Livet vid Öresund.
Riktigt trevligt, men jag vet inte om jag bara inbillar mig, men jag tyker att vattnet bara blir kallare och kallare för var dag som går. Barney tog fenor och ville ha tävling över till Danmark. Tyvärr fick han ingen respons så han simma själv till en boj istället, haha. Stackars Barney.
Men man kan ju inte annat än njuta dessa dagarna, så jäkla härligt med solen och havet. Vi satt några stycken och snackade om hur bra Helsingborg var för några dagar sen. Det är en lagom stor stad, som ibland känns för liten och ibland för stor, vi har en lång sandstrand längst med hela stan, från Laröd till City. En stor härlig gräsmatta mitt i stan med massa härliga glasställen och endast 20 minuter från Danmark. Kort sagt, Helsingborg är en riktig sommarstad. Vi kom överenns om att det inte fanns många bättre sommarstäder i Sverige, förrutom Tylösand. Haha. Men det är härligt. Jag älskar Helsingborg. Min stad.
Ikväll blir det antagligen utgång på Swea med Sara. Ska bli skoj. Var riktigt länge sen jag var ute nu så man får leta fram festkläderna från garderåben, haha. Om jag har några ;)
Väntar ju fortfarande på att kunna städa och gå igenom hela rummet, inklusive garderåben... då blir det nog lättare att veta vad man har och ännu viktigare, var det ligger. Nu är allt i en enda röra och jag har tappat bort mina nycklar någonstanns i den röran (förhoppningsvis.)
Det är sjukt irriterande, att tappa bort nycklar, mobilen eller något annat som man är i ett så stort behov av. Sjukt störigt. Nu får jag lixom gå runt i huset och leta upp ett par andra lediga nycklar innan jag kan sticka någonstanns.. jobbigt.
Nej nu blidde det käk. Hemmalagade hamburgare! Yammie.
När funderingarna spårar ur...
Ännu en dag i solsken.
Jag skulle verkligen behöva städa ut hela mitt rum, rensa och hålla på, men det är ju verkligen inget man känner för att göra när solen strålar. Det är kanske enda aledningen till att jag hoppas på aningen sämre väder snart... bara för en dag i och för sig, det räcker för att jag ska hinna fixa klart.
Nu är jag inne i en sån här period där man känner sig ganska osäker, ska jag verkligen? Det som innan kändes så kanonbra, så säkert och så lätt, känns nu bara skumt och jobbigt. Palla sånt.
Sommaren och sommarlovet är den tid man har för att verkligen njuta. Orka då fylla huvudet med en massa annat skit, man vill ju int ens tänka på det.
Eftersom ingen vet hur det egentligen går efter döden, får man väl tro på de gamla orden att man ska ta vara på livet, för vi lever bara en gång. Jag tycker att det låter helt hemskt med bara ett liv, vet inte riktigt varför, men jag tycker det känns som att vi lever för nåot och då kan det inte bara ta slut och sen...kaputt lixom. Det måste vara något mer. (Sånna tankar gör en knäpp. Här om dagen satt vi nere på stranden vid tolvtiden och kollade på stjärnorna och diskuterade vad som fanns utanför universum. Med oss hade vi en sån här smart NV-are som sa att där verkligen inte finns något och att universum utvecklas i ljusets hastighet och att vi därför aldrig kommer kunna ta reda på vad som finns utanför. Antingen får man hålla med och lita på det tragiska att vi verkligen aldrig kommer kunna veta vad som finns där vi nu säger att oändligheten finns. Eller så kommer människan någon gång i framtiden komma på vad som finns där. Vi kom ju överrens om att jorden inte var platt så nya upptäckter kommer ju ständigt fram. Hur som helst... vad som än finns där, är det ett mysterium.) Hur som helst, om vi nu utgår från att vi bara lever att liv, varför kan man då inte ta vara på det? Varför finns det då krig och svält? Jag vet att livet är orättvist, men det måste ju finnas någon bra förklaring till allt ont som sker.
