Jag tror inte på det.
Som en drog som man inte kan ta sig ur.
Den tär på mig, mer och mer.
Jag känner det, men kan inte stoppa det.
Försöker dölja det, men egentligen är det för genomskinligt.
Jag orkar inte mer.
Jag vill få det att sluta. Men jag kan inte.
Fast i en svart jävla spiraltrappa.
Jag orkar inte mer! Det är det enda jag kan skriva. Jag orkar inte mer.
Hur jag än försöker, går det åt fel håll. Man accepterar, lägger ner... och kommer tillbaka.
Jag kan inte.
Faaan!
Jag kan inte!
Det är fel, så jävla fel.
Jag tror inte på det.
Du orkar visst Fia det vet bade jag och du! Du ska se att det blir bra till slut, pa ett satt eller ett annat! Det loser sig, det gor det alltid! :P Som jag sa innan "Don't worry, be happy!" :) Nu ar jag iaf framme och det ar superbra an sa lange aven om vadret igar va lite laskigt, osregn och aska! :O men idag har det avrit helt underbart, sol och bla himmel! :) Sa idag var jag, mammas moster, mammas kusin, hennes tvillingdottrar, mammas andra kusins fru och hennes son ute pa en o i bostons skargard! Det va superfint :) Annars har det inte hant sa mycket an. Men vi hors snart igen och da kanske jag har mer att beratta! puss&kram :)
Tack Kim!
Älskar dig verkligen och har ingen aning om vad jag hade gjort utan alla dina råd och kloka ord :). Tack för att du finns :). Nu ska du få njuta riktigt borta i Boston medans vi här hemma i tradiga Sverige (okej, inte tradiga nu på sommaren, men du fattar grejen) längtar efter dig :). Puss puss Kim! <3
