Huvudvärk.
Okej, huvudvärken dunkar fortfarande (efter mer än en vecka!! Inte alls bra) så jag bestämde mig för att skippa Mölle med mamma och kusinerna idag och slappa hemma. Det fick alltså bli en dag till som soffpotatis, men endast för att man känner sig så låg och seg med huvudvärk, fan vad det är jobbigt. Bättre blir det ju inte heller för att pappa börjar bli orolig för vad det kan vara och rekommenderar att gå till doktorn. Jag litar dock inte på distriktsläkarna som oftast inte hittar något alls och tar 300 spänn i betalt för det så jag ska ta mammas råd och gå till naprapaten imorgon. Hoppas det hjälper.
Läste i Expressen för några dagar sedan om en tjej som gått runt med huvudvärk utan att veta vad det var. När hon sen gick till läkaren visade det sig vara en stor tumör...hjälp.
Nu blir det ett avsnitt One tree hill, vatten, bok och tjaa...sömn kanske? :)
Sista dagen som soffpotatis.
Ibörjan av veckan var det faktiskt skönt att helt enkelt inte göra något alls, men nu börjar det bli segt, riktigt segt.
Och när man väl kommer på att man får rycka upp sig och hitta på något är det redan lite för sent.
Får lite halv-blandad (hade tänkt skriva ångest, men det gör jag inte för så illa är det inte...) stress-känsla av att bara sitta och inte göra något alls. Självklart är det viktigt att man laddar om batterierna eftersom jag vet att hela hösten kommer vara full rulle kanelbulle med studier, nytt språk, nya vänner och ny träning, men jag är inte Sofia-gillar-att-ta-det-lugnt. Tvärt om, det är skitjobbigt. Hellre har jag en fullspäckad dag än en soffdag.
Så det här får bli sista dagen jag bara sitter och chillar. En dag till får jag faktiskt tvinga mig till att inte göra något alls. Det är faktiskt vettigt och viktigt. (Det är i alla fall vad jag försöker intala mig själv. :) )
Dags att ta fram One Tree Hill, ett glas bubbelvatten, min bok och bara slänga sig på soffan.

Things. Thoughts. Times.
What if my life were an soap-opera, how would it end?
Det är mitt liv hel enkelt.
Två veckor har nu gått på min ledighet, två veckor!
Känns som en evighet och snacka om att jag är taggad till att både träna och tävla! Jag är så jäkla glad över den känslan!
Kan typ inte sitta still och längtar faktiskt efter att få dyka i bassängen och bara simma. Så himla härligt! Var faktiskt länge sen jag kände såhär, men speciellt efter att ha sett resultaten från de gångna SUM Sim dagarna vill jag bara hoppa i.
Jag är så sugen!!
Men det är väl så det är, man är antagligen cursed for life! ;)
Det är mitt liv helt enkelt, och jag älskar det. :)

Nej, det är inga baddräktsmodeller, det är bara vi som ska simma in.

Efter vinst på JSM
Det är ett härligt gäng, det kan man inte säga något om. :)
A regular svisch, please.
Oh boy... what a mix.
Imorse var faktiskt första dagen på ganska länge (om man inte räknar med den stora Visum-dagen) som jag faktiskt ställde klockan för att komma upp i tid till mitt sista möte med Ardby. Eller sista ska jag väl förhoppningsvis inte säga, men antagligen sista innan jag sticker. Roligt, lärorikt och meningsfullt - precis som det brukar vara.
När jag körde hem därifrån fick jag mig ett gott skratt:
Utanför mitt hus såg jag en medelålders man iklädd grå kostym, långbyxor och jacka samt en skjorta. På huvudet hade han en snygg hatt och i handen en svart portfölj - En vanlig kostym nisse hel enkelt, på väg till ett antagligen välbetalt jobb (jag utgår från hans klädval) en helt vanlig förmiddag. Det som drog mina ögon just till denna nisse var dock hans val av skor - Inlines. Jajamen, Mannen iförd kostym och portfölj svischade ner för gatan i Inlines. Snacka om att kombinera jobb med motion. ;)
En ledig dag.