Äh, nu känner jag att jag bara babblar på. Men det blir lätt så när man sitter och skriver ner sina tankar allteftersom de dyker upp. Sorry. Men jag tycker det är ganska intressant. Jag är en människa som har svårt att acceptera saker som de är utan att få ett bra svar på varför. Jag tror det är därför jag funderar och funderar. Okej, jag ska inte säga att inte alla gör det, det tror jag med all säkerhet att de gör, men om alla nu funderar och funderar, borde vi då inte snart komma på ett bra svar på våra funderingar? Och vad händer när vi gjort det? Är det slut då? Slutar vi att fundera på vad som finns bakom universum eller vad som sker efter döden? Vi kanske helt slutar tänka eftersom vi då redan vet allt, eller så dyker det upp nya mysteruim vi måste börja fundera på?
Hum livet är allt bra ganska krångligt. Och att vi människor sitter här, strandsatta på en planet och lever ett liv helt oberoende av några andra varelser, kommer på datorer, botemedel och startar krig... det är ju egentligen bara sjukt. Om man tänker efter: Vad behöver vi egentligen en dator till? Haha, nej nu känner jag själv att tankarna spårar ur.
Funderingar är bara jobbiga och man kommer aldrig på ett bra svar, oavsett vad det är man funderar på. Så är det bara :).
Vi får helt enkelt acceptera att vi lever i en värld full av frågetecken, i alla fall tills vidare.
Är det bara jag som har svårt för det och tycker att det låter jobbigt? Haha.
måndag, måndag, måndag...
Eftersom jag inte hade någonstanns att bo hade jag ställt in mig på att det fick bli att sova i bilen, inge problem från min sida, men dock vill jag inte göra det själv. Och det var där problemet kom in. Ingen kunde hänga med. Antingen var de duktiga och jobbade, eller tränade, eller så hade de andra planer. Attans. Men men, Stockholm blir det i alla fall på måndag då jag och Chattis åker dit för att göra stan osäker. Snacka om att jag längtar. Det ska bli skitkul. :).
Vaknade upp imorse och det var fortfarande bra väder! Helt sjukt egentligen för det braiga vädret brukar aldrig hålla i sig så länge. Men det är ju bara kul, så man ska absolut inte klaga :). Så jag ska nog ta och lägga mig och jäsa lite i solen med boken jag just nu läser. Äcklig heter den, skriven av Constance Broscoe. Det är en reality bok som handlar om en mor som misshandlade sin dotter. Precis som Pojken-böckerna. Väldigt tragiskt, men bra att läsa.
Förresten så är jag med i en tävling just nu. Det är en sån tävling som bloggerskor annordnar och har man tur kan man vinna en "goodibag" till ett värde av 20.000. Och visst hade det varit roligt? :) Så jag tänkte prova lyckan och se om jag har bättre tur i "spel" haha. Oj, lät som en spelnarkoman... det kan jag lugnt säga att det är jag inte ;). Nepp, ut i solen nu. Och njut!
Stockholm, here I come!
Eller kanske inte fel sport ur min synvinkel, utan nog mer andras synvinkel.
Träffar man nya folk som frågar vad man gör och man svarar "simning", säger de flesta inte så mycket mer och man byter ganska snabbt samtalsämne. Men har man då en vän med sig som spelar fotboll blir samtalet mycket mer intressant. "ååh, fotboll, jaha. Vart spelar du? Jaha, är det bra? Vad spelar du? Jasså... jaha. Vilken division?" osv. Och jag förstår dem, fotboll tilltalar nog många fler än vad simning gör, men ibland hade det varit roligt om sportsamtalet handlade om simning också, haha.
Ikväll blev det ännu en grillkväll på stranden. Denna kväll med Sara, Mary och Oskar. Mycket trevligt om jag får säga min mening. Men jäkligt kallt. Inte alls lika skönt och behagligt som gårdagen. Idag var det mer rått och mycket mer blåst. Blää. Kanske är kallare dagar påväg in?
En rolig sak som dock estämdes väldigt spontant för bara några timmar sedan är att jag antagligen ska åka till Stockholm imorgon. Och nu menar jag inte en kvart från huvudstaden i en förort kallad Södertälje, nej nej, nu menar jag the real shit. Mary berättade att hon beställt en bussbiljett imorse för att åka dit och hälsa på en vän från staterna som är där tills på söndag. Hon ska även invänta ett besked om hon fått en plats på Stockholms eller Lunds universitet. På skoj snackade vi om att jag skulle följa med, och det skojet blev ganska snart allvar. Så här sitter jag nu, i valet och kvalet. Ska jag åka med? Självklart! Det finns bara ett problem: Jag har ingenstanns att bo. Hum. Men problem är till för att lösas och i värsta fall får jag väl övernatta i bilen? :) Det är ju inte så svårt.
