Fia

Igår satt jag på Espresso house och fikade med Carro. 

Vi har alltid lika givande samtal och gårdagens snack innehåll allt från vem som skulle få barn först i vår umgängeskrets, till lite smyg politik, min flytt, erfarenheter, klass.... ja shise vet inte vad. Och såklart kan man inte låta bli att tänka efteråt meeeen, eftersom jag inte riktigt haft tid att skriva i min internetbaserade dagbok på ett tag så har jag självklart glömt mina starkaste funderingar sen igår. Men, what the fuck? ;)

Samtalet igår fick mig ändå att känna en enormt lättnad och en riktigt härlig känsla av lugn. 

Jag vet vart jag har mina vänner och jag vet vart jag har mig själv. 

Det känns så jäkla skönt och nu när folk börjar snacka mer och mer om studenten mår man bara ännu bättre. 

Blandar man det här lugnet med rädslan och glädjen av att få åka till Miami, får man fram precis den känslan jag har inom mig just nu. Kort sagt en helt väck skumm känsla :P Jag skulle nog kunnat vara med i programmet "HJÄLP", ;)

Nope. dags för att vara social med päronen som just nu sitter och diskuterar med några vänner. För tillfället pratas det om pappas misshandel... varje gång jag hör det blir jag tokig. Det är vid sådana tillfällen man vill ha makten att verkligen göra något åt saker och ting, verkligen sätta dit packen. Antagligen är det bara att inse att det aldrig kommer hända. Man kommer aldrig komma åt sånna personer och man kommer aldrig kunna göra något åt det. Det är den hemska sanningen och det är den sanningen som man kommer få leva med. Det gör mig så förbannad. 

Haha nä. Nu fastnade jag här igen. Jag avslutar med att lägga in en video på låten från melodifestivalen som blivit allra mest omdiskuterad.