Igårkväll frågade Rickard vad jag skulle göra idag och om jag behövde bilen. Jag blev minst sagt förvånad själv när jag svarade "Ehm... ingenting. Haha, jag ska verkligen inte göra någonting alls!" Både skönt och skumt samtidigt. Självklart har jag massa småsaker att pyssla med nu när det är mindre än en månad kvar innan jag åker... men vad jag vet ska jag i alla fall inte från huset, soft. :)
I och för sig kan det vara ganska bra eftersom jag vaknade imorse med en sjuhelvetes huvudverk som vägrar släppa trots ipren. Jag ska nig lyda pappas råd och ta en TREO, för huvudverk som bara sitter och gnager är fan inte kul när man ska planera eller ligga och läsa i solen. :)
Dazy mot Reeba!
När jag kom hem från Sthlm fick jag mig en rejäl överraskning:
På uppfarten stod inte längre min kära mörkblå BMW, Dazy...utan en röd Volkswagen bubbla!
Under senare tid har Dazy haft enormt mycket problem och varit på lagning gång på gång och reparationspriserna har snart övergått vad hon kostade att köpa in. När jag var på SM behövde hon lagas igen och då fick pappa nog och bytte in henne mot en Beetle, en Reeba!
Lite synd att man ska åka iväg nu när Beetlen är införskaffad eftersom de är så otroligt fräcka! Jag har alltid älskat de bilarna och hade redan bestämt att köpa en i framtiden. Så fräckt! Men nu får jag vänta med att köra den tills jag kommer hem från USA och tills dess får min brorsa tuta runt i den supercoola bilen, för javisst, Lillkillen har blivit stor och skaffade körkort (eller taxilegitimation som pappa säger ;) ) i fredags, GRATTIS brorsan! :)

Tack HD.
Idag känns det verkligen som första dagen på sommarlovet.
Jag har all tid i världen att pyssla med smågrejer som måste bli gjort och har ägnat förmiddagen åt städning av rummet och rensning i gamla skåp, nu har jag typ hälften kvar att slänga och gå igenom innan jag sticker, ;)
Igår satt jag och läste tidningen från några dagar då jag varit uppe i sthlm. Jag läser tidningen väldigt sällan men igår var det som om det var meningen att just jag, just då skulle slå upp HD.
Nu i efterhand känns allt både bra och dåligt och jag har fått en ny start på mitt självförtroende, och det är väl inte så illa pinkat? :D
En (o)nödvändig väska.
Tack Jingan för förklaringen till magonten ;)
Igår kom jag tillbaka Hammarbystrand, där mormor och morfar har sommarstuga, med en väska som jag inte hade då jag åkte till en små-shoppingrunda till Skärholmen centrum. Innan jag köpte väskan hade jag ringt mamma och kollat om hon höll med mig om att det var ett bra inköp, trots att jag egentligen inte behöver den eftersom jag redan har lite får många väskor. Vi hade en snabb diskussion på tre meningar om USA innan hon sa att hon höll med mig om att det var ett onödigt bra inköp.
Väl framme på Hammarby möts jag av mammas ena bror Peppe som står och ler och frågar mig:
"Sofia, hur många gånger är det så att tjejer köper en väska som de verkligen behöver? Har det någongång hänt? Det är ju inte precis så att väskorna helt plötsligt en dag när man vaknar, bara är slut och man verkligen behöver en ny väska." Sedan skrattar han och jag inser snabbt den lilla ironiska biten.
Han har alltid rätt, Peppe. Och det är det som är det roliga, ;)
Håll tummarna för imorgon!
Nu var det länge sen man skrev!
Fortfarande "bosatt" i Stockholm och kommer inte åka hem förrens imorgon, förhoppningsvis då med ett leende på läpparna och med vetskapen om att mitt USA Visum är på väg hem till mig. Hoppas, hoppas. Det har varit så jäkla mycket strul nu med papper som inte kommit fram i tid vilket har resulterat i magkatarr för min del. Fy fan. Men men, förhoppningsvis kan jag slappna av imorgon när jag sitter bakom ratten på E4 på väg hem till Skåneland igen . :)
Visst är det konstigt hur man undermedvetet kan tänka och oroa sig för saker som då påverkar ex magen eller huvudet i form av värk? Jag tänkte nu främst på mina bekymmer med papprena och magkatarren... Jag skulle vilja kunna stänga av mitt undermedvetna ibland och bara, endast fockusera på bra saker och saker som man tycker om och som gör en lugn. Det måste jag verkligen bli bättre på. Denna veckans magkatarr har verkligen gjort att jag fått upp ögonen för det.
