Fia

att jag glömde:
Jag måste ju berätta om mitt projektarbete!

Precis som alla andra sista års elever ska även jag ha ett projektarbete. Men eftersom jag är ganska galet trött på att sitta och skriva arbeten, bestämde jag mig för att göra något anorlunda. Nämligen en Välgörenhets show där pengarna som jag drar in oavkortat går till Anorexiapunktens arbete för att hjälpa människor som drabbats av ätstörningar till ett friskt liv.

Visst låter det bra?  - Ja självklart! Och självklart du ska komma!
Bjud mig dig mamma, pappa, farmor, vänner, vem som helst! showen passar alla åldrar och ni kommer få se:
Johan Boding, Mary Jane, Anna-Lena Brundin, Emma Igelström och äckta Streetjazz när den är som bäst!

Så vad väntar du på?
100 kronor kostar biljetten för ca 3 timmars underhållning från diverse synvinklar. Med 100 kr stödjer du en människa till att få ett bra och friskt liv. Och du får en trevlig kväll utav det. Visst känns det rättvist? ;)

Så visst ses vi på Wallmans salonger i Helsingborg den 11/2-09 kl 18.30 då? ;)
Självfallet ska du svara, självfallet! ;P

Hjälp mig nu att sprida detta vidare, det kommer bli en hejdundrande kväll!

(Biljetter finns att köpa på Filbornabadet, Peter Lindells trafikskola, Salong Pretty Hair (SödraStenbocksgatan 119), Aktiverum, Kökscentrum, Anorexiapunkten, Öron-näsa-hals eller hör av er till mig.)

Oh my crazy. :D
Nu är det verkligen inte långt kvar tills vi sitter på tåget upp till min hemstad Södertälje för det årliga vinter JSM. Det ska bli sjukt kul och jag är full av förväntan inför tävlingen!
(Såpp, nog om det nu. Jag gillar inte att snacka tävling innan den startat. Men man kanske får vänja sig? ;) )

Det känns som att jag bara tjatar om det här, men så får det va för jag mår så jäkla bra.
Jag är så glad och tacksam åt mitt liv att jag skulle vilja ta ett klackhopp rakt upp i luften. Om jag hade kunnat såklart.
Sen hade jag sprungit långt, långt utan att stanna...bara för att jag kan. Bara för att jag är jag.
Jag är så glad, så lycklig. Det är nästan läskigt ;) - Får jag må såhär bra? :)
*

Jag ringde polisen för några dagar sen för att höra mig för om de hade några tips till vad man skulle läsa i USA om man sedan vill plugga till Polis när man kommer hem. "Självklart" sa han och började rada upp en lång lista på bra att ha kunskaper. Som tur var sa han mitt förstaval som översta punkten, nu kan jag känna mig trygg. När vi snackat lite om studier ville han veta mer om mig. Han ställde många frågor och var enormt intresserad över att jag var elitsimmare, att jag skulle till USA och att jag ville bli polis. Jag blir så glad efter sånna samtal. Det piggar verkligen upp vardagen och jag kände ett otroligt lugn inom mig - jag gör rätt!
Ibland kan man behöva en sån bekräftelse bara för att få det bevisat för sig att man är på väg åt rätt håll. Tack.

Hur som helst, nu när jag ändå är igång måste jag säga GRATTIS till Maria som inte bara fyllt 20, utan som också har Köpt sin första lägenhet! aaaaah! Så nu kommer hon flytta ner till Lund och sitta och filosofera i ett hemtrevligt eget hus. buhu.. jag måste säga att jag är avundsjuk. :P Men på ett sätt är det bra att vara avundsjuk för nu har jag äntligen (efter typ 5 år) kommit på hur jag vill fixa i mitt rum! Så mitt nästa projekt blir: Fixa rummet. Nice.

Nu ska jag ta och läsa ett oerhört kort kapittel i min otroligt underhållande engelskabok.
Kände ni av ironin?

Next stop; The stars!
Take this, haters! ;P

Har ni tänkt på en sak? - Livet går vidare.

