:)
Jag vill veta vad du tänkte på..
:)
Ruta ett.
Jag har lärt mig att se. Låter klychigt.
________________________________________________________________________________
Jag blir så arg på människor som tror att de gör något så det blir rätt för mig.
Rätt för mig? Rätt för dem kanske. Men oftast inte för mig.
"Det är för ditt eget bästa" - Visst har man hört den frasen? Och hur många gånger har man hållt med?
Jag vet att man själv måste ta beslut. Jag har blivit lärd att ta beslut och stå för konsekvencerna, Jag tycker nu att jag kan ta beslut, och när jag väl gör det, står jag för mina konsekvencer. (krångligt ord som jag inte ens kan stava till...) Dock är jag fortfarande alldeles för feg.
Just nu står jag inför valet och kvalet om hur mitt nästa år kommer se ut.
Tar jag ett beslut, går det inte att ångra. Det känns som att det är now or never... Konsekvencer? Fördelar? Nackdelar?
Jag vet vad jag vill - men vågar jag?
Ska man våga satsa på något som verkar osäkert, men samtidigt lockande och spännande?
Livet är hela tiden fullt med val. Fullt med olika vägar att ta och dagarna igenom tar man mängder med beslut. Vissa större än andra. Detta vore egentigen ingen big deal. Det är ju bara livet. Livet ska bara fullt av chanser, annars kommer man aldrig komma vidare. Man måste våga chansa och stå för den man är och det man tycker.
Oj, jag kom själv på mig där. "Jag vet vad jag vill - men vågar jag?". - Jag skulle kunna säga att det är en del min personlighet. Vissa kallar det feghet, andra kallar det eftertänksamhet. Jag vet inte vad jag kallar det.
Yes box, jag fyller 20 om ett halvår. 20 år. När jag var liten ansåg jag att man var vuxen när man fyllt 20, det tycker jag inte nu. Jag tycker att det är läskigt att behöva stå på egna ben. Jag är inte redo för det. Det känns mycket jobbigare än jag trodde det skulle vara - att klara sig själv. Lättnaden som blev till börda. Det är svårt och det är tungt, men utan att kämpa kommer man ingenstanns. Skam den som ger sig, ellerhur? ;)
Jag minns när jag var liten och satt i en gammal dams knä. Hon kände mig väl, trots att hon bara träffat mig några gånger. Sista gången jag såg henne kramade hon om mig och sa Lilla vän, låt aldrig någon trycka ner dig. Sedan log hon. Ett sånt härligt leende som bara gamla kan ge. Jag var rädd för henne, konstigt nog. Hon dog sedan. Härliga mormor Wiwwi. Om jag skulle önska om att få träffa en person igen, skulle det vara henne. Hon hade så mycket att säga och sån vilja och godhet som jag skulle velat ta del av. Ibland ångrar man att man inte tog chansen när man hade den. Jag hade chansen att lära känna henne, men jag vågade inte, jag var rädd för henne. Rädd.
Det är fortfarande det som stoppar mig i vissa situationer, rädsla.
Jag vill inte att det ska stoppa mig från att vara den jag är, eller att få göra de saker jag vill göra.
Från och med idag, är Jag är på ruta ett.
Det finns ingen väg att vända tillbaka på, bara vägar att blicka frammåt mot.
Från ruta ett.
Hemma.
Tävling, akuten, simmat bra och dåligt, och kört till och från Simrishamn. Shise.
Låter kanske inte alltför allvarligt, men både mitt huvud och min kropp är helt slut.
Man måste kunna läsa mella raderna. som jag tidigare skrivit - men nu efter denna helgen vet jag att det verkligen är sant.
Just nu sitter jag och kollar på bröllopsfixaren på TV. Man kan ju önska att livet vore en film asså. Haha.
Mycket lättare. :)
Nepp, annars gick väl helgen okej.
100 brassa gick sådär.. efter det fick jag en kramp i hela magen som höll i sig i tre och en halv timma. Aldrig haft så ont innan. Det slutade med att jag låg och grät i min och Kims lilla stuga och sa att jag skulle ringa ambulans. Kim var en ängel och skjutssade mig in till Simrishamns akut, jag fick komma in direkt. Efter provet, tabletter och lite vila hade de inte kommit fram till ngot och magverken hade släppt. Så jag fick sticka med Kim och Stene tillbaka till tävlingen med en remiss till Helsingborgs lasarett. Som vanligt... jag börjar bli trött på att ingen hittar något.
Söndagen gick mycket lättare. Kanon 100 brassa i laget och hyffsat 50.
Så kort sagt, helgen var väl okej.
Nej, jag är mer än någonsin laddad inför SM i sommar.
Sedan får jag se hur hösten ser ut . :)
My last advice, läs mellan raderna :).
Lev livet, och gör det nu.
DM
Musik och glada brudar, kan det bli bättre? haha.
Nej, vi är ett härligt gäng, säga vad man vill men vad som än händer så är vi på något sätt bundna i ett band i alla fall.
Det är något speciellt, måste vara sammanhållningaren: alla tävlingar och tidiga mornar i har tillsammans. Det är härligt. Som en stor familj. Syskon. Härligt.
Nej som jag sa, simmarna är härliga. Och vad som än händer så är det inte många som kan stå upp mot vår härliga simmarfamilj, haha.
Simrishamn nästa. !
Vänta och se.
Idag var det tajm för snacket med Stene... snacket med stort S, men det gick faktiskt kanon.
Utrett och snackat om en hel mängd prylar. Nice.
Så nu är det bara att vänta och se. Luta sig tillbaka helt enkelt. Haha, damn, jag hatar när man måste vänta och se. det tar så lång tid. Men finns det inget annat alternativ, så får man väl ta det som det kommer.
