Fia

Tjena Carro :) Går jobbet bra? ;)

Ännu en dag i solsken.
Jag skulle verkligen behöva städa ut hela mitt rum, rensa och hålla på, men det är ju verkligen inget man känner för att göra när solen strålar. Det är kanske enda aledningen till att jag hoppas på aningen sämre väder snart... bara för en dag i och för sig, det räcker för att jag ska hinna fixa klart.

Nu är jag inne i en sån här period där man känner sig ganska osäker, ska jag verkligen? Det som innan kändes så kanonbra, så säkert och så lätt, känns nu bara skumt och jobbigt. Palla sånt.
Sommaren och sommarlovet är den tid man har för att verkligen njuta. Orka då fylla huvudet med en massa annat skit, man vill ju int ens tänka på det.

Eftersom ingen vet hur det egentligen går efter döden, får man väl tro på de gamla orden att man ska ta vara på livet, för vi lever bara en gång. Jag tycker att det låter helt hemskt med bara ett liv, vet inte riktigt varför, men jag tycker det känns som att vi lever för nåot och då kan det inte bara ta slut och sen...kaputt lixom. Det måste vara något mer. (Sånna tankar gör en knäpp. Här om dagen satt vi nere på stranden vid tolvtiden och kollade på stjärnorna och diskuterade vad som fanns utanför universum. Med oss hade vi en sån här smart NV-are som sa att där verkligen inte finns något och att universum utvecklas i ljusets hastighet och att vi därför aldrig kommer kunna ta reda på vad som finns utanför. Antingen får man hålla med och lita på det tragiska att vi verkligen aldrig kommer kunna veta vad som finns där vi nu säger att oändligheten finns. Eller så kommer människan någon gång i framtiden komma på vad som finns där. Vi kom ju överrens om att jorden inte var platt så nya upptäckter kommer ju ständigt fram.  Hur som helst... vad som än finns där, är det ett mysterium.) Hur som helst, om vi nu utgår från att vi bara lever att liv, varför kan man då inte ta vara på det? Varför finns det då krig och svält? Jag vet att livet är orättvist, men det måste ju finnas någon bra förklaring till allt ont som sker.

Äh, nu känner jag att jag bara babblar på. Men det blir lätt så när man sitter och skriver ner sina tankar allteftersom de dyker upp. Sorry. Men jag tycker det är ganska intressant. Jag är en människa som har svårt att acceptera saker som de är utan att få ett bra svar på varför. Jag tror det är därför jag funderar och funderar. Okej, jag ska inte säga att inte alla gör det, det tror jag med all säkerhet att de gör, men om alla nu funderar och funderar, borde vi då inte snart komma på ett bra svar på våra funderingar? Och vad händer när vi gjort det? Är det slut då? Slutar vi att fundera på vad som finns bakom universum eller vad som sker efter döden? Vi kanske helt slutar tänka eftersom vi då redan vet allt, eller så dyker det upp nya mysteruim vi måste börja fundera på?

Hum livet är allt bra ganska krångligt. Och att vi människor sitter här, strandsatta på en planet och lever ett liv helt oberoende av några andra varelser, kommer på datorer, botemedel och startar krig... det är ju egentligen bara sjukt. Om man tänker efter: Vad behöver vi egentligen en dator till? Haha, nej nu känner jag själv att tankarna spårar ur.
Funderingar är bara jobbiga och man kommer aldrig på ett bra svar, oavsett vad det är man funderar på. Så är det bara :).
Vi får helt enkelt acceptera att vi lever i en värld full av frågetecken, i alla fall tills vidare.
Är det bara jag som har svårt för det och tycker att det låter jobbigt? Haha.