Kvinnans lott?
Min mamma är sjuk.
Det är synd om henne. Hon ligger bara där uppe och tittar på TV och hadskas med halsont, nästäppa, feber och öronont. Stackars. Och nu när hon är sjuk fungerar ingenting.... eller jo lite, men inte mycket.
Dammråttorna slåss på golven, disken från igår stod på bänken nu när jag kom hem, ingen mat förrens sent, brorsan tigger skjuts till skolan från pappa och kylen ekar. Det är nästan sjukt nu när man verkligen märker hur mycket mamma pysslar med här hemma.
Så nu har jag faktiskt varit snäll. Dammsugit, diskat / plockat i och ur diskmaskinen, fixat mat och torkat av. Lite snyggare blev det i alla fall. Det jag inte förstår är hur både pappa och bror kan låta huset se ut som det gör. Det är precis som om disken försvinner när de kommer in i köket och när de går ut igen uppstår ett berg av glas och tallrikar. De märker lixom inte det.
Okej.. jag ska inte dra alla över en kamm här ;) Farsan min kan fixa till om han vill och har tid. Bara det att han har fullt upp med jobbet. Jag förstår honom. Det är han och jag som är minst hemma här i huset. Det är inte sällan jag åker hemmifrån vid 8 för att komma tillbaka 18-20 tiden. Men trots det är det vi (jag och morsan... och pappa ibland) som ska fixa allt.
Vissa säger att det är "kvinnans lott i livet" men det tycker inte jag. Städa är riktigt svintråkigt och nu när jag märker vilket kaos det blir ska jag verkligen hjälpa morsan så gott det går... och självklart... få fart på brorsan! Nu får det vara nock :P
Det är synd om henne. Hon ligger bara där uppe och tittar på TV och hadskas med halsont, nästäppa, feber och öronont. Stackars. Och nu när hon är sjuk fungerar ingenting.... eller jo lite, men inte mycket.
Dammråttorna slåss på golven, disken från igår stod på bänken nu när jag kom hem, ingen mat förrens sent, brorsan tigger skjuts till skolan från pappa och kylen ekar. Det är nästan sjukt nu när man verkligen märker hur mycket mamma pysslar med här hemma.
Så nu har jag faktiskt varit snäll. Dammsugit, diskat / plockat i och ur diskmaskinen, fixat mat och torkat av. Lite snyggare blev det i alla fall. Det jag inte förstår är hur både pappa och bror kan låta huset se ut som det gör. Det är precis som om disken försvinner när de kommer in i köket och när de går ut igen uppstår ett berg av glas och tallrikar. De märker lixom inte det.
Okej.. jag ska inte dra alla över en kamm här ;) Farsan min kan fixa till om han vill och har tid. Bara det att han har fullt upp med jobbet. Jag förstår honom. Det är han och jag som är minst hemma här i huset. Det är inte sällan jag åker hemmifrån vid 8 för att komma tillbaka 18-20 tiden. Men trots det är det vi (jag och morsan... och pappa ibland) som ska fixa allt.
Vissa säger att det är "kvinnans lott i livet" men det tycker inte jag. Städa är riktigt svintråkigt och nu när jag märker vilket kaos det blir ska jag verkligen hjälpa morsan så gott det går... och självklart... få fart på brorsan! Nu får det vara nock :P
Kommentarer
Trackback