Att vakna tre på natten av sådanna kramper att man bara vill skrika är sjukt hemskt, man vet inte vart man ska ta vägen eller vad man ska göra för att få det att sluta. När jag kände Andreas hand i min kändes det direkt bättre, men det tog inte lång tid innan jag forstod att den braiga känslan endast satt i huvudet samtidigt som magen krampade som innan.
Men eftersom jag då kände att huvudet var under kontroll samtidigt som öronen lyssnade på Andreas som sa "andast lugna, djupa andateg", så borde det egentligen inte, tekniskt sett, vara så svårt att lära sig slappna av innan magkatarren kommer. Jag har, med Jonast Ardbys hjälp, lyssnat på avslappnings CD för att lära mig slappna av lättare och visst, det är lätt att slappna av när en man snackar om att man ska "Spänna höger hand, andas ut, ta några djupa andetag och tänk på ditt mentalarum", men att själv sätta sig in i just den situationen när det är jäktigt runt om en är kanske inte alltid så lätt. :) Men, övning ger färdighet och nu har jag exakt en månad kvar att öva på det innan jag åker.
En månad....jäklar vad tiden går!
Fortfarande "bosatt" i Stockholm och kommer inte åka hem förrens imorgon, förhoppningsvis då med ett leende på läpparna och med vetskapen om att mitt USA Visum är på väg hem till mig. Hoppas, hoppas. Det har varit så jäkla mycket strul nu med papper som inte kommit fram i tid vilket har resulterat i magkatarr för min del. Fy fan. Men men, förhoppningsvis kan jag slappna av imorgon när jag sitter bakom ratten på E4 på väg hem till Skåneland igen . :)
Visst är det konstigt hur man undermedvetet kan tänka och oroa sig för saker som då påverkar ex magen eller huvudet i form av värk? Jag tänkte nu främst på mina bekymmer med papprena och magkatarren... Jag skulle vilja kunna stänga av mitt undermedvetna ibland och bara, endast fockusera på bra saker och saker som man tycker om och som gör en lugn. Det måste jag verkligen bli bättre på. Denna veckans magkatarr har verkligen gjort att jag fått upp ögonen för det.
Att vakna tre på natten av sådanna kramper att man bara vill skrika är sjukt hemskt, man vet inte vart man ska ta vägen eller vad man ska göra för att få det att sluta. När jag kände Andreas hand i min kändes det direkt bättre, men det tog inte lång tid innan jag forstod att den braiga känslan endast satt i huvudet samtidigt som magen krampade som innan.
Men eftersom jag då kände att huvudet var under kontroll samtidigt som öronen lyssnade på Andreas som sa "andast lugna, djupa andateg", så borde det egentligen inte, tekniskt sett, vara så svårt att lära sig slappna av innan magkatarren kommer. Jag har, med Jonast Ardbys hjälp, lyssnat på avslappnings CD för att lära mig slappna av lättare och visst, det är lätt att slappna av när en man snackar om att man ska "Spänna höger hand, andas ut, ta några djupa andetag och tänk på ditt mentalarum", men att själv sätta sig in i just den situationen när det är jäktigt runt om en är kanske inte alltid så lätt. :) Men, övning ger färdighet och nu har jag exakt en månad kvar att öva på det innan jag åker.
En månad....jäklar vad tiden går!
Min vecka i korta drag.
SM är slut och nu väntar en hel vecka i huvudstaden. :D
Åkte hit direkt efter det avslutande passet i söndags med ett nytt Svenskt Junior rekord i bagaget tillsammans med Sandra, Amanda och Rebecka, så jäkla nice. Ingen slår oss so far och vi är fortfarande dream team, trots att jag inte längre är en junior. :/
Visst ja, på tal om det gick det inte alls så bra so jag hade förväntat mig på mitt sista JSM... i och för sig fick jag pers på 100 brassa vilket var bra, men huvudet var inte riktigt där det ska vara. Mycket att tänka på och ett USA som krånglar bakom pannbenet, men det får man försöka glömma bort under tiden som tävlingen ä igång. Nu är SM i alla fall slut för denna gång och jag har 100 % mer att fokusera på USA.
