Jag är en barnunge.
Ibland skäms jag över mig själv.
Jäkla barnunge vill jag skrika.
Men det gör kanske inget. Jag har ju i alla fall nästan en vecka kvar att vara barnunge.
Sen är det dags för vuxenlivet. Haha. Inte direkt för jag känner mig stor nog att kalla mig själv vuxen... men 20 är ju trots allt den åldern då man går ifrån tonnåren. Man förväntas kunna ta egna beslut och stå på egna ben. Man är kort sagt vuxen. Vuxen... det smakar inte riktigt bra i min mun. Det känns så... vuxet och så stelt.
Jag tror att jag kommer fortsätta vara det där fjantiga barnet trots min ålder i siffror. Men det återstår ju att se. :)
Nu tänkte jag bara tillägna några rader till en person som jag älskar oerört mycket:
Du är riktigt duktig och trots att allt känns hopplöst och svårt ibland så kommer det lösa sig.
Jag tycker inte om när folk säger så till mig, men jag vet ändå att de har rätt.
Det är inte i alla situationer man kan stå vid din sida och hålla dig i handen och bara hoppas på att allt ska bli bra på en gång, att allt ska lösa sig och vara en dans på rosor. Men man kan tänka att det vore så.
Så nu håller jag din hand i tanken och hoppas att det i alla fall ska kännas lite bättre. :)
Jag vet att du gör ditt allra bästa, mer kan ingen begära.
Du är duktig och det här kommer bli hur bra som helst. :)
Jag håller tummarna för dig. Jag älskar dig.
