Fia

Sista SM dagen började med ett insimningspass i ösregn som snabbt drog över till ett enormt oskoväder med blixtrar och dunder. Tävlingen fick ställas in och skjutas från till klockan två. Tur var för min del kanske, så fick jag bara simma 100 br en gång. Haha phu, tack ovädret ;)

Och nu när tävlingen är slut tog jag och morsan den ena bussen och drog uppåt i landet istället för neråt - hemmåt. Jag sitter just nu i morfars rum i Södertälje. My hometown.
Men för första gången ever kändes det inte alls som hemma när vi körde in i Södertäljestad. Genetaleden hit, Hovsjö dit. Gustavsberg och Scaniarinken. Jallavallen, Pershagen, Sydpolen. Vad är Torokällberget? Vart ligger Astra? Ragnhildsborg... min uppväxtby, - hur kör jag dit? Hur kommer man till Märsta och vart ligger Salem? Jag kände mig för första gången helt vilsen. På ett sätt skrämde det mig, men på ett annat sätt kände jag en enorm lättnad. Jag bor inte här längre. Jag behöver aldrig mer bo här. Skåningen från en halvstad en kvart från Stockholm. Staden som själv tar in fler invandrare än både USA och Canada tillsammans. Den lilla stan med det stora namnet Astra. Kringelstaden. Tokarna från tälje med alla slussar och broar. Japp jag är här ifrån, mitt liv började här, men det slutar någon helt annan stanns. Jag har lämnat Tälje bakom mig på både gott och ont, men det är väl så man får göra här i livet. En bok med nya kapittel.

Sista kvällen på Getå 1.5 mil utanför Norrköping fick jag höra ett par riktigt kloka ord: "Livet tar väldigt konstiga och krokiga vägar ibland. Men trots det hittar de alltid rätt. " Tack! Du hjälpte mig.
Jag kan inte säga annat än att jag håller med. Men fan som jag hatar vissa omvägar. Men både jag och alla andra vet, att tiden inte går att stoppa. Den rullar på på både gott och ont. Men hallå, är det egentligen inte det som är livet? Att känna både glädje och sorg? Lycka och kärlek? Ensamhet och tröst. Ordspråket "Efter regn kommer solsken" har väl en kanonförklaring till livet egentligen.

En människa nyggs upp med hjälp av rötter, känslor, erfarenheter och genvägar.
Ibland sker saker man egentligen inte hade hoppats på. Saker man gärna skulle vilja radera ur sin livsbok, men det går inte. :)
Nu är jag på semester i Södertälje. Jag semestrar i en stad där många fina minnen finns. En stor del av mitt liv. Men just nu finns mitt liv någon helt annan stanns. Och jag är enormt glad över att jag äntligen känner såhär. Jag känner verklligen att jag har ett hem långt ner i Sverige. I alla fall just nu, för tillfället. Var livets krokiga krångelvägar tar med mig på återstår att se. Jag har ingen aning. Jag vet noll. Men det är riktigt skönt. Jag är jag. Och vad som än sker kommer jag alltid att vara en av de där Täljetokarna, sorry, men det ligger i generna ;)