Det gör det alltid. Livet kommer alltid gå vidare, no matter what happends.
Det kommer det alltid göra.
Jag har tänkt på det, många gånger, men det finns så otroligt många olika perspektiv att se det i.
Oavsett vad som än händer, kommer livet alltid att fortsätta.
Med eller utan dig, med eller utan någon som stått dig nära, med eller utan samma gamla tider.

Jag tror inte att livet baseras på ödet. Jag tror att livet baseras på de beslut vi tar.
Stora eller små - på något sätt har de ändå en inverkan på ditt liv.
Därför skulle jag vilja ge alla som läser detta ett litet tips: Ta ingenting för givet.
En dag kan du vakna upp och allt du en gång tagit för givet bara har försvunnit.

Man ska ta vara på tiden. Göra sånt man tycker är kul och sånt som man bryr sig om.
Man ska göra saker som man anser har en positiv inverkan på sitt liv. Saker som man vill göra, för att det betyder något.
Man ska fylla sin vardag med alldagliga vanor, men även med spontana överraskningar för sig själv. Utmaningar. Det blir alltid lite roligare då, om du själv inte kan räkna ut hur din dag kommer se ut i förväg. Suprise.

Just nu lever jag mitt liv så lyckligt att jag nästan blir livrädd. 
Vad jag är livrädd för vet jag inte. Men jag försöker hela tiden säga till mig själv:
Njut, men ta ingenting för givet. Lev och gör det med glädje.
Jag älskar mitt liv och jag älskar mina utmaningar. Det är jag själv som tagit mig an dem och det är jag själv som ska klara dem. Jag ser livet som en lek där jag kan göra precis vad jag vill. Hela spelplanen är min och reglerna hittar jag själv på. Spelpjäserna flyttas och spelet går vidare.

Har ni tänkt på en sak?  - Livet går vidare.

Dålig uppdatering på grund av dålig tid,
haha. :P

Kort :
Vad kan bli bättre just nu?
För ungefär 4 timmar sen hade jag kunnat säga: Riktigt mycket. 
Nu blir mitt svar: Nästan inget. Jag älskar mitt liv. Allt är super.
Och det är så jäkla skönt att känna så. att känna att allt är okej och att man är tillsfred med tillvaron.
Jag har ett kaonliv och det ska jag verkligen leva fullt ut. :P

Nu är det fullt ös medvetslös som gäller!
Hands up suckers! ;P

Ajaj, jag har börjat få en visdomstand... Nooo. Ganska fel tillfälle haha.
Men det måste ju bara betyda en sak: Jag är ganska vis. :)
Så nu känner jag mig stor. haha.
Jag minns när jag och mamma diskuterade visdomständer när jag var liten. Det var hemskt. Hon varnade mig för enorm smärta, sedan dess har jag inte velat ha dem.
Så nu känner jag mig nästan lite vuxen när jag får känna på tandsmärta haha.
Hoppas bara smärtan väntar lite tills JSM är klart ;)
Än så länge är den i alla fall inte outhärdlig som tur är.

Får la hoppas på det.
Time for bed.

Visst är det lite nerverande när man upptäcker att andra har bättre koll på hur man mår eller vad man gör?
Haha är det då man ska ta sig en tankeställare och bara slappa?
aa, jag tror nog det.

Imorgon är det dags igen!
Nya friska tag, det är det enda råd jag kan ge mig själv just nu.
Visst ja, ett till: SLAPPNA AV! ;P

Tjing!

Åååå, Gäsp.
Efter några intensiva veckor är jag verkligen helt slut. Provet igår var droppen som fick bägaren att rinna över och jag hade inte ork kvar att göra annat än att se på Tv efter träningen igår. Men det var skönt det med och det behövdes verkligen.
Idag har jag inte planerat in något alls vilket är otroligt skönt. Jag ska bara ha en ta-hand-om-sig-själv-dag och bara göra saker jag känner för. Antagligen blir det lite plugg också, men jag har i alla fall gjort klart för mig själv att idag får det bli en stress-fri dag! Oh så skönt! :)

