Håll tummarna för imorgon!
Nu var det länge sen man skrev!
Fortfarande "bosatt" i Stockholm och kommer inte åka hem förrens imorgon, förhoppningsvis då med ett leende på läpparna och med vetskapen om att mitt USA Visum är på väg hem till mig. Hoppas, hoppas. Det har varit så jäkla mycket strul nu med papper som inte kommit fram i tid vilket har resulterat i magkatarr för min del. Fy fan. Men men, förhoppningsvis kan jag slappna av imorgon när jag sitter bakom ratten på E4 på väg hem till Skåneland igen . :)
Visst är det konstigt hur man undermedvetet kan tänka och oroa sig för saker som då påverkar ex magen eller huvudet i form av värk? Jag tänkte nu främst på mina bekymmer med papprena och magkatarren... Jag skulle vilja kunna stänga av mitt undermedvetna ibland och bara, endast fockusera på bra saker och saker som man tycker om och som gör en lugn. Det måste jag verkligen bli bättre på. Denna veckans magkatarr har verkligen gjort att jag fått upp ögonen för det.
Att vakna tre på natten av sådanna kramper att man bara vill skrika är sjukt hemskt, man vet inte vart man ska ta vägen eller vad man ska göra för att få det att sluta. När jag kände Andreas hand i min kändes det direkt bättre, men det tog inte lång tid innan jag forstod att den braiga känslan endast satt i huvudet samtidigt som magen krampade som innan.
Men eftersom jag då kände att huvudet var under kontroll samtidigt som öronen lyssnade på Andreas som sa "andast lugna, djupa andateg", så borde det egentligen inte, tekniskt sett, vara så svårt att lära sig slappna av innan magkatarren kommer. Jag har, med Jonast Ardbys hjälp, lyssnat på avslappnings CD för att lära mig slappna av lättare och visst, det är lätt att slappna av när en man snackar om att man ska "Spänna höger hand, andas ut, ta några djupa andetag och tänk på ditt mentalarum", men att själv sätta sig in i just den situationen när det är jäktigt runt om en är kanske inte alltid så lätt. :) Men, övning ger färdighet och nu har jag exakt en månad kvar att öva på det innan jag åker.
En månad....jäklar vad tiden går!
Fortfarande "bosatt" i Stockholm och kommer inte åka hem förrens imorgon, förhoppningsvis då med ett leende på läpparna och med vetskapen om att mitt USA Visum är på väg hem till mig. Hoppas, hoppas. Det har varit så jäkla mycket strul nu med papper som inte kommit fram i tid vilket har resulterat i magkatarr för min del. Fy fan. Men men, förhoppningsvis kan jag slappna av imorgon när jag sitter bakom ratten på E4 på väg hem till Skåneland igen . :)
Visst är det konstigt hur man undermedvetet kan tänka och oroa sig för saker som då påverkar ex magen eller huvudet i form av värk? Jag tänkte nu främst på mina bekymmer med papprena och magkatarren... Jag skulle vilja kunna stänga av mitt undermedvetna ibland och bara, endast fockusera på bra saker och saker som man tycker om och som gör en lugn. Det måste jag verkligen bli bättre på. Denna veckans magkatarr har verkligen gjort att jag fått upp ögonen för det.
Att vakna tre på natten av sådanna kramper att man bara vill skrika är sjukt hemskt, man vet inte vart man ska ta vägen eller vad man ska göra för att få det att sluta. När jag kände Andreas hand i min kändes det direkt bättre, men det tog inte lång tid innan jag forstod att den braiga känslan endast satt i huvudet samtidigt som magen krampade som innan.
Men eftersom jag då kände att huvudet var under kontroll samtidigt som öronen lyssnade på Andreas som sa "andast lugna, djupa andateg", så borde det egentligen inte, tekniskt sett, vara så svårt att lära sig slappna av innan magkatarren kommer. Jag har, med Jonast Ardbys hjälp, lyssnat på avslappnings CD för att lära mig slappna av lättare och visst, det är lätt att slappna av när en man snackar om att man ska "Spänna höger hand, andas ut, ta några djupa andetag och tänk på ditt mentalarum", men att själv sätta sig in i just den situationen när det är jäktigt runt om en är kanske inte alltid så lätt. :) Men, övning ger färdighet och nu har jag exakt en månad kvar att öva på det innan jag åker.
En månad....jäklar vad tiden går!
Kommentarer
Postat av: Jingan
frågar du mig är det inte så konstigt att stress och oro leder till diverse problem relaterade till magen :)
har att göra med hur nerverna går och hormonbildningen.....i korta drag :)
skönt att det ser ut o ordna sig!
hör gärna av dig!
kram Jingan
Trackback
