Gud vad roligt!
Möttes precis av tre kommentarer på mitt förra inlägg vilket gav mig en liten inblick i vad vanliga ( ;) ) människor gör utan all träning. Sånt är riktigt kul eftersom jag verkligen inte kan se mig själv i en annan vardag än den med ca 4 timmars träning, 4 timmars skola, plugg, mat och sova.
Jag vet lixom inte vad jag hade varit för människa om jag inte tränat. Hade jag varit en tekniknörd som hade svar på allt som hade med telefoner och datorer att göra? Hade jag haft kanonbetyg efter plugg på både helger och kvällar eller hade jag varit en partyprisse som var ute natten lång? Hade jag gått ut skolan och kanske flyttat till en annan stad? Hade jag rest eller jobbat och vilka vänner hade jag haft?
Jag tycker det är kul att fundera på livet och hur det skulle kunnat bli annorlunda om man valt andra vägar tidigare i livet, och självklart får det mig då att fundera på vad mina val som jag gör nu kommer leda till. :)
Idag fick jag ett facebook meddelande av en tjej som heter Sagette som går på University of Miami. Hon började med att skriva och fråga om jag var Sofia från Sverige som skulle börja hos dem till hösten och när jag svarade att det var jag, fick jag tio minuter senare ett långt mail där hon berättade vem hon var, vad hon gjorde och att hon fanns för mig om jag ville fråga något. Allt känns så himla verkligt nu och det känns som om poletten sakta med säkert börjar falla ner nu... jag ska verkligen åka. Folk väntar på mig där och jag kommer åka ifrån alla här.
Igår hade jag ett litet psykbryt när alla tankar gick runt skolan, Miami, betygen, simningen, min just nu inflammerade arm, studenten, persen.. ja allt. Det kändes som om min hjärna verkligen då på allvar fattade att jag verkligen ska åka. Min dröm är inte längre än dröm utan en verklighet och jag håller just nu på att stålsätta mig för min resa. Det ska bli skitkul! Men trots det kommer jag självklart sakna alla här. Vilka kommer jag fortsätta ha kontakt med? Hur klarar jag de tre första kritiska månaderna? Kommer folk tycka att jag är en skum svensk i Miami?
Förhoppningsvis kommer jag titta tillbaka på detta inlägget och skratta om ett år. Jag kommer förhoppningsvis ha några svar att ge mig själv då, men fram tills dess är det enda man kan göra att använda fantasin. :)
Snart är det dags.