Nu ska jag sticka och ta en god och välbehövlig glass på Gröningen.
Kanske säga tjo till Maria om hon jobbar.
Tudelu.
Sko mysterium
Jag fick för bara någon vecka sedan inlägg till mina skor, de var kanonbra!
Men nu är det så att jag på något sätt blivit av med ena skon.
Helt sjukt, jag hittar den inte någonstanns. Har kollat överallt hemma och på badet.
Så mina funderingar är att: 1. Antingen har någon tyckt att de behöver en precis sån sko i samma storlek och samma avtryck (med tanke på inlägget), eller 2. Så har jag tappat den någonstanns.
Jag vet inte, men jag tycker att båda alternativen låter konstiga.
Eftersom att jag alltid har skorna i min stängda väska när jag inte har de på mig, kan det vara ganska svårt att tappa den, om jag inte har glömt kvar den såklart.
Barnsligt
Haha allvarligt, snälla du, lägg ner nu ;)
Oj, har så mycket jag vill säga så jag inte vet vart jag ska börja.
Haha, jobbigt läge ;) Väntar lite med allt tills jag kommit på hur jag ska börja.
Spännande fortsättning följer med arndra ord, haha.
Vi fick ju i alla fall simma inomhus imorse, riktigt skönt eftersom det blåste som fan när jag gick ut till bilen.
Tråkigt genomsim och min axel har börjat göra ont igen. Alltid något känns det som. :)
Måste bara ge dig ett litet råd: Vi är inte tre år längre, vi behöver inte agera som det heller.
Vilken härlig dag, nanana
Om jag ens hade haft en aning vad jag har gjort så att vaderna ska verka så jag får gå en annan gammal dam på 80 bast. Hoppas i alla fall att masagen tar och att det känns bättre imorron innan exprimentet på styrkan som Stene snackade om haha.
Idag måste det ha varit jordens kallaste dag på Råå. Askallt i vattnet och blåst som fan.
Men det är livet på en pinne när man är simmare.
Hade precis värsta iden om vad jag skulle skriva, men den försvann i samma sekund som jag loggade in på publishme... haha jaja så kan det va. :)
Nu är det dags för sängen och att kurera min onda hals :)
"Kan man hata någon..."
Allt har vait helt kanon med full fart och hit och dit.
Började med träning klockan tio, och körning från Halmstad redan åtta för att hinna i tid. ;) Öjöj. Har fortfarande svårt att hålla mig vaken. Dödstrött.
Efter träningen stack jag och Marija till Väla och fyndade på REAn, askalas. :D
Sen var det snabbt hem för att sedan gå på match: HIF-Zenit. Kan ju lätt säga att det var den segaste match jag sett. Inget hände och inga mål gjordes, förren i slutet. Så resultatet blev 1-0 till Zenit, grattis .
Nu är jag hemma hos Angelica med Maria och beundrar alla hennes studentbilder.
Så härligt att bara drömma sig bort och veta att man bara har ett år kvar! Ärligt så kan jag knappt vänta. Äntligen! (haha ja..ett år men ändå, nedräkningen har börjat ;) )
På Angelicas skrivbord låg en lapp med ett tänkvärt budskap "Kan man hata någon man egentligen älskar?"
Fint. Jag vet svaret så jag har kläckt livets stora gåta. ;)
Haha, äh, nu är det dags för filmen "En riddares historia". :)
midsommar imorgon.
As usual. Frågan är bara hur länge man orkar hålla ut.
Jag skulle klara mig förevigt om jag visste att det var värt det. Förevigt, forever.
Men det vet jag inte. Fan detta jävla tänkande.
Jag vill bara släppa det. Så poff. Men ändå inte.
Ja, skitsamma nu.
Detta hjälper inte.
Haha fan asså. Såhär pallar jag inte längre hålla på. Jag vill lägga av, quit. Men på ett sätt vill jag inte. Då känns allt helt waste. En sak som betytt...betyder...så mycket för mig. Nej, jag kan inte lägga av bara sådär.
Jag är ledsen. Men jag kan inte.
Imorgon är det midsommar. Vi har redan förberett med att sätta upp två stora tält i trädgården, fixat mat och dricka och satt upp bord och stolar. Allt är klart för två dagars fest. För det är vad det blir. Varje år. Två dagar.
Midsommar är en högtid (?) som ska vara fylld med glädje, solsken och vänner. Jag hoppas över allt annat att jag får uppleva alla tre sakerna imorgon. Det hade jag verkligen behövt om jag ska låta självisk. Men det är sant. :)
Dock ska dagen börja med ett litet möte. Tror att jag kan behöva det med. Länge sen sist.
Och nu ska jag äntligen sova.
Allways-Forever.
Sanningen är..
Fan vad det känns tomt.
Tomhet.
-
Hallå?..
yes box
blHFRWOIEHKSUGHJiohkjsfndthilhjihuyitjrkfokjfhgiongr
5optkrlöä
hg
fhyklopt4uiåplötrkrjkhegwfsghjtigiojrtg.
så är det. Har ingen aning om hur jag ska förklara skiten, haha.
Försökte få tag på mat till Dm. Hade ju missat beställningsdatumet.
Enligt Jeff vad det omöjligt. Ska ringa imorron och kolla om det verkligen är så svårt.
Hittade nummret på nätet. Men vem vet. Kanske är Simrishamnsborna så svåra att ha och göra med att det är omöjligt att efterbeställa en portion :) Får kolla helt enkelt och hoppas på det bästa.
Tävlingen gick inte så jättebra. Var ju inte precis inne i det. Dock hade jag mycket roligare i bilen både dit och hem.