Men är det någon som läser detta som gärna skulle vilja följa med eller vet någon som har någonstanns att bo i Sthlm, så säg gärna till. Det hade varit kanon :).
Nu ska jag sova, upp tidigt imorgon för eftersökning av tillfällig bostad i huvudstaden! :D
Jag älskar Spontanitet. :D (heter det så?)
Sol vid och vatten.
Nu bär det av för stekning på Gröningen.
Shise, I lööve summer.
Jag älskar mitt liv när det är som bäst.
Gårdagskvällen tillbringade jag Eva och Sara på stranden tillsammans med en engångsgrill, (som också fick fungera som rumpvärmare efter ett nattdopp), gott grillat kött och massa snacks. Micke och Erik kom också förbi och grillade ett par marsmallows. Det blev en sån perfekt kväll som gör att man glömmer alla bekymmer och bara njuter till fullo över att det är sommar och härligt väder!
Efter våra ihärdiga försök att stå på händerna vid strandkanten blev det ett dopp som sagt. Riktigt härligt, ångrar lite att vi inte badade fler gånger, men det kommer ju fler kvällar :). Hur som helst, när vi som bäst stod där och värmde oss vid den sista värmen grillen hade att erbjuda kom ett gäng snubbar och frågade om de fick slå sig ner. Självklart. Sedan satt vi där, åtta stycken runt en engångsgrill och snackade och grillade mallows. Haha. Helt sjukt, men riktigt kul. Kom in på ganska udda samtalsämnen ibland, men det är så det ska vara. Spontand är roligast, ellerhur Sara? Eller vad säger vi om Laholm? haha. Nej, nog med internskämt.
Efter den kvällen har jag i allafall totalt bestämt mig om att Go for it angående the upcomming day. Okej, inte riktigt imorgon, men så småningom ;). Det får lixom bära eller brista helt enkelt. Sjukt kul. Får se om jag vågar, haha. Men efter vad jag minns efter en tripp till Danmark med simningen på upstarten, så hur nervös och osäker man än är innan man tar steget upp i en attraktion så var det så värt det sen när man väl kommer ner till marken igen. ;). Haha, hur som helst.
Kloka ord för kvällen: Sommaren varar inte för evigt, det gör inte all vänskap eller kärlek heller. Så, Ta vara på det!
(Efter dem orden kan jag ju bara fetlova fler sena kvällar på stranden med nya och gamla vänner, belive me ;) )
Sun and... dreams.
Sol och värme, jag älskar sommaren!
Äntligen är Helsingborgsfestivalen slut, eller ja, äntligen och äntligen men jag tycker faktiskt den är lite jobbig.
De senaste dagarna har avnjutists i solen tillsammans med härliga vänner och bra musik och härligt snack. Precis som en dag på stranden ska va! När mörkter har börjat falla har en och en annan fest lockat, så jag kan väl kort och gott säga att jag njutit av livet till fullo :).
I can simply say that i Love summer!
Nu är det drygt två veckor kvar på ledigheten från simningen och ca 4 till skolan börjar igen. Jag vet inte riktigt... har inte räknat efter ordentligt och har inte ens koll på vilket datum vi ska bara tillbaka bakom skolbönkarna.. det är inget jag längtar efter ska jag säga. Var ute på nätet och kollade schemat idag, yey. Ingen sovmorgon och Naturkunskap VARJE DAG, hur kul är det? Kunde de inte kommit på en lite bättre variation av studierna våra tidigare tre år? I och för sig är vi lediga på fredagar viljet är asskönt. Tror att jag kommer jobba då i och för sig.. men ändå gött. Men Naturkunskapen svider... det sista året också. Riktigt mycket.
Nu närmar sig förrsten den stora dagen med stormsteg.
Lite nervöst börjar det bli, haha. Men som jag sagt, its now or never :)
ooo, nerv craking haha .
Shit, känner mig helt tom på ord ikväll.
Saknar Kimsan som är i Boston.., men hon har säkert riktigt roligt där. Och vilken upplevelse, snacka om att man är avis ;). Det blir man också på alla andra som man hör ska utomlands. Förvånansvärt riktigt många faktiskt. Hade jag fått välja när jag skulle åka utomlands hade jag valt på vintern när här är kallt och tråkigt. Men men, inte mitt val :) Det är det inte mycket som är här i livet ;). Då hade det sett annorlunda ut, haha.
