Kims tur!!!
Gud vad roligt, ikväll sitter jag hemma hos Kimsan, lyssnar på musik och är allmänt psykiskt stöd. Haha, lät lite roligt. Och jag känner verkligen igen mig (fast som jag kommer ihåg var jag typ 50 gånger mer nervös än vad hon verkar just nu haha.) För exakt ett år och 7 dagar sedan hade vi umbytta roller, då var det hon som satt och höll min hand, lyssnade på musik från min dator och hjälpte mig att packa väskan till mitt livs äventyr. Nu är det ombytta roller, IMORGON ÄR DET HENNES TUR ATT ÅKA TILL USA!!!
"
Det är så kul. Jag vet precis hur hon känner. Man är spänd, nervös, förväntansfull, lite rädd och ja...allmänt skräckslagen. Haha, men det är det som är hela grejen, hela glammen i det hela. Livet tar ju faktiskt en otrolig vänding och man har ingen aning om vad man ger sig in i förrens man faktiskt förstått vad det är som händer. (Vilket man gör en sisådär 3 månader efter man landat, haha). Men det är verkligen ett äventyr och nu när jag ser Kim tänka att hon har med allt, packar ner de sista grejerna, springer runt och letar efter papper och när jag vet hur hon känner så längtar jag faktiskt lite tillbaka till den dag då jag satt i hennes sits. Nu vet jag vart jag ska, vad jag har att vänta och självklart längtar jag som sören att få åka tillbaka 8om 13 dagar!!!!) men det är den där känslan av att i princip inte veta något alls som gör en extra pirrig. :)
"
Men nu ska jag gå och vara mer mentalt stöd till Kimsan och hjälpa henne att packa. :)
PussPuss