Jag började faktiskt med att läsa lite bloggar imorse, (Eller ja, inte imorse men vid tolv i alla fall) det brukar jag aldrig göra. Faktiskt för att jag helt enkelt inte har tid och för att jag lätt fastnar vid datorn då. Men idag var det bara skönt att sitta och läsa lite om andras liv. Fast om jag ska vara helt ärlig så tycker jag bäst om mitt eget liv, haha. Och det är väl tur det? ;)
Bland annat hittade en blogg om en ensamstående pappa som år 2008 blev av med både sin fru och sin 13 dagar gamla dotter i en bilolycka. Han lyckades rädda sin 5 åriga dotter som nu kämpar med svåra brännskador...stackars människor. Det var hemska bilder. Men trots det verkar de ta vara på vardagen och leva sitt liv fullt med den lycka de har. Starka människor. 

Haha nej, jag bara sitter här i min pyamas och filosoferar och myser utan att ha något planerat alls. Det känns jätteudda och inte alls vant för mig, men det är väldigt skönt. :) Jag funderar på att göra varm choklad eller te och köra ner till havet, ta ett varmt bad, läsa en bok eller pyssla lite med rummet eller projektet. Det är härligt att få välja. Jag älskar mitt liv. :)

Nu ska jag i alla fall förflytta mig från datorn ett tag.
take care!

Oj, jag satt och kollade igenom gamla blogginlägg nyss.
Det kan vara kul att göra det, se tillbaka på livet och läsa om känslor och tankar man hade just när inläggen skrevs.
Det som är mest komiskt är att jag nästan kommer ihåg när jag skrivit alla - i alla fall när jag läser dem.
Jag blir så glad då - för det var det som var min tanke när jag började skriva. :)

Nästan alla inlägg jag läst handlar om att man inte ska ge upp.
"Den som ger upp kommer ingen stanns" har jag skrivit på ett ställe.
Be ware - jag skiter inte i det.
Jag kommer aldrig sluta.
Sorry, I just can't let it go. osv, osv.
Orden betyder lika mycket för mig nu som de gjorde det när jag skrev dem. Skillnaden är att de har fått en annan betydelse nu. haha, var det någon annan än jag som förstod vad jag ville få fram där? :P

Hur som helst: Jag fastnade för mitt dåtida favorit uttryck, Dum Spiro, Spero - Så länge jag lever hoppas jag.
Jag står fortfarande fast vid det. Och jag är glad att jag inte gav upp.
Jag var 100% säker, jag är 100% säker. Jag ville inte ge upp, jag gav inte upp.
Det visade sig att det var värt det.
På ett ställe har jag skrvit: "Jag skulle kunna vänta i hundra år, om jag visste att det var värt det.." Nu vet jag.

Dum Spiro, Spero.  
Forever and foralways :)
<3

Vojne. Det är inte mycket som funkar för mig just nu haha. Men skit i det fan. :P
Jag kom på att det kanske är anledningen till att inte så mycket skrivs här förtillfället: Jag vill inte låta som en sur och tråkig person så jag delar helt enkelt inte med mig av mina negativa och tradiga tankar haha. Så nu struntar vi i dem ett tag.

Det börjar så smått dra ihop sig för både JSM, prov, test och projektarbetet. Hur mycket som helst som händer på kort tid. Jag har en känsla av att det kommer kännas rejält tomt när Projektarbetet väl är genomfört. Tomt och skönt och enormt mycket fritid. Förhoppninsgvis i alla fall. :)

Den där tomma känslan är det jag brukar känna när jag går på lov. Allt är gjort, alla arbeten klara och inlämnade inga skoltider att passa och inga läxor att göra. Phu. Det är bara att pusta ut och relaxa. Tyvärr fick jag inte ett så slappt jullov som jag hade planerat, men egentligen gör det detsamma. :) Man lever ju bara en gång så då ska man väl leva ordentligt? :P

Jag läste ett otroligt bra uttalande som Jason Mraz (rätt?) hade gjort på en spelning nyligen: "Don't let your mind stop you from having fun!" Jag tyckte det var riktigt klockrent! Det är ju så man ska göra. Man ska inte låta huvudet eller tankarna styra en utan man ska göra det man känner för, när man känner för det.
Det är en sak jag har lärt mig: Om man verkligen vill göra något som man sedan beslutar sig för att inte göra pga olika anledningar ångrar man sig alltid. Det spelar ingen roll om det var en stor händelse eller en liten mega-vardaglig-sak som man struntade i...resultatet är alltid detsamma: man ångrar sig och tänker "fan, attans att jag inte gjorde det när jag väl hade chansen, nu är det försent.".

