Den bittra saningen-vår jord


La precis på telen efter att ha snackat med Maria i över en timma. Snackade om vår lägenhet som vi letar efter och så berättade hon om en film de sett i skolan som handlade om vår jord. Vår jord som vi just nu håller på att förstöra. All den bensin, all slitning på vägarna, alla giftiga utsälpp, soporna, avloppsvattnet, förbränningarna och all den hysteri det är runt våra goda resurser kommer att vara slut om ca 50 år. Om vi fortsätter i denna takt vi just nu gör, kommer vi att behöva 5 jordklot till, för att jorden ska hinna återhämta sig innan vi tar slut på alla resurser och förgiftar den i den takt vi gör.

Vi i västvärlden har det bra ställt. Men det är även vi som står för stor del av alla utsläpp. Vi och de fattiga länder som inte har råd till nya förbättrade fabriker som fortfarande släpper ut tonvis med gaser varje dag. Om hela Kinas befolkning skulle ha tillgång till så många bilar som vi har här i västvärlden, skulle de bli tvungna att assfaltera lika stor del av Kinas yta som det just nu odlas ris på. Då har inte kineserna tillgång eller plats till att odla lika mycket ris, vilket kommer resultera i att de kommer importera ris från andra länder. Då måste denna mat färdas på vägar, i flyg eller till havs och skita ner ännu mer. Detta i sin tur gör att vi släpper ut ÄNNU MER utsläpp och gaser, bensin och vägförslitning. och det värsta är att dett håller på att hända just nu. Just nu när du läser detta stiger tonvis med giftig gas rakt upp i atmosfären och försurar skogar, sjöar, klimatet och bidrar till växthuseffekten.

Isarna runt pooltrakterna kommer att smälta. Det kommer resultera i den största översvämningen någonsin. Folk kommer då fly inåt landet och bosätta sig längre in. Det kommer bli trångt och alldeles för smockat med folk. Sjukdomar sprids snabbare och nya utvecklade virus kommer starta. Och vi kommer fortsätta ta slut på jordens resurser som om ingentning hade hänt. För vi förstår inte. Vi ser inte varningstexterna som hela tiden blinkar rött framför näsan på oss.  Vi ser, men vi bryr oss inte. vi vill ha vår standard, den standard vi är uppvuxna med, och den standarden som gör att vi trivs. Är det värt det?

Man hör många vetenskapsmän som vädjar till allmenheten att sluta skräpa ner, återvinn (okej, återvinning och källsortering finns typ bara i Sverige...hur mycket hade det inte hjälpt om hela världen gjorde detta?), ta cykeln istället för bilen, res mindre, välj miljövänliga alternativ...osv, osv, osv...men hjälper det? Nope.
Så länge det inte finns lagar om det, om hur vi ska sköta våran planet, kommer ingen att bry sig. Man gör som man vill, lever som man känner för och tänker inte på hur man förstör.
Jag pratade om detta med min brorsa, han sa "Ja, men nu är det ändå försent. Vi kan inte rädda jorden...". Är det verkligen sant? Är det redan för sent? Det är ju hemskt i så fall.
Jag skulle vilja ha e stor jäkla megafon och bara skrika ut nya regler om hur vi ska rädda världen, men det är omöjligt...

När jag var liten minns jag att jag kollade på en film som hette "Furngaly". (Tror det stavades så), då tänkte jag inte alls på budskapet, men det står plötsligt självklart för mig. 
Filmen hadelade om älvor som bodde i en skog. en dag kom massa grävmaskiner och tog bort deras skog, de byggde nya stora fabriker och en stor oljeklump sjög en sång om all "giftig gas" som snart kommer sprida sig över världen. Redan då! Redan då visste man! Denna filmen är över 15 år gammal, och redan då visste man vad som höll på att ske, men man blundade för det. Ville man inte se? eller orkade man inte ta konsekvenserna? 
Man kanske tänkte som många gör att "det kommer lösa sig! Det kommer komma någon smart professor och komma på en mirakel metod som räddar hela världen. Det löser sig! Jag lever som jag vill."
Men det värsta är att detta kommer inte ske. Vi kommer ta dö på den enda jord vi har. Vi kommer ta slut på den. Frågan är....är det verkligen värt det?? 

(ber om ursäkt för stavfel...)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0