Mackan, Jeff, Andre, Andreas, Danne och Ivan åkte med.
Får väl ta och kolla på fotbollen ett tag. Behövs för att relaxa lite.
Got Damn It.
Drömmar och små barn
Onsdag, tävling i Malmö.
Som tur var verkar vädret bli okej. Hoppas det håller i sig neråt Malmö håller och under hela eftermiddagen.
Ska simma 20*50 lagkapp och 50 fr.
Ska väl bli aningen intressant. haha.
Inatt hade jag världens konstigaste realistiska drömmar!
Helt sjukt.
Drömmde och vaknade, somnade om och drömde. vaknade och somnade om. Så höll natten på. Och det skumma var att jag varje gång drömde en ny helsjuk realistisk dröm.
Ush, jag gillar drömmar när de har bra budskap eller när man blir glad när man vaknar, men inte sånna drömmar som bara får en att fundera eller bli arg. "Vad hände där? Och varför drömde jag om det?" Jag vet att det är hjärnans sätt att bearbeta vad man varit med om när man drömmer. Men nej, jag gillar det inte. Speciellt inte när de har en så viktig handling.
Whatever, nu släpper vi drömmarna.
Och nu är det officiellt. Min nya kusin kommer runt december. Ska bli så kul.
Blivande tvåbarns föräldrarna Annika och Erik vad här igår med blivande storasyster Dagmar för att fira morsan min. Det var trevligt som vanligt och jag blir riktigt facinerad över hur mycket Dagmar kunde prata! Ja okej, det kanske inte var de mest sammanhängande meningarna, som "Hej Sofia. Jag skulle väldigt gärna vilja ha något att dricka, tack". men många ord och gester. "Sia! Dricka..icka" och så pekade hon på ett glas och på sin egen mun. Haha. Barn är så roliga, när de inte gråter.
Nu packa och käk!
Jag är ledsen, jag är övertyad.
17 juni.
Eller ja, så bra som kanon är för mig :)
17 juni, mammsens födelsedag .
tårta, folk, besök och packet. Härligt.
Jag önskar jag hade haft en till födelsedag om året.
:)
Hollywood
Bio med Maria. Haha, Maria * 2 faktiskt. På samma rad som oss satt Maria från Triton. Härligt. Alltid kul när man träffar människor sådär.
Hur som helst. Vi såg "What happends in Vegas, stays in Vegas", med Ashton Kutcher (pallar inte kolla upp hans stavning på namn, rätt? ) och Cameron Diaz. Den var faktiskt kul. Över förväntan får jag nog säga.
Men det är alltid något speciallt med Bio. Film blir lixom alltid bäst där. (Om man inte räknar med hemma-film-kväll med härliga vänner och underbara personer såklart. Då vinner det med hästlängder.)
Jag blir alltid på så härligt humör när jag sett en bra film.
På ett sånt här soft, halv borta humör. Typ som att man fortfarande är kvar i filmen och handlingen trots att filmen redan slutat. ah, svårförklarat, men så är det. Och då funderar jag alltid på hur mycket bättre livet hade varit om man levt i en Hollywood film. Goda slut. Kärlek. Lycka. Och hur trassligt det än ser ut så löser allt sog ändå lagom till slutet. Haha härligt.
Nej nu ska jag sova och drömma om Hollywood slut.
Drömma kan man ju alltid göra.
mhm
Shit asså, har riktigt svårt att koncentrera mig.
Det bara snurrar. Runt, runt.
Jävla funderingar! Hur får man de bäst att sluta?
Huvudet dunkar så jag får iprena mig.
Bajs. Och på fredag är det midsommar... yey.
Väntar, väntar, väntar.
Vad är det jag väntar på egentligen? Jag vet ju redan.
Grejen är att jag inte kan sluta. Haha, det är ganska komiskt. :)
Men det är väl så det är antar jag :)
Nu måste jag fortsätta att leta papper i pärmar... tjoflöjt.
Söndag kväll: 22.57
Fan.
.
Det svider när man vet. Det svider när man ser. Det svider när man märker.
När fan ska det sluta?
Direkt från mitt huvud.
Hittade skor, linne och jeans :O.
Och jag måste säga det, jag har fan inte lätt att hitta jeans. Antingen är de för stora i midjan men passar över låren, eller så får jag inte ens på mig brallorna över låren. Haha, jävla skit bröstsims-lår ;)
I och för sig satt inte dessa brallorna helt 100, men fan, jag behöver ett par. Känns som jag letade i varenda affär på Väla som sålde jeans, till slut ger man upp. :)
Och vad mer? Jag är astrött. Jag visste det. Bara för att jag inte kunde sova ut ordentligt imorse är jag helt slut nu.
Livet är allt bra grymt mot mig just nu, haha. På många sätt. :) Allt detta funderande går mig på nerverna och får mig att bli hur trött som helst. Got damn it.
Känns som man lever i en dimma som man vill sudda ut. En dimma av tankar och funderingar. Vart man än går stannar dimman kvar, och på vissa ställen och i vissa situationer tätnar den och blir tjockare. Ibland tunnas den ut och man lever livet. Man skrattar och har trevligt och funderar inte ens på den efterhängsna dimman som lurar bakom nästa hörn - inte förren det är för sent och man är mitt ibland den igen. Ibland går man runt i en bubbla som någon då och då spränger när de frågar hur det är. Då ler man automatiskt och säger "Jo, det är fint med mig. Själv då?" Men bubblan är genomskinlig - man är genomskådad. Hämtad till verkligheten. "Let's face it, du mår inte bra". När man sedan ska förklara vad som är fel, sitter man bara som ett fån och ler. För vad är det som är fel? Vågar man erkänna? "Sorry, jo asså det är såhär va, jag är felet. Jag är arg på mig själv. Det är inget annat. Jag mår bra. Glöm det nu." Man får försöka. Kämpa vidare. Det är bara att resa på sig igen. Slagen till marken, men den vita handduken behåller jag. "Upp och hoppa!" Man tar sig vidare.