Nej nu ska jag ta och lägga mig och kolla en bra film eller läsa ut min bok om spöken haha. Sen ska jag drömma om ICA Brunnen och sova gott och tidigt, riktigt länge sen det skedde faktiskt :).
Night!
Jag tror inte på det.
Som en drog som man inte kan ta sig ur.
Den tär på mig, mer och mer.
Jag känner det, men kan inte stoppa det.
Försöker dölja det, men egentligen är det för genomskinligt.
Jag orkar inte mer.
Jag vill få det att sluta. Men jag kan inte.
Fast i en svart jävla spiraltrappa.
Jag orkar inte mer! Det är det enda jag kan skriva. Jag orkar inte mer.
Hur jag än försöker, går det åt fel håll. Man accepterar, lägger ner... och kommer tillbaka.
Jag kan inte.
Faaan!
Jag kan inte!
Det är fel, så jävla fel.
Jag tror inte på det.
HBG
Det känns skönt. Nu är man med om allt igen, inte isolerad 52 mil hemmifrån.
Kom hem igår och stack till en grillfest typ tjugo minuter senare.
Ett litet Baj-baj party för Micke som nu lämnar oss.
Ush, det lät tragiskt.
Det är det också i och för sig, och han har lovat att berätta om livet utanför sen. Livet utanför simhallen. Haha.
Idag drar Helsingborgsfestivalen igång. Så nu kommer hela stan krylla av galna fjortisar indränkta i kajal och brun utan sol, och bara allmänt fulla människor. Som kanske gör ett dåligt försök i att dränka sina sorger i alkoholen, eller försöka festa till tillvaron. Vem vet, kanske dags att göra dem sällskap?
Tänkte i alla fall kila ner och kolla en stund idag. Man lär ju träffa människor man känner- även fast de kanske inte minns det imorgon, eller så har man turen och får se något bra på en av scenerna. Hörde att bland andra Mange Smith har hittat hit ner idag. Får se vad han bjuder på.
Det känns både bra och dåligt att komma hem.
Bra för att slippa ensamhetskänslan - eller okej, man kan ju fråga sig om den inte känns större här hemma förresten... Trots att det kryllar av vänner och folk runt omkring en så känner man sig ensam. Vet inte vad det är som gör det, eller jo, det vet jag nog innerst inne, men har i alla fall ingen lust att erkänna det just nu. Det är bara att blunda och hänga med. Follow the Flow.
Varför är jag så osäker, när jag egentligen vet? Varför känner jag mig orolig, när jag inte ska?
Varför tänker man överhuvudtaget på saker som man egentligen inte vill fundera på?
Jag vet ju redan! Jag behöver inte fundera mer!
Men jag gör det ändå. Piss.
Jag låter inte rädslan stoppa mig. Jag lyssnar på viljan.
Jag vill, jag vågar, jag kan.
mhm... det är bara att tuta och köra.
Tälje
Nu är jag hemma hos kussen Lollo.
Efter en halvdag på stan där jag letade efter lite kläder att ha på mig istället för mina mysbrallor eller HS kläder sitter vi nu och väntar på att våra potatisar ska koka klart. Det blir bakad potät med fylling, yummie.
Hittade inte så värst mycket på stan, men det är väl tur det. Köpte i alla fall en sjal och en tröja på Indiska. Det får räcka för min del. Mamma å andra sidan hittade lite mer och shoppade loss på Ur och Penn som hade total utförsäljning med högsta pris på 30 spänn för ett halsband. :) Skoj det där.
Efter snart ett dygn i tälje håller jag fortfarande med mig själv angående vad jag skrev igår. Jag är inte mer än en turist här. Det känns fortfarande skönt. Ikväll ska jag antingen ta en promenad i barrskogen som jag längtat efter eller åka ut till sommarstugan i Hammarbystrand. Får se vart vägarna tar mig. Folket hemma i Skåneland ska ha SM-fest...jag vill vara där.
Nu får jag ta och hjälpa kusinen med packningen, hon verkar aldrig bli klar, haha.
Jag kommer föralltid att vara en Täljetok.
Får man säga Äntligen?