Idag har jag mailat och ringt för att få tag i mina sista papper så jag hinner få dem innan jag ska på Visum möte här i Stockholm. Frågar ni mig ser prognosen för papprena ganska mörk ut och jag tror faktiskt att jag får åka hem utan Visum bara för att få åka upp till Stockholm senare och fixa det. Bajs. men men, inge är klart och jag vet inget än så jag behåller leendet på och hoppat om att UM ska skicka mina papper i tid. :)
Igår hade jag och Andreas storstads vandring och vi hann med en hel del måste jag säga! Till och med ut till Djurgårn där vi hyrde elcyklar och lyckades deala till oss att få dem till samma pris som en vanlig cykel. "Kanon" tyckte försäljaren och vi cyklade iväg. Efter en halvtimma var vi tillbaka och lämnade cyklarna (vi hade betalat för en timma) och försäljaren verkade gilla oss så vi fick använda trampbåtarna sista halvtimman. Snacka om flyt haha.
Nu är det tajm för frulle och kanelbulle innan det bär ut i stan igen. :D
Tjoflöjt. :)
Swimming.
Wopa! Nu gick det att lägga in bilder helt plötsligt!
Haha, snacka om nice.
Därför tyckte jag det var passande med några snygga sim-bilder nu såhär innan SM. :D
Wonderful. :D
Bilder på brassa från JSM/SM (tror jag det var) och Rosenlundsprint samt Juniorrekord innehavarna på 4*100 medley från i vintras. Smashigt, ;P
Next... SM!!
Idag har jag varit bäst på det jag annars är sämst på,
det vill säga att göra ingenting alls.
Jag såg på klockan för ett tag sen och märkte att den var halv sju... HALV SJU???
Var har hela dagen tagit vägen egentligen? Jag har i princip suttit vid datorn och köksbordet hela dagen och försökt fixa alla problem med NCAA (USA), ringt skolan i USA (!!!!), fixat med en present som nu tycks omöjlig, mailat fram och tillbaka, forskat på hemsidor, skrivit brev och kollat bilder... kul dag? Just nu känner jag mig bara såsig i huvudet och alldeles håglös och vet inte vart jag ska ta vägen. Det var inte såhär jag hade kommit överens med mig själv om att vara innan SM.
SM ja... vi åker imorgon och stannar till Söndag. In Linköping. Aldrig tävlat där innan man det ska nog gå bra.
Det känns som om jag är väldigt bra förberedd och det känns riktigt kul att äntligen få komma iväg och simma ordentligt. Det känns som om det är på tiden. :) Jag är nyfiken och pigg på vad jag kan göra och jag känner mig alldeles spänd av förväntan, .. redan. Jag är övertygad om att jag kommer komma dit och göra mitt bästa och jag är glad för det. Det ska bli spännande och kul och jag längtar tills det är min tur att stå bakom pallen! :D
Det är sommar det.
Igår kände man verkligen att det var sommar.
Först och främjst var det gröningen som gällde hela dagen, mysigt, lagom varmt och bra sällskap.
Efter det stack allihop till Amanda och köpte taccos som vi åt hos henne innan det blev dags för en 1,5 timma lång promenad, från gröningen mitt över Bonasera till Thalassa och tillbaka. När klockan var 23.30 kom vi tillbaka och jag och Andreas drog oss hem för att sova. Det sjuka var att det fortfarande var varmt klockan tolv på natten. Så sommar.
Mitt under promenaden kom jag och tänka på hur konstigt och gammeldags allt vore om man såg tillbaka på vår promenad om typ 200 år, tänk vad alla skulle snacka om då.
"År 2009 gick man ut och gick på små grusvägar och tittade ut över sundet. Man körde runt i bilar som gick på bensin och det tog flera timmar att komma till USA med flyg, hahaha... Man hade djur som sällskap i bosättningar som villor och lägenheter som värmdes upp av fjärrvärme eller el. A och maten fick man köpa i stora butiker som endast sålde mat som var förpackad i olika förpackningar av material som plast och kartong. A, det var gamla tider det. Tänk att människor överlevde vardagen."