Livet går inte bakåt - Det går frammåt. Blicka inte tillbaka - blicka mot framtiden.
Carpe Diem.
Godmorgon
Visst är det irriterande när man kan och får sova hu länge som helst, men det går inte . Man vaknar och kan bara inte somna om. Imorse skulle jag ha kunnat sova hur länge som helst, men jag vaknade kvart över nio. Kvart över nio? Haha, hallå liksom. Jaja, det var bara att gå upp och klä på sig.
Nu sitter och jag käkar frulle. Ska nog till Väla sen om jag hittar en shoppingpartner.
Det är hur länge sen som helst jag var där och just nu tilllåter mitt konto mig att shoppa, ;) Haha. Så varfgör inte passa på?
Ramlösadagen idag förresten. Två dagar tidigare än vanligt, ingen aning om varför. Jag skulle varit modell för min fasters frisörsalong...men det blev inte så. Vicky är där istället. .. Får väl hoppas att det går bra.
Käka upp frullen, sen till Väla.
Fotboll.
Jag känner faktiskt inte igen mig själv. Hur trött som helst och jag sa nej till ett happening nu efter fotbollen.
haha, ajaj. Håller jag på att bli en softish? ;)
Nej, ska faktiskt lyssna på mig själv nu och lägga mig i tid. Och imorgon ska jag ta en riktigt härlig sovmorgon!
Jag såg faktiskt matchen nu. Men vad sa jag? haha. Det går aldrig bra när jag kollar matcher ;)
Ska nog fortsätta med att hålla mig uppdaterad om vad resultatet blev när matchen är slut istället.
Men jag och pappa var i alla fall snygga när vi kom.
I annat fall tycker jag dock att fotboll är ganska överskattat. Jag menar hallå. Det kan ju klart vara kul att se, men så intressant som fotbollsfantasterna får det att låta som är det faktiskt inte.
För mycket pengar och för mycket publisitet. Men visst, sure. Det är ju det svenska (och säkert resten av världens befolkning) underhåller sig med, så varför inte. Om inte annat så är det en tidsfördröjare och en anledning att träffas ett gäng och snacka och ha trevligt.
Kanske är fotboll bra ändå?
Me and my dad. :)
Heja Sverige.
Idag kommer jag få se min första match detta EM.
Hela gänget ska hem till Lindells för att fira Christoffer som fyller - på samma dag som Sverige spelar.
Jag och pappa ska komma som huliganer med varsin Sverige-tröja. haha. Förhoppningsvis kommer det ga kalas.
I och för sig har alla matcher jag ser en förmåga att gå kasst, men men :)
Annars lever livet för jag väl hoppas.
Kan inte göra så mycket åt saker som sker.
Men det är väl bara att bita sig i tungan och le? :D
Nu ska vi i alla fall ha askul., see ya!
"Morgondagen är något vi inte vet någonting om"
Silver
Jag har fönstret öppet och regnet smattrar mot fönsterbläcket.
Mysigt.
Ska äntligen sova nu. Är helt slut. Helt väck.
Hade precis tänkt avsluta och lägga mig när jag hörde katten jama utanför fönstret.
ååh, han gör alltid så. Att han inte kan gå in genom sin kattlucka, eller kan kan han ju, men han vill inte när han ser att fönstret är öppet. Hur som helst. jag låtsades som jag inte hörde honom. då jamade han bara ännu högre och han lät skum. Tillslut gick jag upp och drog upp rullgardinen. Där sitter han. Dyblöt i blomlådan och jamar. När han ser mig böjer han sig ner och tar upp en mus i munnen som sprattlar lite. Han ställer sig på bakbenen mot fönsrtet och jamar igen - med musen in munnen, och tittar rakt på mig. "typ Heej!! Titta vad jag har till dig! Öppna och släpp in mig. "
Det låter sjukt, men det här är det finaste en katt kan göra. (Enligt de själva såklart). Att ge bort något de själva jagat.
Han såg så lycklig ut och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag ville ju släppa in honom och berömma honom, men jag ville inte ha en en halvdöd mus i rummet. Hämtade pappa och lyfte in katten samtidigt som pappa tog bort musen och slängde iväg den. Det låter rått, haha jag vet. Men vi har ingen användning för en död mus. Dock berömde vi katten och han njöt ska jag tala om. haha. Så nöjd han var!
Han gav mig alltså det finaste han visste. Det finaste han kunde komma på. Aw katten. du är för underbar.
"Den som ger upp..."
Fy fan vad jag har tråkigt.
Såhär ska inte ett sommarlov vara.
Drömmar. Tankar. Verklighet.
Nu får något ske. Man kan inte bara sitta och vara åskådare, det har jag lärt mig.
Kämpa och vinn. Vilja och mål.
Come on! Let's live for now!
Imorgon är en annan dag, låt oss oroa oss för den när den kommer.
Man ska ta dagen som den kommer. Planer?
Våga ta beslut och våga stå för koncekvenserna.
Våga vilja och våga kämpa.
Det är ju det här vi lever för. Eller har jag fel?
"Den som ger upp kommer ingen vart" sa Eva Berglund i senaste Aqua.
Upp och ner i en berg och dal bana, men va fan, det är livet.
Hur hade det varit om allt varit perfekt? vad är perfekt?