Jag tror att människor idag tänker så alldeles för ofta. Jag tror att man är rädd att göra bort sig, göra rätt, rädd för vad andra tycker/tänker eller så är man osäker. Jag säger inte att jag själv inte tillhör denna kategorin med människor, för det måste jag faktiskt erkänna att jag gör. Men jag vet om det och jag har börjat ändra på det. Jag har funderat på det under en längre tid och det fick bli ett av mina nyårslöften: Don't let your mind stop you. Live your life like you want it to be!

Jag tror att det är viktigt att man gör det.
Det är inte bra att känna ånger, ännu sämre att känna ångest. Och när man under 60 sekunder funderat på vad som är rätt eller fel innan man tar ett beslut, har man förlorat en härlig minut av sitt liv. En härlig minut som snabbt blev till ångest inför ett val som sedan visade sig vara fel - man ångrar sig.
Det är nog först nu som jag verkligen förstår innebörden i Stenes ord: Ta ett beslut och stå för det Fia.

Jag jobbar på det. :)
Men just nu känns det ändå som om alla beslut jag tagit har varit rätt. Eller rätt eller fel, vem bestämmer det egentligen? Jo, du själv! Jag bestämmer att mina beslut är de som är rätt för mig. Jag bestämmer det, ingen annan. Jag lever mitt liv precis som jag vill leva det. Och jag ångrar mig inte en sekund. :)

shit vad långt det blev! hah, det var inte alls tanken från början.
jaja, hoppas det i alla fall är några kloka ord som man kan få dela med sig av. :)

Äntligen. <3

My life.

Phu, Eftersom jag är så snäll deltar jag i två andras projektarbete samtidigt som jag håller på med mitt eget. För att hinna göra övningarna till dessa andra två projektarbeterna måste jag alltså stänga av datorn, sluta med läxor och lägga mig redan klockan tio. Svårt, men jag tror verkligen att det är värt det eftersom jag måste komma i säng tidigare och tillsammans tar övningarna ca en timma att göra. Så, det tar tid, men man vinner på det. :)

Igår skulle jag anmäla mig till det sista testet för USA. Det gick inte. attans. Jag måste verkligen göra det den 17 januari men hemsidan var helt skum. För det första har jag aldrig innan hört talas om provet - det var coachen som rekommenderade mig att göra det, och för det andra verkar det helkonstigt att anmäla sig. Men det löser sig nog. Får sätta mig ner med en annan dator och försöka där.

Jo, jag funderar faktiskt på att utöka mitt jullov med en vecka.
Inte att jag tar jullov och softar och käkar god mat, utan att jag tränar som vanligt och kör allt skolarbete och annat skit som jag vet att jag måste göra hemmifrån. Det var en ide som om lite på skämt, men nu när jag har börjat fundera på den lite så verkar det kanonbra.
Får ta mig en funderare till nu under dagen, men det hade varit riktigt skönt och jag hade fått så mycket mer gjort hemmifrån.

Nu är det tajm för styrka. Och så får jag inte glömma att boka in mig på massage imorgon. :)

Jag vet, jag har varit sämst, sämst, sämst på att skriva här. Men det gör inget.
En paus kan alla behöva. Det är nyttigt.

