte så lätt som det låter. Bogserlinan skulle fästas i en krok under bilen som inte fanns. Den snälla människan ringde runt och fick tillslut reda på att den kroken ligger i bagageluckan (varför?) i en liten svart förpackning under själva golvet. (alltså i en lucka i golvet, varför igen?). Jag måste verkligen ge SAAB tummen upp för det påhittet... Sen då, jo då skulle kroken fästas vilket det för två killar som låg och krälade på assfalten i ösregn ca 5 minuter för att få på. 5 minuter som snarare kändes som en kvart i regnet och med alla bilar i kö bakom. yeeey.
Tillslut gick det dog vägen och vi blev bogserade till macken. Där tankade vi och hällde i motorolja. Bilen svarade med att starta, men vi åkte ändå tillbaka till HBG för att byta bil.
Så nu sitter vi i GBG på hotell Scandic Rubinen på Avenyn, njuter av "semestern" med en liten röd bubbla och lever livet. Dagen idag bestod av enormt mycket intryck i form av olika personer, liseberg, GBGs gator och torg samt en hel del annat. Snacka om en verklig berg och dalbana.
Oh, by the way: Balder.....Never in my life!
Blä, blä, ...tandläkare.
Blä, blä, blä. Hela munnen full av bedövning och kroppen full med tabletter.
Fick en akuttid hos tandläkaren där det behövdes ett "Kirurgiskt ingrepp" som hon kallade det. Hjälp. Jag sa redan när jag kom vad jag tyckte om tandläkare men hon var hur snäll och gullig som helst så hon hjälpte mig genom hela besöket. Så, lite bedövning senare hade hon skurit upp runt min onda inflammerade visdomstand så den "skulle å lufta". Hon sa att hon inte trodde att man behövde ta bort den vilket jag blev enormt glad över.
Efter besöket gick jag ut på stan för att piffa upp mig själv med en present. Dock hann jag inte långt innan bedövningen slutade verka och jag halvsprang storgråtandes genom halva stan för att hinna till bilen så form som möjligt. Med mamma i luren och tårar strömmande nedför kinderna kan jag lova att jag fick många blickar på mig. Men det kunde inte hjälpas. Vilken smärta!!
I bilen påväg hem satt jag och verkligen stortjöt som ett litet barn. Helt sjukt. Jag har inte haft så ont (förutom i magen då jag hade magkatarr eller blindtarmsinflammation) förut. Speciellt inte i munnen. Det var hemskt. Tårarna skymde sikten och mitt i allt saktade en ambulanschaufför in när han körde förbi mig, gjorde tecken genom rutan för att kolla att allt var under kontroll och när jag svarade med tummen upp mellan tjuten, log han försiktigt och körde vidare. Det var faktiskt snällt. Jag blev glad.
Så nu sitter jag här, men en penicillinkur på 2*Kåvepenin 2*om dagen och 1*någon skum tablett 2*om dagen, två panodil och en ibumetin i kroppen. Jag inbillar mig att det är bra för tanden, vilket det antagligen är eftersom penicillinet drar ner inflammationen och de andra tabletterna håller smärtan någolunda borta. Dock är det 10 gånger bättre redan eftersom jag redan nu kan öppna munnen nästan helt. Gosh. Hoppas verkligen det blir bra nu.
Rån.
För några timmar sedan var jag nere i stan för att fixa några saker på min "att göra lista" innan USA.
När jag gick kullagatan fram från SEB möttes jag av en polisbil, poliser och en stor folkmassa. Bara några minuter tidigare, samtidigt som jag satt på SEB, hade en skottlossning ägt rum mot Carlssons Ur mitt på kullagatan, mitt på ljusa förmiddagen. Vad är det som händer egentligen? Detta är andra väpnade rånet mot samma butik på bara en och en halv månad. Man börjar ju undra.
http://hd.se/helsingborg/2009/07/20/carlssons-ur-raanat-igen_2/
Av någon anledning kan jag inte skapa länkar....
Skatter i Ramlösaparken!
Inte visste jag att det fanns skatter i Ramlösaparken.