Något man väntat på så länge som nu bara är slut. kaputt, över. Och inte gick det bra heller. Känns som jag letat efter något som inte funnits. Eller jo, det har funnits, fram till i måndags. Störigt. Men så kan det ju gå när man inte har alla hönsen inne. :)
100 brassa som jag egentligen åkte dit för att simma gick skit. Och ska jag vara ärlig måste jag erkänna att så mycket syra jag hade efter 4*100 me laget nu i eftermiddags, har jag nog aldrig haft innan. Helt sjukt. Men nu släpper vi det. Nu har jag sommarlov och jag ska njuta, som fan.
Sista SM dagen började med ett insimningspass i ösregn som snabbt drog över till ett enormt oskoväder med blixtrar och dunder. Tävlingen fick ställas in och skjutas från till klockan två. Tur var för min del kanske, så fick jag bara simma 100 br en gång. Haha phu, tack ovädret ;)
Och nu när tävlingen är slut tog jag och morsan den ena bussen och drog uppåt i landet istället för neråt - hemmåt. Jag sitter just nu i morfars rum i Södertälje. My hometown.
Men för första gången ever kändes det inte alls som hemma när vi körde in i Södertäljestad. Genetaleden hit, Hovsjö dit. Gustavsberg och Scaniarinken. Jallavallen, Pershagen, Sydpolen. Vad är Torokällberget? Vart ligger Astra? Ragnhildsborg... min uppväxtby, - hur kör jag dit? Hur kommer man till Märsta och vart ligger Salem? Jag kände mig för första gången helt vilsen. På ett sätt skrämde det mig, men på ett annat sätt kände jag en enorm lättnad. Jag bor inte här längre. Jag behöver aldrig mer bo här. Skåningen från en halvstad en kvart från Stockholm. Staden som själv tar in fler invandrare än både USA och Canada tillsammans. Den lilla stan med det stora namnet Astra. Kringelstaden. Tokarna från tälje med alla slussar och broar. Japp jag är här ifrån, mitt liv började här, men det slutar någon helt annan stanns. Jag har lämnat Tälje bakom mig på både gott och ont, men det är väl så man får göra här i livet. En bok med nya kapittel.
Sista kvällen på Getå 1.5 mil utanför Norrköping fick jag höra ett par riktigt kloka ord: "Livet tar väldigt konstiga och krokiga vägar ibland. Men trots det hittar de alltid rätt. " Tack! Du hjälpte mig.
Jag kan inte säga annat än att jag håller med. Men fan som jag hatar vissa omvägar. Men både jag och alla andra vet, att tiden inte går att stoppa. Den rullar på på både gott och ont. Men hallå, är det egentligen inte det som är livet? Att känna både glädje och sorg? Lycka och kärlek? Ensamhet och tröst. Ordspråket "Efter regn kommer solsken" har väl en kanonförklaring till livet egentligen.
En människa nyggs upp med hjälp av rötter, känslor, erfarenheter och genvägar.
Ibland sker saker man egentligen inte hade hoppats på. Saker man gärna skulle vilja radera ur sin livsbok, men det går inte. :)
Nu är jag på semester i Södertälje. Jag semestrar i en stad där många fina minnen finns. En stor del av mitt liv. Men just nu finns mitt liv någon helt annan stanns. Och jag är enormt glad över att jag äntligen känner såhär. Jag känner verklligen att jag har ett hem långt ner i Sverige. I alla fall just nu, för tillfället. Var livets krokiga krångelvägar tar med mig på återstår att se. Jag har ingen aning. Jag vet noll. Men det är riktigt skönt. Jag är jag. Och vad som än sker kommer jag alltid att vara en av de där Täljetokarna, sorry, men det ligger i generna ;)
Air
Och Yes, yes, Aircondition.
Det blir lätt stavfel när det är brist på conditions här i HS bussarna, haha.
Kanonkul.
50 br och 50 fj imorgon, tjolahopp!
Kanonkul.
Som sagt bor vi på ett "hotell" i Getå, 1,5 mil utanför Norrköping.. tantan som äger stället är den mest tjatande och sura kärringen jag träffat. Hon klagar alltid, ständigt.
