Fia

Fick en akuttid hos tandläkaren där det behövdes ett "Kirurgiskt ingrepp" som hon kallade det. Hjälp. Jag sa redan när jag kom vad jag tyckte om tandläkare men hon var hur snäll och gullig som helst så hon hjälpte mig genom hela besöket. Så, lite bedövning senare hade hon skurit upp runt min onda inflammerade visdomstand så den "skulle å lufta". Hon sa att hon inte trodde att man behövde ta bort den vilket jag blev enormt glad över. 

Efter besöket gick jag ut på stan för att piffa upp mig själv med en present. Dock hann jag inte långt innan bedövningen slutade verka och jag halvsprang storgråtandes genom halva stan för att hinna till bilen så form som möjligt. Med mamma i luren och tårar strömmande nedför kinderna kan jag lova att jag fick många blickar på mig. Men det kunde inte hjälpas. Vilken smärta!!

I bilen påväg hem satt jag och verkligen stortjöt som ett litet barn. Helt sjukt. Jag har inte haft så ont (förutom i magen då jag hade magkatarr eller blindtarmsinflammation) förut. Speciellt inte i munnen. Det var hemskt. Tårarna skymde sikten och mitt i allt saktade en ambulanschaufför in när han körde förbi mig, gjorde tecken genom rutan för att kolla att allt var under kontroll och när jag svarade med tummen upp mellan tjuten, log han försiktigt och körde vidare. Det var faktiskt snällt. Jag blev glad.

Så nu sitter jag här, men en penicillinkur på 2*Kåvepenin 2*om dagen och 1*någon skum tablett 2*om dagen, två panodil och en ibumetin i kroppen. Jag inbillar mig att det är bra för tanden, vilket det antagligen är eftersom penicillinet drar ner inflammationen och de andra tabletterna håller smärtan någolunda borta. Dock är det 10 gånger bättre redan eftersom jag redan nu kan öppna munnen nästan helt. Gosh. Hoppas verkligen det blir bra nu.