Mitt allmäna välmående är inte så "väl" just nu. Fråga mig inte varför, jag känner mig allmänt deppig, nere, hängig och trött. På det mesta. (Jag skulle nog behövt en rolig suprise som piggade upp vardagen. :D Bara för att lixom, haha. Lite omväxling i både tillvaron och sinnesnärvaron. ;)) 
Jobbigt när det blir så, men det är nog bara tillfälligt. :)
Jag brukar ju snacka om ups and downs så detta är väl bara en kort down.
Fast det är skumt egentligen, förstår verkligen inte alls varför jag känner såhär just nu av alla stunder.
För om jag skulle beskriva mitt liv som det är just nu, för någon som aldrig träffat mig, skulle den personen antagligen tro att jag är världens lyckost som lever ett liv som jag satt upp som min allra högsta dröm. För det är precis så det är. Det är inte mycket i mitt liv som skulle kunna bli bättre just nu. Och det är så jäkla härligt!
Jag hade två önskningar som båda faktiskt slog in. Ganska sjukt när man tänker på det, eftersom det jag önskar sällan brukar slå in. Men det var säkert någon däruppe som ville mig väl. ;P
Så jag kanske är världens lyckost i alla fall?   Ja, det är jag nog. :)
Världens lyckost med världens bästa liv.
Det är bara det att mitt huvud inte hänger med i svängarna, men det kan man ju skita i. ;) (Jag brukar inte gilla mitt huvuds konstiga funderingar. De brukar alltid ställa till med problem. :P)

Jag lever mitt liv precis som jag vill ha det, och jag älskar det!
Det kan inte bli bättre, jag är på topp ;)

haha, det här var inte alls det jag hade planerat att skriva när jag loggade in här.
Äh, får kanske bli lite fler inlägg nu som kompensation för de slappa dagarna, ;)

Idag är en sån dag då man bara önskar att klockorna visar fel: .... Neeej, klockan är inte sju, hon är ett. Sex timmars mer sömn, godnatt.
Ah,. Nej dags att ta sig till skolan.. yeey.

Nu har vi startat krig,
Det är tjejerna mot tanterna.
Nu jäklar ;)
Efter ännu ett påhopp av en sur tant i duschen (denna gång var det Mys tur) fick alla simbruttor nog, nu lär det inte bli kul nästa gång en galen kärring öppnar munnen ;)
För det är vi mot tanterna. ;)
haha

Blööö.
Jag känner att jag är lätt fett sämst på att uppdatera här just nu.
Men så kan det vara ibland. :) Tur att jag inte har bloggen som arbete, i så fall hade jag fått löneavdrag nu, hah.

I två nätter i rad har jag haft sjukt svårt att somna. Efter ca två timmars vridningar har jag haft turen att somna, men så kul är det faktiskt inte att ligga i sängen utan att sova. Spec inte om man ligger helt själv i ett tyst, mörkt, tråkigt rum. haha.

Jag kollade nyss ut genom fönstret och gissa vad man får se? En vit mark och flingor som dalar ner från himmlen. Jahapp, då fick vi lite vit vinter i alla fall då. Jag som längtar till sommaren och sol och värme. Men faktiskt så hoppas jag att tiden från nu till sommaren kommer ta lång tid. :)

haha näää, jag måste erkänna att det blev ett sjukt kasst inlägg om inget alls.
Men jag bjuder på det. En insikt i mitt liv är väl aldrig fel? Dessutom kommer det snart bli mycket bättre inlägg. -)

Tjoflöjt och godnatt! (förhoppingsvis)

Jag är verkligen ingen tandläks-älskare, ush.
Helst drar jag ut på det så länge som det bara går, men nu efter 2009 kommer ju tandvården till och med kosta eftersom jag fyller 20... så jag var illa tvungen att ta tjuren vid hornen och besöka min nya tandläkare på Tågaborg... yey.
Och jag måste verkligen säga grattis tandvården: I år fyller jag 20, jag har alltså besökt tandläkaren i ialla fall 15 år. På de femton åren har man en gång bestämt sig för att försöka rätta till mina tänder genom att dra ut nio mjölktänder vid olika tillfällen. Vissa till och med utan bedövning. Detta kan man ju lätt förstå att det resultarade i att tandläkar-besök inte direkt står på min Gillar-lista. Och till råga på allt så har de inte ens fixat mina tänder som det från början var tänkt. Jag börjar fundera på om det verkligen var värt att dra ut nio tänder.... I alla år har man hört att sina tänder är "så fina, inga problem alls" men hallå... hur kan det då komma sig att jag hamnar i en "akut-situation" när jag fyller 20? :