Inga blöta handdukar på rummet, inga blöta handdukar hängandes ut genom fönstret, måste släcka alla lampor så fort man inte använder rummet, inga skor i sovrummet, näst intill inget snack efter klockan tio, inga kläder på sängarna, får absolut inte ta med "hotell"handdukar till simhallen, inte spilla mat, inte det och inte det. Klag hit och klag dit. En sån surtanta ska jag i alla fall inte bli.
Mycket mer news har jag inte för tillfället.
Så nanna nött och sov sött.
Getå. tss
Insim och mat. Hääärligt.
Så nu sitter vi på vårt helt öde "hotell" mitt ute i ingenstanns på ett ställe som heter Getå.
Haha, loffigt.
Snart bär det av ill ICA, och yes, man får köra dit.
Tycker faktiskt synd om mig själv som får åka i en bil utan aercontition. Haha, ska fan ta plats i en annan bil sen.
Nej, nu blev detta trist.Inget skoj att skriva om.
Får ha förbättrad uppdatering imorgon istället.
I Belive you do. ;)
Norrköping
Härligt. En dag kvar till avresa mot Norrköping och 2008 års SM i långbana.
Wonderful.
Snart är man vid det målet man haft under ett halvårs tid. Äntligen.
Det ska bli så jäkla kul och just därför blir jag lite smått nervös.
Jag har ju skrivit innan att jag ofta får motsatt det jag vill ha (asså om jag tänker något blir det ofta motsatsen) och just nu känns det bara som att jag längtar extremt till SM och verkligen vill komma dit.
Haha, ni kan ju då förstå min "räddsla" om den motsatta effekten, haha. Men så har jag lärt mig att man inte ska tänka, så lika bra att sluta nu. :)
Whatever It takes.
Och vi var på Ica idag.
Han var där idag igen, två dagar i rad. Riktig tur har man haft.
Spontant och skumt båda gångerna - man börjar ju nästan undra om det är uppgjort.
Shise, kalla det fjolligt eller fjortisaktigt.
men shit säger jag bara, shit my god.
Idag blir det film och myskväll här hemma hos mig. Har precis käkat pasta och skinksås och nu blir det en hyrd film kallad Whatever It takes.
Passande. Nästan som vår biltur som spanare för tio minuter sedan.
Men nu har man ett spår: Gustavslund.
Vänner.
Det sägs ju att man känner sig själv bäst, men jag tvivlar på det.
Jag vill nästan påstå att det är ens närmaste vänner som känner en bäst.
Så känns det i alla fall :)
Och jag är otroligt tacksam för mina :)
För en tid som bara går.
Men så blir det när man har dagarna fullproppade med händelser. Riktigt nice. I looove it.
Men nu följer en lång update. Sjukt tråkigt dagboksaktigt jag vet, men så blir det ibland och idag blev jag riktigt mega sugen på att skriva ett astråkigt inlägg om vad jag gjort under de senaste dagarna, haha . Tralala!
Som sagt var jag på Stand Up vid tivoli i onsdags och vad ska man säg... tjaaa det var ju helt okej och vissa var ju verkligen bättre än andra. Men det är en sån sak som förgyller vardagen. Något annorlunda i kalendern som gör att man blir glad.
I torsdags var det Winerbäck som gällde för hela slanten. Gick dit med Mary och skulle möte upp Chattis och Liz. Dock hade de köat sedan klockan två på dagen (vi kom dit vid sextiden) och se stod allra längst fram. När vi kom var folkhavet så stort och hela gräsmattan var fullproppad med picknick fikande människor och familjer i alla storlekar och med alla sorters utseende. Det var med andra ord helt omöjligt att komma fram till Malmös Winnerbäck fantaster Liz och Chattis, så vi nöjde oss med att tränga oss in i havet och placera våra rumpor på en zebrafilt som vi klämde in på en liten yta.
Vi hittade Carro som blivit lämnad av en stupfull kompis. Hon hände med oss bort till Amnesty-tältet där vi gjorde våra egna T-tröjor och bidrog till mänskligarättigheter med en tjuga. Någon nytta får man väl göra. :)
I fredags var det jobb som gällde och senare på kvällen stack jag och Carro hem till Kim och färgade ögonfransarna och kollade film. Sedan bar det av hem till mig för en mysig taccokväll. Nice. Fick låna en bra film av Kim som hette Stick it, helt kort var det en gymnastik film med bra budskap. Sånt är alltid välkomnat. Spceiellt innan SM. :)
Carro sov kvar och i lördags var det träningstävling som stod överst på dagsordningen. följt av lunch med Kim på Grafitti och sedan fika på Piren. Så Härligt! Solen sken så vi bestämde oss för att åka hem och ta med badkläder, Lingon och Micke ner på Gröningen för att softa. Softa blev det men lagom till att Lingon kom ner började det ösa ner. Åkte vidare till Åhlens med Kim och Mille för att kolla skor och sedan var det Fredriksdahlsteatern med farmor och farfar som gällde.
