Fia

Idag har det varit en jobbig dag. Sånna gillar vi inte. Fullt i huvudet av läxor, böcker och måsten.
Måste det, måste hit måste dit måste fixa, träna, skriva, jobba... baaah. Ibland glömmer man att man lever och när man väl kommer på det är det liite försent, då är man redan en slapp pannkaka som tycker synd om sig själv.
Precis så kände jag mig idag. Men dem behövs det med, annars kan man ju inte njuta till fullo av det som de bra dagarna har att erbjuda. :)

Vet att detta redan är sagt och så men måste bara skicka ett Förlåt till Kim som fick stå ut med en Fia idag som hade noll krafter, var väldigt stressad och samtisigt var nere i en blodsockerfall. Verkligen inte meningen att du skulle få ta det vännen, sorry.:/ Men tack för att du hjälpte mig! Verkligen. Så hur mycket jag än skämms nu så kan jag tyvärr inte göra mer än att säga Tack Kim, du betyder så mycket och det gör verkligen din familj med. :) Hope you know that.

Ikväll har jag tagit in på hotell Farmor och Farfar på Änggatan. Nice. Man får byta lite nu när man är hemlös haha. i och för sig var brorsan frisk och i skolan idag, men känns ändå läskigt haha. Jag är astöntig jag vet. Men thats who I am.

Hur som helst så fick blodsockerdownen och följderna av den mig att ta en rejäl funderare. Jag tänker verkligen inte tappa mina bästa vänner pga att jag inte kan sköta mig själv ordentligt. Jag tänker ta ett avstamp nu!
Upp och iväg. Se frammåt. Fockusera. Prioritera. Det är ord som jag ständigt för höra, men jag tar det kanske inte till mig ordentligt?
 Men nu jävlar! Vad är viktigast? Mina Cp-tankar eller mina vänner? Lätt fråga med ett oerhört lätt svar som borde vara värt ett MVG++, självklart mina vänner! Nu får jag skärpa mig. Allvarligt. detta är en tillsägelse till mig själv, från mig själv (och kanske indirekt från andra) och jag säger (skriver) den så att alla som läser detta ser vad jag lovar mig själv: Nu jäklar, en drastisk förändring! Från och med imorgon.  

Tack Kim, älskar dig! <3