Då kunde man ju inte låta bli att fundera lite på hur det egentligen kommer se ut och vara om ca 200 år.
Men alla dessa tankar försvann då jag utanför Thalassa trampade på en mördarsnigel som splashade sig äckligt under mina flipp-flopp och skvätte upp på min högra fot. Fy fan vad äckligt. Nä, efter det höll jag mig till att öva på att kasta macka om jag tydligen suger riktigt rejält på. ;)
Today, Tonight, Tomorrow
Jag tycker inte om när saker och ting krånglar.
Om några timmar ska jag ringa ett samtal till USA...aah, läskigt, haha. Men kanske lika bra att lära sig direkt. :)
News: Ingen har väl missat att Michel Jacsson avlidit igår kväll, svensk tid. Det känns ganska skumt trots att man verkligen inte haft honom varken nära eller som idol, men han kallas ju Popkungen så självklart har den X-mörkhyade, sönderopererade, dansmästaren och drogmissbrukaren satt sina spår i denna världen. Radiokanalerna här i Sverige spelar just nu sönder alla hans bästa och vissa bortglömde hits för att hedra hans minne och jag är säker på att även kanalerna i USA och u resten av världen gör det samma.
Trots att många såg snett på Michel, som tydligen vägde 45 kg vid sin död, som skylde sina barn i filtar och masker, hängde dem utanför balkonger och tog sig igenom missbruk efter missbruk, så tror jag ändå att fler känner samma skumhet som jag. Den konstiga Popkungen avled och nu hedrar folk världen över hans minne. För vad han än gjort för fel och dumheter i sitt liv, så kan ingen ta ifrån honom att han var en sjuhelvetes duktig sångare och en grym dansare!
Now: Jobb
Next: Planering, förberedelse
Later: Samtal, Träning
Tonight: Mys och Mat med Andreas.
Om några timmar ska jag ringa ett samtal till USA...aah, läskigt, haha. Men kanske lika bra att lära sig direkt. :)
News: Ingen har väl missat att Michel Jacsson avlidit igår kväll, svensk tid. Det känns ganska skumt trots att man verkligen inte haft honom varken nära eller som idol, men han kallas ju Popkungen så självklart har den X-mörkhyade, sönderopererade, dansmästaren och drogmissbrukaren satt sina spår i denna världen. Radiokanalerna här i Sverige spelar just nu sönder alla hans bästa och vissa bortglömde hits för att hedra hans minne och jag är säker på att även kanalerna i USA och u resten av världen gör det samma.
Trots att många såg snett på Michel, som tydligen vägde 45 kg vid sin död, som skylde sina barn i filtar och masker, hängde dem utanför balkonger och tog sig igenom missbruk efter missbruk, så tror jag ändå att fler känner samma skumhet som jag. Den konstiga Popkungen avled och nu hedrar folk världen över hans minne. För vad han än gjort för fel och dumheter i sitt liv, så kan ingen ta ifrån honom att han var en sjuhelvetes duktig sångare och en grym dansare!
Now: Jobb
Next: Planering, förberedelse
Later: Samtal, Träning
Tonight: Mys och Mat med Andreas.
jag kom inte på någon bra rubrik.
Nu har jag suttit framför datorn i två timmar bara för att. Och jag har egentligen inte hittat någonting alls som intresserat mig. Jag är faktiskt väldigt kass på att bara internet-slå-surfa, jag vet lixom inte vad man ska gå in på. Mina senaste besökta internetsidor vittnar om saken... - alla bloggar jag kommit på, - min egen blogg... - olika online klädbutiker - facebook - hotmail, och ingenitng har varit kul.
Kanske dags att stänga ner datorn ett tag nu och göra något vettigt istället. Frågan är bara vad. Nu när skolan är över, slut, kaputt och avslutad har jag ju verkligen ingenting jag kan sysselsätta mig med under min lediga tid! aaah, haha. Alla som känner mig vet att när jag inte har något att göra... då är det illa. ;) När jag sen berättar att jag faktiskt läst en hel del de senaste dagarna... a då undrar säkert vissa om jag fått feber eller något. Jag brukar vanligtvis inte läs alls, men trots det inser jag varje gång en bok är utläst hur bra den var, hur kul det var och läsa och hur intressant det var att få ta del av de påhittade figurernas liv. Kanske får leta på bokhyllan efter en ny bok.
