Fia

"Hur känns det idag då? Sista dagen som tonnåring?"
Jag möttes av en glad och retsam pappa när jag kom innanför dörren idag.
Jag funderade lite och det känns faktiskt riktigt bra. Jäkligt bra till och med. ;)
Så idag har jag ägnat dagen åt att vara lite mer barsnlig än vad jag annars är - bara för att lixom. Sen har jag kommit fram till att det faktiskt har hänt väldigt mycket under mina år som...hum...barn? Nää, mina år fram tills nu får man nog säga.

10 mars 1989 föds jag på Södertälje BB och döps till Sofia Birgitta Johansson. (Så, där har ni mitt mellannamn också. Satt och funderade en lång stund innan jag bestämde mig för att skriva ut det, haha. Jag hatar verkligen det namnet och funderar faktiskt starkt på att byta det.. men men skitsamma ;) ) Första gången jag doppades på babysim var jag sex veckor gammal - vem visste då att jag skulle fortsätta med simning över 20 år frammåt i tiden? Mina första två år i livet bodde jag med mina föräldrar, Carina och Peter 25 och 26 år gamla, på övervåningen i en villa där min morfar Sven hade Tv verkstad på undervåningen på Stockholmsvägen i Södertälje. Den 2 maj 1991 fick jag min lillebror, Rickard, samtidigt som jag tog mina första egna simtag i bassängen - tidigt men sant. Vi flyttade samma år till vår nybyggda villa i Ragnhildsborg i Södertäje. Villan byggdes på mormor och morfars potatisåker - alltså bodde vi grannar med dem. I Ragnhildsborg växte jag upp tillsammans med fåren i hagen bredvid, badet och skidbacken, ett väldigt trevligt litet ställe där jag ofta låtsades att jag var Ronja Rövardotter när jag sprang runt i granskogen 2m från huset.

Jag började på dagis där jag träffade mina första riktiga vänner utanför släkten, Eja och Frida. Vi började sedan i samma klass och började då även hänga med Erika. Tillsammans bildade vi SOFREJER - Sofia, Frida, Eja och Erika - en klubb som gjorde massa galna upptåg i bland annat skolans matsal där vi hade speciella regler för hur man skulle ta sig ut osv. När jag gick i tredje klass blev min pappa allvarligt misshandlad och om jag själv får gissa tror jag att det var droppen som fick bägaren att rinna över. Snart fick jag det berättat för mig att vi hade ett hus som väntade på oss nere i Helsingborg dit pappa pendlat för ett jobb i ca ett halvårstid.

Att flytta var min stora skräck men det var bara att bita ihop. Vi flyttade till ett litet radhus på Birkagatan i väntan på att vår villa i Ramlösa skulle bli ledig. Jag började på VästraRamlösa skolan där jag från början hade det svårt att hänga med på skånskan. När jag började fyran fick jag världens sämsta lärare som förstörde hela min skolgång och i femman blev jag mobboffer från både lärare - för min dialekt och från mina dåvarande kompisar. Skolan var hemsk och jag ville byta klass. Jag hatade mig själv och i sexan fick jag diagnosen Anorexia Nervosa...dystert, tråkigt och mörkt.

Började sjuan på SallyBauser skolan där jag simmade på skoltid och två år senare blev jag friskförklarad. Livet och simningen gick bättre och bättre. När det kom på tiden att välja Gymnasie valde jag mellan SOS (skydd och säkerhet) på Olympia och SPID (samhälle idrott) på Filborna. Valet föll på SPID. Utevcklingen gick frammåt men skolgången var fortfarande tråkig.

2007 räddade jag och en jobbarkompis livet på en kollega och 2009 tog jag mina första individuella medaljer på ett mästerskap, anordnade en välgörenhetsshow som projektarbete, fick 100% scholarship på University of Miami, blev tillsammans med min stora kärlek och har aldrig mått bättre. Jag har aldrig varit så tillsfred med mig själv som jag faktiskt är nu och jag känner att det ska bli superkul att fylla 20, haha. Det känns som om det är dags att ta det stora steget nu.  ;)

Såå, det där var en liten kort resumé (?) av mina första 20 år i livet. Hade egentligen tänkt skriva något helt annat men fick bjuda på den nu när det bara är 6 timmar kvar till min stora dag och 9 timmar kvar tills jag för 20 år sedan såg det första ljuset i den här världen. Kanske kommer fler inlägg under dagen, who knows? ;)