Vem är perfekt?
Jag känner en människa som nästan är på gränsen.
Smart, rolig, intelligent och en riktig vän.
Denna person har gett mig så otroligt mycket.
Nu får det snart vara tajm för att börja ge tillbaka ;)
Tralala
Nu är det dags för min vardagliga skrivning här på bloggen.
Idag har jag....äh fan. Det funkar inte.
Det är fan inte kul att vara så seriös och låta som en viktig politiker i slips och glasögon och en tajt kostym. Nää.
Hur som helst.
Satan vad det är underbart att simma på Råå! Eller ja, kanske inte just på Råå, där är det ganska skabbigt...men jag syftade mer på att det var underbart att simma ute. Under bar himmel. Det spelar ingen roll om det är kallt eller regnar (så länge man inte ska gå upp såklart...) för det är ändå en så skön känsla av att få vara ute. Ett annat plus är ju att det aldrig är för dåligt med syre i "simmhallen" när man är ute. ;)
Nu är det ju som alla vet fotbolls EM...jag tycker faktiskt att det är en riktig bedrift av mig att än så länge inte ens ha sett en enda match. Inte ens när Sverige spelade mot... Grekland? Haha dock hörde jag att det slutade två noll och att det ena målet var en riktig olyckshändelse om man får säga så. haha, jaja. Det var väl bra och trevligt för alla fotbollsfantaster.
Nu ska jag ta och käka lite god kladdekaka som nyligen kom ut från ugnen. Förhoppningsvis blir det glarre på Gröningen senare om jag får med mig någon ut i halvregniga Helsingborg.
Kommer antagligen upp med funderingar senare. tänkte byta ut innehållet på min blogg mer och mer från vardagliga dagboksinlägg till mer tankar och sånt som snurrar i mitt huvud. Får en känsla av att det blir en mer personlig blogg då, och haha ja, det är klart det blir. Får se om det funkar bra .
Tjolahopp för tillfället.
<3
Min stora kärlek
Den är ju bara för kul. Tänk bara hur det hade varit om man i verkligheten hade kunnat göra så? :D
Haha. Några puckade plastmänniskor hade nog inte funnits i alla fall ;)
<3
<3
Så härligt, så underbart.
Balen.
<3
Foto: Micke Westerlund. www.thedraft.se <--
Deep in my head.
aaahh!,
Jag får panik. Att det ska vara så jäkla jobbigt.
Hur man än skulle vilja skratta och le och bara skita i allt som sker så går det bara inte. Fan asså. Det är inte så osynligt som ni tror. Det funkar till en viss gräns, den blir det pajjko. Bakom en mask av leenden. Yes. Precis så känns det ibland. En påklistrad mask som får en att se glad ut. Hade man kunnat se insidan hade man förstått. "Helvete, något är fel.". Men nej. Bakom en mask av leenden. Jag trivs? Är det jag?
Vad ska jag göra? Känns bara som att jag står chans- och handelslös och bara kollar på. Följer mitt liv som en jäkla åskådare utan rätt att agera. Jag vill agera. Jag vill vara regissören! Jag vill styra allt och få allt att bli precis som jag vill. Men jag kan inte. Det går inte. Fan.
Jag har försökt att påverka mitt liv och mina beslut, men det funkar aldrig. Vill jag något får jag precis motsatsen. Vill jag få sol imorron kommer regn. Tänker jag att jag sitter på jobbet imorron och har häcken full, kommer verkligheten vara att jag kommer dit och min dator är trasig- inget jobb. Tänker jag att jag tar motorvägen till LA eftersom det antagligen inte är så många ute vid denna tiden kommer jag fastna i värsta trafikkön. Tänker jag att jag vill ha grillat till middag blir det fiskpinnar. Allt är upp och nervänt. Tydligen hjälper det inte ens med att tänka tvärt om. Jag har provat det med, men det känns som att jag innerst inne vet vad jag vill....och då blir det såklart motsatsen. Helvete asså. Så pissestörigt så det finns inte ord för det. Allt jag inte vill ska hända, händer. Och det jag innerst inne av hela mitt hjärta önskar om, finns inte ens på kartan för mig. Hur kul är det?
Jag vet att det inte ens blir bättre av att skriva massa skit om detta här, men jag bryr mig inte nu. För precis som jag sa innan så spelar det ändå igen roll vad jag gör. Allt blir fel ändå känns det som.
Förhelvete asså...en jäkla liten önskan, snälla...kan jag inte få den att gå i uppfyllelse?
Jag står fast för mitt ord. Jag står fast för mina tankar. Jag tänker inte ändra åsikt för jag vet vad jag vill.
För första gången i mitt liv är jag 100 säker. 100 säker! Inga tvivel, ingen beslutsångest. Det känns så jäkla bra! Men äntligen när jag känner den känslan, om att jag VET vad jag vill, så går det ändå fel. Är det inte lite komiskt?
Jag är som gjord för att "lida av" beslutsångest, och när jag äntligen lyckats "bota" den...då är det fel. Fel beslut kanske? Haha, nej som fan heller. Jag vet att detta är rätt. Som jag sa, jag har aldrig varit mer säker. Jag vet. För första gången, så vet jag. Helt säkert. Och Jag tänker inte kasta bort det.
Glöm det.
Just trust me on this one.
Kom hem till ett dukat bord och nygjord mat.
Rickard och Vicky hade varit snälla och gjort mat.
Gott var det också faktiskt. Lite så jag blev förvånad. haha. Måste nog vara Vicky som haft sina fingrar med i spelet... inget illa menat Rickard ;)
Morsan och farsan är iväg och kollar Fredriksdals teatern, typ hela huset för mig själv alltså.