Men innan dess ska jag kludda på en ny design. Tanken är ju att jag ska försöka specialisera den här bloggen mot USA och tänkte därför fixa om nästintill allt så jag blir kanonnöjd. :) Jag har en riktigt bra plan över hela altet och jag vet att det kommer bli hur bra som helst. Precis som allt annat man tar på sig, ;P
Wopa.
Dator, en tekniksak.
Snacka om att det har varit sommar nu de senaste dagarna. Sommar, sol, värme. Love it.
Då har jag passat på att lämna in min dator på lagning eftersom den trasslade med batteriet och självklart har mobilen...eller rättare sagt iPhonen pajjat vilket har resulterat i att jag känt mig ganska teknikbefriad. Skönt samtidigt som det är jobbigt. Självklart är det nyttigt att inte alltid vara tillgänglig med mail, sms, telefon och så vidare, men man känner sig så tomhänt på något sätt. Konstigt hur man kan bli så beroende av teknikprylar egentligen.
På tal om teknikprylar har jag övertalat pappa att köpa en Mac nu när hans dator pajjat. Efter att jag haft långa föredrag om hur mycket bättre en Mac är, efter att han läst och forskat och pratat med lite olika folk samtidigt som han blivit förbannad på PC valde han att lyda mitt råd och gick faktiskt och köpte en Mac i företagssyfte. Grattis farsan!
Meeeen, självklart är det här ingen solskenshistoria eftersom hans nyköpta dator krånglade efter bara några timmar. Nu kan man ju ställa sig frågan "Vad gör han egentligen med sina datorer?" Svaret på den frågan kan inte ens jag... dock vet jag att Macproblemet inte var hans fel, utan ett produktionsfel som killarna på Janssonsdator fixade på 45 minuter. Hoppas, hoppas att både hans och min dator håller sig friska nu. För trots att det är riktigt skönt utan datorer och telefoner, så blir man så jävla förbannad när det inte fungerar som det ska. ellerhur? ;)
We celebrate Midsummer...
På tal om midsommar kom jag och tänka på en annan sak:
På midsommarafton för exakt ett år sedan satt jag och fällde en tår tillsammans med Ostis utanför Amandas dåvarande hus. Denna midsommar tillbringade jag den första delen hemma hos mig och den senare hos Gustav, och jag har aldrig mått bättre. (Om man tar bort min lilla halsbacill såklart. ;) ) <3
(By the way...hur ska jag kunna förklara för amerikanarna vad midsommar är och varför vi firar det?
Ehm...we dance around a cross with flowers, sing songs about small froggs, eat fish and meetballs and decorating our hair with flowers. That sound fun, right? And oh, we do it because we want to celebrate the light.
Och jag tyckte att vi var ganska normala? ;)
Baksmällan och te med honung.
Igår var jag och såg Baksmällan med Andreas.
Haha, behöver jag nämna varför jag dricker så sällan?
Nä, skänt å sido, men den var faktiskt riktigt kul.
(skulle haft en bild här, men av någon skum anledning kan jag inte lägga upp några bilder alls. Tänkte lägga upp från midsommar och studenten också, men ikke sa Nicke, det fungerade inte alls. Ingen aning om varför och otroligt irriterande är det eftersom jag vill kunna ha små bilder då och då. Någon som kanske vet vart problemet ligger? )
Självklart har jag dragit på mig min årliga halsinfektion. Lagom till midsommar tappar jag rösten och låter som Bonnie Tylor och det har såklart även hänt i år. Dock har det gått ännu lite längre och halsen mår inte riktigt helt 100 vilket är irriterande eftersom träningen blir drabbad och SM går av stapeln i Linköping om en vecka och 3 dagar...yeeyy. Massor med honung och te för min del, jajamensan!
...
Konstigt det blev med typsnittet i förra inlägget... ajja det är ju budskapet so räknas. :)
Datorn är knäpp idag...