Men jojvisst! Mina kusiner kom hem glada i hågen och berättade att det fanns två hela Geo-cachings i Ramlösaparken! Jag låg som ett fån. "Två vad då?" "Geo-caching! Följer du med? Det är som skatter man ska leta efter! Man hittar dem på GPS:en om man anmäler sig som Geo-cachare!" "Jaha...ja visst." Efter drygt tio minuter hade vi hittat den första skatten och en halvtimma senare även den andra.
"De som inte vet något om Geo-caching kallas Mugglare" förklarade Emelie och skrev upp sig som senaste "catchare" av just den skatten vi var vid.
Jahapp. Geo-caching är alltså en lek som hela Sverige (världen?) leker med hjälp av sin GPS. Man skriver in vart man är någonstans och GPSen kollar upp om det finns några skatter i området. När du hittat "skatten" skriver du upp dig på en lapp som ligger i lådan som man hittar med hjälp av GPSen och lägger i en liten pryl, typ en Kinderäggs-figur eller något liknande. Sedan ska man hitta så många som möjligt.
Faktiskt ganska kul idé som hur många som helst kan vara med och leka. Hade ingen aning om att det ens existerade. Roligt, men jag tror nog ändå jag förblir en "mugglare". :)
The new bartender and her drink - SSS!
Förresten, inte visste jag att jag kunde bartendra ;P
Farsan och Mille beordrade en ny drink, made by Sofia, när de satt och levde livet i jacuzzin.
Jag fick fria händer trots att jag inte kan någonting alls om alkohol. Snacka om trust ;)
Ett glas, en skvätt smirnoff, lite peach...något ingen aning om vad det var, och resten peach cider toppat med fyra björnbär. "Haha", tänkte jag. De har ingen aning vad de gett sig in på. Jag vet att pappa inte är mycket för sött så nu fick han sig en riktig söt drink bara för att ;)
Resultatet:
SSS - Sofia Summer Splash, döpte dom den till.
De älskade den.
Eller a, det var i alla fall vad de sa ;)
One Tree Hill
Jag vet varför jag tycker om One Tree Hill så mycket.
Det är verklighetstroget, det är djupt och de tar upp precis de problem som jag själv går och funderar på.
Och trots att allt redan är uppgjort, allt är manus skrivet och intränat, så blir man glad över att se hur de löser problemen. Man blir glad över att man inte är själv med att tänka samma tankar som, okej en såpopera påhittad person, men ändå. Man blir glad av att se att de har samma problem, samma tankar, samma beteenden... allt är så verkligt på något sätt. Jag vet att jag är en funderare och det är kanske just sånna här saker som jag sitter och funderar på... men det känns ändå bra.
Det här känns löjligt att säga, men när man sett ett avsnitt vill man bara se fler. När man stängt av TVn för något bättre, låter man fortfarande tankarna glida tillbaka till Tree Hill, hur fjantigt det än låter. Jag vet inte, jag kanske är ensam om att känna så och det känns löjligt dumt om att tycka om en TV serie så mycket men va fan, alla har vi våra egna grejer, ellerhur? Jag kan känna hur personerna känner, tycka synd om dem, tänka djupt, djupt och bara sitta och fundera.
Det är en serie som verkligen satt sina spår och jag gillar den enormt mycket för det. Det är en mood-serie och det är inte många serier som lyckas föra fram det budskap som jag tycker One Tree Hill gör. Det är mer än en serie.
Senare samma kväll
Okej, jag ljög, jag tog det inte lugnt idag.
Först sprang jag en halvtimma i parken, sen band jag fast fötterna i stegen till polen och simmade. Bokstavligt talat: Fy fan vad härligt det var! Jag tror att huvudvärken kommer bättras, jag tror jag kommer sova bättre. Gosh, vilken känsla.
*
Igår firade vi Rebeccas 21 års dag. Jag fick, som alltid, vara taxi. Denna kvällen åt tre pers. I och för sig var den sista bra, jag fick 100 spänn i "driks" då hon såg hur irriterad jag blev när mamma lovade att jag kunde skjutsa henne hem. Och självklart vill man vara trevlig mot gamla människor och hjälpa dem hem. Men jag är ingen taxi och det var nog sista kvällen jag var helt nykter på en fest. Eller kanske inte, men en klunk cider kanske inte kan skada :)