Ska inte klaga på teatern, men den har ju varit bättre. Alltså inget hit i år. Vi blev också överraskade med att skyfall under pausen... tur att man var förberedd med regnkläder måste jag säga. På kvällen blev det film, Napoleon Dynamite (Inte riktigt min favoritfilm, men det funkar) med Kim, Lingon, Micke och Eva. Nice.
Och idag gott folk. Idag är det söndag. Får se vart vingarna bär mig idag.
Live your life like you deserve
Det har blivit till en vana att sitta här på jobbet nu, men lika bra att vänja sig. :)
Hellre det än skolan. :P
Just nu känns det som om jag har varje dag uppbokad fram till SM, men det är bara kul!
Ikväll blir det ståupp på Tivoli, imorgon Lars Winnerbäck på Sofiero, fredag middag med päronen, lördag-söndag icke hemma, sedan är vi där, måndagen innan SM. Den får gå åt att slappa. Tro mig, det kan jag behöva. Haha.
De senaste dagarna har jag varit helt dödstrött, så har jag bestämt att lägga mig i tid men när det sen blir kväll är jag inte trött alls. Och då fastnar man där framför Tvn med en bra film eller framför datorn och sedan springer tiden iväg i alla fall.
Men det är härligt. Man ska leva livet. :)
På träningen ikväll blir det träningstävlig igen. Nice.
Jag skulle haft på mig min Fs pro som vi fick av Speedo, men jag fick knappt över den öven knäna. Höfterna var ännu värre. När jag tillslut kämpat länge gick den på. Grejen vara bara att den då klämde över magen. Så antingen är den felsydd, väldigt liten i storlekarna eller så har jag väldigt skum kropp, haha. Jag kan ju inte ens drömma om hur svårt det kommer va att försöka få på sig den när man sitter i ett fuktigt omklädningsrum på SM... njaa. Får se om jag ens vill prova.
Nepp, back to work!
Live you life like you deserve! :)
Damn,
Damn, inte nu. Inte så nära sm. Varför? Dags att se en film eller något som piggar upp. Egentligen hade jag velat sticka ut och bara köra. Köra kanonsnabbt...men det vågar jag inte. Kul om någon kommit och tagit mitt körkort. "Sorry Tjejen..." Skiter nog i det. Det lutar mot en film. |
This is who I am .
Men snart ska man till um och försöka ta reda på om det är mina piller som får min mage att bete sig så dumt.
Vilket jag egentligen inte tror, men det skadar ju inte att försöka ta reda på det.
Dock tycker jag att alla på um inte riktigt vet vad de snackar om, och dte är ganska störigt eftersom man går dit för att få hjälp.
Men så är det väl med nästan alla docktorer? Ingen hitar något och gör de det så vågar de ändå inte skriva ut medicin eller ta reda på vad det egentligen är. Det innebär ju alldeles för mycket jobb för våden och köerna till operation eller röntgen är ju på flera månader. Hej hej svenska vården - kanon va?
Nu är det bara lite drygt en vecka kvar till simmarna drar iväg till Norrköping för SM.
Det ska bli spännande och än så länge har jag hållit mig frisk. Får hoppas att det fortsätter så också :)
Sedan får vi äntligen sommarlov. I tre- fyra veckor. Nice.
Då gäller det att njuta rejält och bara vara. Får se om jag lyckas med det , haha .
Oh, angående gårdagen får jag ta och tacka Kim enormt mycket för de tips jag fick av dig, :)
Även fast de känns helt upp och ner nu så vet jag vad jag vill :)
Precis som du sa, :)
Och nu får jag ta ett gott råd från mig själv, "Sträck på dig och lyft huvudet - våga".
Nothing is standing in my way.
1000 eller mer. Ladies night.
Me and Kim. Whatshing Sex and the City the movie.