Hur som helst. I december var jag hos min nya tandläkare som faktiskt var väldigt trevlig. Men... när han bad mig bita ihop såg jag att han blev väldigt konfunderad. Jag förstod direkt vad det var och sa (innan han ens hunnit öppna munnen): "Ja, jag vet, men det gör inget. Jag lider inte av det, inte alls."
Han mummlade något och ropade på sin sekreterare. De studerade min ihop-bitna mun och diskuterade på tandläkar språk: "endast 7.3 och 8.3 inner....hum..och hon är 19 år...det är inte bra..." (för er som inte snackar tandländska kan jag meddela att jag när jag biter ihop har jag endast kontakt med en tand uppe och en nere. Vanliga människor brukar tydligen bita ihop med hela tandraden, men inte jag. Jag biter bara med en tand per käke. No problemos för min del dock...)
Jag försäkrade än en gång att det inte alls var ett problem för mig, men de var inte säkra. De ville kolla med en specialist.
Idag har jag fått ett brev: Avsändaren heter Pigg o Co.   "Oh, det lät kul" tyckte jag och öppnade.
Det var inte kul.
Det var en kallelse till en tandreglerings specialist vid namn Jhuani Pigg. (hahaha!)
Öhm.. så ja. Nu ska jag tydligen försöka övetyga ännu en tandläkare att det inte är något problem alls med min mun. Och funkar inte det...tjaaa...då får jag betala dyra pengar och skratta åt hans namn. för...vem heter så? :D

ah, whish me luck den 27 januari :P

aah, jag förstår inte varför inte mina inlägg publiceras som de ska :S
Hel skummt.
Jag skriver dem och publiserar, men sen hamnar de i "arkiv" utan att synas på bloggen.
Ah, jaja, haha I guess det är ännu ett I-lands problem, ;)

Jag är sjukt glad över att lovet kom när det gjorde.
Efter närmare eftertanke höll jag nog faktiskt på att bli lätt utbränd innan lovet startade...inte kul det, så lovet kom verkligen i rätt tid. Hitintills har jag nästan bara tagit det lugnt, njutit av ledigheten och livet och träffat släkt och vänner. Men nu måste jag börja ta tag i skolarbetet. Mitt projektarbete ropar från alla håll att jag verkligen, verkligen måste planera mer. Mina papper om natzityskland ligger precis lika fint vikta under högen med andra skolböcker och bara väntar på att jag ska ta tag och läsa dem. Dock har jag faktiskt börjat med både engelskan och matten, wiihoo så snart kan derivera både fram och baklänges, haha.

Nej, skit i det. Man vill aldrig snacka om skolarbete på loven men ibland är man faktiskt illa tvungen.
Jag gick in på google och kollade lite på min nya skola. Helt sjukt om jag får säga det själv.
Det är verkligen världens chans men trots det har jag fortfarande blandade funderingar vad gällande skolan.
Jag vet att jag vill, men jag vet också att jag gärna hade stannat hemma.
Äh, så får jag inte tänka. Allt kommer lösa sig på bästa möjliga sätt och jag ska bara njuta. 

Just nu är det så otroligt mycket som hänt runt mig och jag är så jäkla glad förtillfället. 
Jag kunde inte haft det bättre. 
Det känns som om jag skulle kunna skriva en bok med titeln: Att leva en dröm. 
För det är precis det jag gör nu. Jag lever en dröm som jag haft så jäkla länge nu. 
Jag är sjukt lycklig.  
<3

     

Miami - Coral Gables: Coconut Grove
Låter det inte underbart?

wiiihooo
Jag kan sammanfatta hela min situation precis så just nu. :)

Det är kanske farligt att ta ut så mycket glädje i förskott?
Jag kanske kommer ångra mig sen?
Näää. haha. Det var ju ett av mina nyårslöften, lev livet!

Jag mår asbra och livet är kanon just nu!
Jag kanske till och med får ta ut glädjen fler än en gång? ;)

My secret is your secret.