R och V håller sig i källaren så jag kan nog kalla det att jag är själv.
Både trist och kul samtidigt, satan vilken blandning ;)
Och shises, idag kände jag av det där jäkla avundet igen. Damn it. Haha, att det ska vara så jobbigt? Svårt att förstå :)Men det är väl så livet är? Det är nog inte meningen man ska förstå det. Man ska bara hänga med och se glad ut. Trots allt lever man ju bara en gång och under den tiden ska man inte lägga ner kraft och tankar på negativa eller jobbiga saker. Lättare sagt än gjort, phu, det kan jag lova. Men vem sa att det skulle vara lätt? :)
Livet är farligt, ingen kommer ur det levade. Den och många fler teorier är det som dominerar mitt liv. Haha. Små hjälpande ord och fraser har väl ingen dött av?
Nej nu ska jag ta och hitta på något tänkte jag. Får se vad det blir. Antingen filmtittande, internetgooglande, målande eller fixande. Det för bli en överraskning för mig själv :)
Tjolahopp!
Små änglar
No idea.
Det känns som om jag ar två sånna här änglar vid huvudet.
Den ena säger saker jag vill höra och den andra säger saker jag borde göra. Eller inte borde göra.
Skitsvårt att förklara...så jag skiter nog i det, men jobbigt är det . haha.
Det kanske är tankarna som bråkar? ;).
Inatt har jag haft världens skummaste natt.
Igår var jag astrött, men kunde inte somna. Det var helt omöjligt. Riktigt jobbigt.
Sedan vaknar jag halv fyra av någon skum anledning och har svårt att somna om igen.
Efter det vaknar jag typ varje halvtimma tills klockan blir nio och jag störs som fan av alla byggarbetare som fixar vägen utanför mitt rum. Jaha... yes, det var min sovmorgon det. Tjoohoo.
Nu väntar jobbet så ska se om man kan köra motorvägen till LA i alla fall.
Jag har fortfarande inte riktigt fattat hur man ska köra när man väl kommer in i Landskrona genom den gamla vägen. Jag försökte igår och det slutade med att jag kom galet fel och körde runt i LA tills jag äntligen hittade en väg jag kände igen. Smart där.
I won't give up.
Tralala
Jag skulle vilja ställa mig och stampa i marken som en femåring och bara stå och skrika.
Har en känsla av att mycket skulle kännas lättare då.
Men att stå och skrika och stampa i marken är nog inget att rekommendera.
Om man inte får blickar på sig lär man i alla fall få jäkligt ont i fötterna. Haha.
Nej istället ska jag kila ut med hunden bara för att demonstrativt inte se matchen.
Det kommer säkert sluta med att jag fastnar framför dumburken senare i alla fall.
Men det är ett senare problem.
Tjofräs.
<3
Varning för långsamt gående tid.
Daaamn.
Fan vad tiden går långsamt när man inte har något att göra.
Nästan bud på att bänka sig framför TVn och chekka på en bra film...
Men bara nästan. ;)
It's now or never
En riktig sommarkväll helt enkelt.
Underbart. Äntligen sommar.
Det är så jäkla härligt att äntligen ha fått sommarlov!
Finelly! Nu behöver man inte bry sig om något som har med skolan att göra på 11 veckor!
Fatta hur länge det är. åå, så underbart!
I och för sig började allvaret idag - Jobbet.
Ska jobba nu varje dag fram till SM, men efter det börjar mitt riktiga sommarlov!
I tre veckor behöver jag varken bry mig om skola, simning eller jobb.
Kan det blir bättre?
Fick även veta en riktigt rolig överraskning idag.
Vår släkt kommer på ett eller annat sätt att få tillökning, haha mer än så får jag tyvärr inte skriva än.
Men roligt ska det bli :).
Nu, tajm för slapp eller utflykt, hum haha, man ställer sig inför svåra val här i livet.
Annars rullar livet på som, numera, vanligt här hemma. Kollar fortfarande lite halvt efter lägenhet så om det är någon som vet något om en liten billig etta eller något liknande nära stan så hör gärna av er ;)
<3
Sunny
sol, sol, sol.
Härligt!
Idag blir det att njuta som fan, imorron börjar allvaret - Jobbet.
Får se hur jag löser det nu när de bygger om överallt.
Är det inte vägen utanför oss, så är det motorvägen till Landskrona eller påfarten. Kul.
Riktigt bra tänkt nu när alla börjar få ta semester och köra överallt med husvagnar, ett noll till Helsingborgs kommun?
Nej som sagt, nu ska jag ut och njuta i solen. Blir polen idag, pallar inte med saltvattnet. :)
Have a nice day!
Hello Dagboken...?
Men äh, kul med förändringar.
Just nu händer inte supermycket i mitt liv, njuter endast av att äntligen ha fått sommarlov.
Tävling idag och det gick ju över förväntan faktiskt.
1.13 på 100 br är ju en kanonstart på utesäsongen.
Efter det var det hem och käka och snacka med ca 25 gäster som var på besök.
Det är fan som Kim och Amanda säger: Vi är aldrig ensamma här i huset.
Men det är härligt. De som känner mig vet att jag verkligen ogillar att vara själv. Så jag stormtrivs med trevligt folk.
Jag hann även med ett nattbad i havet, men nu är jag så megatrött efter en dag på Citadellbadet i solen så jag ska nanna nu.
Har en den planer inför imorron, så nu gäller det att hålla tummarna att de går vägen :)
Fy fan vad ni är bra.
Fy satan vad jag längtar.