Härlig film, och jag måste säga det att trots att man inte följt alla avsnitt så hänger man faktiakt med.
så jag rekommenderar den. :)
Jag måste erkänna att mitt huvud snurrar.
Det är skumt. För det ska det inte.
Jag är här, jag lever och jag älskar det.
Men ändå inte . :)
Got damn allt detta snurrande.
Ikväll var jag på väg att göra något som man kan diskutera om det hade varit bra eller dåligt.
Jag vet inte, för jag gjorde det aldrig.
Men jag funderar på det. Kanske hade det varit bäst ändå.
Frågan är bara hur många varningar man behöver innan man ger sig.
Jag skulle chansa på 1000. Eller mer.
1000 eller mer. Så är det när man vet att man agerar rätt men ändå fel.
Strange.
Men det är väl så vi är, vi människor.
Vi söker ständigt efter svar och efter förklaringar.
Det är inte alltid vi lyckas finna dem, men när vi gör det, blir det en upptäckt som delas med hela världen.
Vissa har förmågan. Andra har viljan.
Tillsammans blir det ett resultat och en upptäckt som ger upphov till nya frågetecken.
Det är en ständig spirar som kommer fortsätta snurra sig fram till en tid då alla redan vid födseln har svar på allt.
Fy vad tråkigt livet hade varit då.
Nej. Nu räcker det med djupa skumma funderingar.
Nu ska jag ta en nattamacka och sedan lägga mig och snacka med Kimsan som sover här.
Härligt.
Girls talk. Ladies night.
Våga.
Det går inte att luta sig på någon annans axel hela livet, eller glida runt på ett bananskal.
Då kommer man ingenstanns.
Egna ben. Egen vilja.
Det krävs mod för att hitta det och det krävs förstånd att använda det.
Men det är guld värt.
Det är precis som med allt annat, Det gäller bara att våga.
Ta ett djupt andetag och höj blicken.
Våga.
Jiihooo!
Snacka om att jag är sugen på att hitta på något. Får se om det blir party i stan eller hemmakväll framför Tvn.
Det första låter ju mer lockande... om inte SM hade vait om två veckor.
Men jag är ändå inne i en film-tittar-period, så det är ganska lugnt.
Ahh. Haha. För övrigt känns allt sjukt bra nu. Ingen aning om varför.
Men jag är jävligt glad för det. Det är detta jag förtjänar, inget annat :)
Allt annat kan ta och slänga sig i väggen, haha.
Nej, nu blir det film och mat med morsan.
Sen får jag ta och göra stan osäker. Hah.
Tjing!
Run
Regular
Trots att jag suttit inne i ett nedkyltrum har jag ändå förstått att det varit ett riktigt härligt sommarväder idag.
Fick ju ta lite del av det nyss på träningen.
Simmade en träningstävling på 100 br och det gick ju bra om jag får säga det själv. 1.14... så ungefär samma tid på DM i helgen. Man får väl buga och bocka och se glad ut :)
Vilket jag förövrigt försöker med nu när magen inte alls är på min sida. :/
Förövrigt har jag inga nyheter eller annat gammalt skroll.
Livet rullar helt enkelt på i en tackt som inte går att stoppa.
Man bara följer med, follow the flow helt enkelt. :)
Nu ska jag sova och drömma mina skumma drömmar. :)
It's my life!
Bara man inte fastnar så :) Än så länge har det jag fått hem i brevlådan varit kanonfint och billigt. Men nu får det vara stopp.
Jises som mitt huvud snurrar nu, haha.
Massa tankar och massa funderingar och en hel mängd beslut som måste tas.
Men som jag skrev innan, varje dag - ett nytt beslut. Men det är härligt egentligen - utan beslut och utan problem, hur kan man då veta att man lever? :)
Tänk om man skulle vara helt känslokall, förrutom att livet hade blivit ohyggligt tråkigt, så hade man ju egentligen inte vetat att man levt. Det är ganska bra att tänka på när man känner sig nere, "Ja, men det är bra att jag reagerar som jag gör, då vet jag ju i alla fall att jag lever och att jag är en människa med känslor." Haha, underbart sätt att tänka på egentligen. :D Grejen är bara att när det ibland handlar om riktigt djupa grejer är det ganska svårt att hålla tankarna isär och försöka tänka positivt när man egentligen bara vill skrika rätt ut. haha.
Men sånt är livet.
Jag lever livet .