Fia

Det är verklighetstroget, det är djupt och de tar upp precis de problem som jag själv går och funderar på. 

Och trots att allt redan är uppgjort, allt är manus skrivet och intränat, så blir man glad över att se hur de löser problemen. Man blir glad över att man inte är själv med att tänka samma tankar som, okej en såpopera påhittad person, men ändå. Man blir glad av att se att de har samma problem, samma tankar, samma beteenden... allt är så verkligt på något sätt. Jag vet att jag är en funderare och det är kanske just sånna här saker som jag sitter och funderar på... men det känns ändå bra. 

Det här känns löjligt att säga, men när man sett ett avsnitt vill man bara se fler. När man stängt av TVn för något bättre, låter man fortfarande tankarna glida tillbaka till Tree Hill, hur fjantigt det än låter. Jag vet inte, jag kanske är ensam om att känna så och det känns löjligt dumt om att tycka om en TV serie så mycket men va fan, alla har vi våra egna grejer, ellerhur? Jag kan känna hur personerna känner, tycka synd om dem, tänka djupt, djupt och bara sitta och fundera. 

Det är en serie som verkligen satt sina spår och jag gillar den enormt mycket för det. Det är en mood-serie och det är inte många serier som lyckas föra fram det budskap som jag tycker One Tree Hill gör. Det är mer än en serie.