När jag skulle till träningen imorse mötte jag ett helt gäng från klassen och paralellen :
"Vem vill gå i trean nu?? Ingen, ingen! hahaha Fia! Skriv i min mössa!" - Haha ja vad ska man säga? ;) Grattis allihopa! Hoppas ni får en underbar dag!
Vädret är ju kanon! Men riktigt stekigt....säkert över 30 grader.
Jag ska i alla fall ränna runt till gamla och nya vänner och gratta på examensdagen. Ska bli så kul!
Och nästa år är det min tur, då jävlar ;)
<3
Mes
Mitt allra sista om man ska vara nogrann.
Det känns kanon.
Dock mår jag inte riktigt lika kanon idag, men det kan man ju leva med.
Försöka i alla fall.
Men jag måste nog erkänna att jag ibland bara velat hamna i koma för en månad eller två, eller rymma upp till Tälje för ett tag. Jag vet inte varför, men jag har alltid haft en känsla av att allt löser sig om man undviker det. Jag vet att det inte stämmer, det känns inte ens bättre. Så frågan är... varför tänker jag då så?
Tankar.
Har tyvärr inget svar på det.
Men trots allt jag inte kan svara på känner jag mig klokare än nånsin.
Detta är första gången jag ärligt kan säga att nu är det inte huvudet eller kroppen som tänker, nu är det hjärtat.
Fy fan vad klychigt det lät. Men det är sant.
Nu förstår jag på allvar innebörden i Friends gamla låt Lyssna till ditt hjärta. (För de var väl de som sjöng den?)
Och jag tänker fan lyssna på mitt hjärta.
Jag har också kommit på mig själv med att jag har börjat lyssna mer på låttexterna som spelas.
Det känns som man man får så mycket sagt då, trots att det inte är man själv som snackar- man lyssnar ju bara.
Men många låtar har precis det budskapet man vill få fram. Skönt. Man känner sig inte riktigt lika ensam då :)
Tina Turner - If i could turn back time
Jason Mraz - I'm yours
Chris Brown - with you
Carzy Maze - Nothing to loose mfl.
Jag lyder fortfarande Zenitas råd: Skam den som ger sig.
Nu ska jag ut till polen och steka.
En skrift om ingenting.
Varje gång jag sätter mig framför datorn är jag på väg att klicka in mig på word för att sätta igång och skriva ett arbete, men icke, jag har ju inga arbeten för tillfället. Sommarlov imorron.
Det känns bara så ovanligt att kunna hinna med att klicka runt på nätet och bara läsa.
Kolla bloggar och kanske klädsidor eller vad som. haha.
Underbart.
När man inte har så mycket bättre för sig och när man känner sig som jag gör. då är det fan bra ;)
då flyger tankarna iväg till internet världen för ett tag i alla fall.
Nepp, nu ska jag dra på mig min Miss Avunds tröja och bara vara.
Kanske städa lite på rummet. Det behövs.
what if
Känner att min hemska magkatarr är på väg tillbaka.
Fan, jag pallar inte det också nu.
Får ta em omeprazol och hoppas på det bästa.
Hade grill och bad hos Martin Carling idag. Dock var det ingen som badade, kallt som satan ju. Men god mat och trevligt snack. Sedan drog vi ner på stan och kollade läget, men inget smink och fortfarande strandkläder så det blev ingen utgång. Istället sitter jag här med min onda mage och försöker hitta på saker som får det onda att försvinna. :)
Imorgon är det äntligen sommarlov!!! Behöver jag säga något mer?
Fy fan vad jag har längtat! Känns som en evighet sen sist.
oo, vad det ska bli härligt!
Och nästa år är det jag som sjunger "Fy fan vad jag är bra!" - iår får jag dock nöja mig med att fira andra...
Låten jag har i mitt huvud är If I Could Turn Back Time, med Tina Turner. haha.
Hur kan en låt bara fassna och sedan följa med en hel dag? Det är för mig ett under ....
Jag är förföljd!
Det stämmer, jag är verkligen förföljd.
Som tur var är det inte av en person, utan en låt.
Hörde först låten två gånger under en viss timma på efterfesten till balen och idag hörde jag den fyra gånger i rad.
När jag körde från Landskrona kom den på Rix och eftersom den trots allt är bra så bytte jag inte kanal, efter låten blev det reklam så jag bytte till Mix...gissa vilken låt som spelades när jag bytte? Just det, samma. Lyssnade igen och följde Mix tills jag kom fram till Lasarettet då jag bytte till Energy, där var låten igen!
När jag sedan kör från Lasarettet till träningen kommer den ännu en gång. Och inte nog med det, jag hade den på huvudet under hela passet . (Plus att min brorsa sitter och nynnar på den nu)
Låten är Jason Raz undebara myslåt I'm yours, men trots mitt lilla låtdilemma tänker jag inte sluta lyssna på den. Den är trots allt kanonbra! I just love it.
(Förresten, stavar han Raz, eller Ras? )
Nu ska jag ta och svara på lite mail, ladda hem bilderna som Micke tog från balen, fixa med andra bilder och sedan sticka någonstanns och kolla solnedgången tror jag. Någon som känner för att hänga med? Det blir ju trots allt roligare ju fler man är :)
Haha, jag ska lyda ett gott råd som Zenita på jobbet sa idag: Skam den som ger sig. Haha, nu jävlar ;)
Jag i ett nötskal
Haha shit, jag som inte ens gillar att åka berg och dal bana ;)
som tur är, är jag dock på en ganska hög uppförsbacke nu, hoppas den fortsätter stiga, men alla vet ju att det blir ju mer hemskt ju närmare överfallet man kommer, haha. eller ja, hemskt eller härligt beroende på vad man gillar barg och dal banorna.
