Fia

Blää, det här med läxor - det är inte min grej.

Kom hem för ett tag sen, alldeles superglad. Helt underbar känsla.
Man vill bara sjunga högt och man går runt med ett superstort megaflin och bara mår kalas.
Det finns inget bättre - Det finns inga problem.

Men sen händer det ena efter det andra och nu känns allt upp och ner igen.
Allt som var så bra har förvandlats till ett mega frågetecken. Fan, jag pallar inte det.
Det jobbiga är att jag inte vill hoppas. Jag kan inte. Får inte.
Tycker inte om när man lever i ovishet, vilket jag gör förtillfället.
Det tär.
Faaaan! Jag vill bara skrika, Faaaan!
Varför? Varför nu?

***

Fick precis reda på att Annika har fått ta med sig lillen och åkt till Lund.
Lund lasarett.
Nu kommer nästa fråga - Varför?