Sverigebo

Just nu är det helt tyst i huset. Bara jag som är vaken.
Efter att ha legat och vridigt mig och seriöst tänkt på allt om resan i en timma blandat med at jag snabbt slumrat till för att vakna riktigt orolig igen..., så tappade jag tålamodet och gick upp.

Nu sitter jag och äter min sista svenska frulle innan resan. Sen blir det panncakes, toasts och beagels. (Att skriva att det är min sista svenska frukost låter helt hemskt, som om man inte kommer tillbaka. Likadant om man säger att det var sista natten i min egen säng. Ush, det låter hemskt! Jag vill komma till New York, men jag vill också komma hem! Hel och frisk. )
Känslan av ofattrbarhet som jag försökte förklara igår sitter fortfarande kvar.
Men nu har räddslan kommit till. Jag är så rädd för allt, asjobbigt .

Det har skett ett mord i vår dush.
Ett styckmord för att vara korrekt.
När jag skulle duscha, satt en asstor spindel och kollade rätt på mig. Asså en sån rejält stor. Mitt på väggen i duschen. Jag hatar spindlar. Tänkte först väcka pappa, men eftersom han inte är en sån nervös tönt som jag är går han nog inte upp förrens om en halvtimma, så jag struntade i att väcka honom. Jag satt ett tag och glodde tillbaka på den äckliga rymdvarelsen med åtta äckliga håriga ben.
Sen letade jag igenom badrums skåpet efter något jag kunde döda honom med, samtidigt som jag sneglade på honom så han inte skulle skjuta en tråd på mig eller komma äckligt gående över golvet. (Det äckligaste är hur dom går. När dom bara står är dom skitläskiga, men när de börjar gå....åååhh...fy.)

Hur som helst, jag hittade en nästan slut hårspraysflaska. Kanon! En längsam död, haha.
Så jag sprayade nonstop på honom tills benen vek sig på honom. Jag vet, det låter grymt men han var ju skitäcklig och satt i min dusch! tillslut mosade jag honom mot väggen med en toapappershållare med skaft som är gjord av granit. hehe. Sen låg han i flera delar i duschen. Då spolade jag ner honom i avloppet.

Faktiskt ganska nöjd att jag ens vågade döda honom. Jag har alltid sånna problem med sånt annars. Men snacka om att jag var rädd i duschen att han skulle komma upp ur avloppet igen. Som tur var gjorde han inte det.
Men han gav mig lite annat att tänka på för några minuter än min flygräddsla.

Damn, det kanske var det som var meningen! Han kanske bara var snäll? Haha, nej. Han är död och det känns bra. ;)

1.5 timma till avresa mot Köpenhamn. Gosh!



(okej, detta är inte spindeln från duschen, denna är från mormor och morfars badrum i Södertjälje. Den vi hade var ungeför lika stor, men fetare....bläää...)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0