Äh fan, ska sluta snacka :D
Stack tidigt imorse för att hinna till jobbet, riktigt tidigt, men då hade de ju värsta vägarbetet på motorvägen så trots att jag åkte typ tjugo i, kom jag inte fram förrens kvart över. Man kan ju bara fråga sig hur bra det är att börja bygga om motorvägen nu, i båda filer, mitt under sommarrusningen? äh, de har väl inte riiiktigt tänkt till va?
Fick mina inlägg till fossingarna idag också. kalajs. Fula men bra. tror jag.
Dock måste jag erkänna att jag är sämst på att använda parkeringshus. Drar storyn snabbt:
Jag körde in, betalade med kort och fick biljett. Parkerade och fick till ortopedkliniken. Kom tillbaka till bilen, startade den och körde mot utfarten. Kom först i en lång kö, stoppade in biljetten, inget hände. Kortet-inget hände, biljetten, kortet, biljetten, kortet....inget hände. Tillslut vifade jag på killen i bilen bakom (japp, det hade vid detta laget blivit en riktigt lång kö som slingrade sig uppåt och neråt i parkerningshuset) att han skulle hjälpa mig. Han kom, men det gick inte. Tillslut kommer vi på att jag inte betalat biljetten. Så jag får backa och ställa bilen helt snett på ett "förbjudet område", gå ur och leta upp dne jäkla netalningsautomaten. Snacka om pinsamt.
Kommer till automaten och fattar inte hur man ska göra. Kommer tillslut på det och går sakta tillbaka till bilen i hopp om att kön har minskat. Icke. Den har snarare växt. Pinsamt. Går in i min asfel parkerade bil och sätter mig för att vänta på att kön ska försvinna. Det tar en jäkla tid så jag startar bilen, backar och kör fram, backar och kör fram så jag ska kunna köra mot bommen sen. En snäll tjej släpper fram mig före henne i kön, jag kör fram och kommer typ en och en halv meter från automaten!!! Pinsamt igen. Får stänga av bilen, gå ur, sätta i biljetten, sätta mig snabbt i bilen, sätta igång den och köra snabbt som fan därifrån. haha.
Snacka om pinsam situation? :D
En natt som de andra?
Idag är det måndag. En solig måndag som jag ska tillbringa inne på ett kontor i Landskrona.
Men men, det är en dag det med.
Idag ska jag även simma mitt första pass sen Calella. Känns ju sådär.
Jag hade i alla fall verkligen världens konstigaste natt inatt.
Började med att jag intelyckades somna, hur trött jag än var gick det inte.
Sedan vaknade jag flera gånger av inga anledningar alls och mellan kvart i fyra och halv fem bara låg jag och stirrade i taket. Skoj. Tillslut lyckades jag ändå somna för jag hann drömma att det ringde i min telefon. Jag tog den och svarade surt, men ingen svarade tillbaka. Den fortsatte att ringa. Snart kommer jag på att det är väckarklockan som ringer. Godmorgon! Klokan är 06.00, upp och hoppa. Yes...
I mitt huvud, förstajuninollåtta
Haha, idag känner jag mig precis som Neo.
Jag ver varken in eller ut, bak eller fram, upp eller ner.
Känns som jag är med men ändå inte. Aningen off och osocial kanske man kan kalla det.
älska, hata, gråta, förlåta, vilja, glömma, jag vet inte vilket jag ska välja och det är så sjukt jävla jobbigt.
Men det är väl det som är grejen.
fy fan.
Ibland känns det som om musik gör det bättre, men varje låt får en att tänka på olika saker. Så just u känner jag mig aningen vilse. Ibland kan jag vara glad och känna att livet inte har några bekymmer och i andra sekunden kommer allt över mig igen. Men det egentligen bara bra. Då vet man att man lever.
Jag ver egentligen inte vad jag ska skriva, men det känns jäkligt gött att bara skriva lite skit.
"Miss Avund". Jag sitter med den tröjan på mig. Den tröjan som jag och Lollo tryckte för flera år sedan. Och trot eller ej, men den stämmer fan fortfarande. Miss Avund, är det jag?
Jag vill inte att det ska vara så, men jag tror fan det stämmer.
Det värsta som finns är sms utan svar. Ush vad det är jobbigt. Ännu tråkigare blir det när man efter femtonde gången kollar mobilen och ser "nytt sms", öppnar det, och finner ett mess på bara några få ord.
Jahapp... thats life. Det störiga är bara att man inte kan göra något åt det.
Jag skulle vilja kunna styra mitt liv. I och för sig skulle inget då hända efter ödet, men det kan ju vara skitsamma i situationer. Men det hade vart fräckt. Eller så skulle livet kunna vara som en film. Där man kunde stoppa, pausa, spola tillbaka och spola snabbt som fan frammåt. De flesta filmer har även ett luckligt slut, men det är ju aldrig roligare att se slutet innan filmen, såklart... ah det är svårt.
Kom nyss hem från en klassfest på Sofiero. Inte min klass såklart, nej vi gör inte sånt. Men Marias klass. Roliga människor. Men jag stack tidigt, ska jobba imororn. De andra skulle ut och festa. Studentfester hit och dit. Shit, jag längtar!
ahhh, jobbigt. Huvudvärk nu igen. Shise. Men ska hålla mig ifrån Irepn ;)
Ska sova nu istället, men vad är det man säger? :
Det sista människan har kvar är hoppet
Så även jag. Hur töntigt det än är. Men det skiter jag i. Hoppas kan man alltidg göra, och det ska man alltid göra. Men nu ska jag lyda ett råd som en klok människa nyss sa till mig: lägg dig och sov och rensa tankarna.