Tankar hos en simmare
Lång text...
Vad är en blogg till för?
För att skriva långa meddelanden till folk man känner, eller korta rader om dagens händelser?
Att skriva dikter med känslor, eller listor med önskningar?
Skriva det man känner, eller skriva det man har lust med?
Är det som en dagbok, eller "skriva av sig bok"?
Tror nog man får ha det till vad man vill. Eller rättare sagt jag VET det.
Det som är bra är att man kan förmedla så mycket, till så många. (eller ja, de bror ju på hur många som läser..) Utan att säga det öga mot öga till någon.
Kan vara ganska skönt att få något sagt genom skrivtekniken, man kan till och med få det kommenterat av flera stycken om man har tur ;)
Jag känner på mig att detta inlägget kommer bli långt, så ni som har ont om tid...ska inte läsa ;)
Tänkte skriva ner lite tankar och funderingar för omväxlings skull...
Kanske inte det mest intressanta här i världen, men nog så viktigt.
Så nu kommer jag vara viktig en stund.
Ordentlig, tråkig och viktig och skriva om tankar och funderingar :)
Just nu händer en hel del..skolan börjat, simmet har startat och massa annat. De som känner mig vet vad jag menar. Allt är jobbigt, men på olika sätt. Men för att snacka om känslor till alla händelser skulle jag ganska kort sammanfatta det med ordet "skit".
Det är så jag känner om allt just nu. Det känns som om allt jag gör har två val. Ett rätt och ett fel. Jag väljer alltid fel.
I alla fall verkar det som om jag väljer fel, vem vet egentligen?
"Life is full of up and downs, go with the flow, and live your life"
Ja, om det bara skulle vara så enkelt.
Då hade jag varit livsnjutaren nummer ett. Men just nu, just dessa sagarna, känner jag mig verkligen inte som den livsnjutaren. Jag hoppas dock det kommer tillbaka, det vet jag att det gör. I alla fall så småningom.
Men det är just i dessa "downs" som man måste få skriva av sig. Därför använder jag bloggen.
Det är så svårt att sätta ord på känslor, skulle jag haft tillgång till videokamera hade jag kunnat filma hur jag känner, även om jag inte vågat lägga ut det. Men då hade man kunnat visa det bättre så folk förstod.
En känsla säger mer än 1000 ord, och ett eller trettioelva ord räcker därför inte som förklaring.
Men en känsla jag har nu, är att jag mer eller mindre känner mig som en ...ja en vind faktiskt.
Jag gör varken gott eller ont, och mina åsikter har ingen större betydelse just nu.
(Shis, kom just å mig själv med att låta som en horoskåptext, det var verkligen inte meningen...)
Är det så vet jag inte, det är bara en känsla jag har.
Att göra rätt saker vid rätt tillfälle, se glad och positiv ut och försöka vara trevlig är huvudets nästa punkter.
Funkar det...det har jag ingen aning om. Men det är väl det alla människor kämpar för.
"Att passa in"...haha, ja det är ju en klassiker. Ja, jag vet inte. Jag kanske är den där halvskumma 08:an, den kommer jag alltid att vara och sådan är jag.
Jag vet inte hur jag ska säga detta på ett annat sätt men...Live with it, or don't. Not my problem.
Lätt att säga svårt att känna.
Nej, nu ska jag sluta innan hälften av alla som mot formodan orkat läsa sig igenom mina knäppa rader med tankar somnar ;)
Kan lätta er med att säga att detta är bara en liten, liten del av allt. Men mer tänker jag inte skriva om.
Tänker förbarma er från det.
Istället ursäktar jag mig än en gång för det långa inlägget, lovar på en höft att detta kommer bli det enda, och tackar för att ni pallat läsa :D
Vad är en blogg till för?
För att skriva långa meddelanden till folk man känner, eller korta rader om dagens händelser?
Att skriva dikter med känslor, eller listor med önskningar?
Skriva det man känner, eller skriva det man har lust med?
Är det som en dagbok, eller "skriva av sig bok"?
Tror nog man får ha det till vad man vill. Eller rättare sagt jag VET det.
Det som är bra är att man kan förmedla så mycket, till så många. (eller ja, de bror ju på hur många som läser..) Utan att säga det öga mot öga till någon.
Kan vara ganska skönt att få något sagt genom skrivtekniken, man kan till och med få det kommenterat av flera stycken om man har tur ;)
Jag känner på mig att detta inlägget kommer bli långt, så ni som har ont om tid...ska inte läsa ;)
Tänkte skriva ner lite tankar och funderingar för omväxlings skull...
Kanske inte det mest intressanta här i världen, men nog så viktigt.
Så nu kommer jag vara viktig en stund.
Ordentlig, tråkig och viktig och skriva om tankar och funderingar :)
Just nu händer en hel del..skolan börjat, simmet har startat och massa annat. De som känner mig vet vad jag menar. Allt är jobbigt, men på olika sätt. Men för att snacka om känslor till alla händelser skulle jag ganska kort sammanfatta det med ordet "skit".
Det är så jag känner om allt just nu. Det känns som om allt jag gör har två val. Ett rätt och ett fel. Jag väljer alltid fel.
I alla fall verkar det som om jag väljer fel, vem vet egentligen?
"Life is full of up and downs, go with the flow, and live your life"
Ja, om det bara skulle vara så enkelt.
Då hade jag varit livsnjutaren nummer ett. Men just nu, just dessa sagarna, känner jag mig verkligen inte som den livsnjutaren. Jag hoppas dock det kommer tillbaka, det vet jag att det gör. I alla fall så småningom.
Men det är just i dessa "downs" som man måste få skriva av sig. Därför använder jag bloggen.
Det är så svårt att sätta ord på känslor, skulle jag haft tillgång till videokamera hade jag kunnat filma hur jag känner, även om jag inte vågat lägga ut det. Men då hade man kunnat visa det bättre så folk förstod.
En känsla säger mer än 1000 ord, och ett eller trettioelva ord räcker därför inte som förklaring.
Men en känsla jag har nu, är att jag mer eller mindre känner mig som en ...ja en vind faktiskt.
Jag gör varken gott eller ont, och mina åsikter har ingen större betydelse just nu.
(Shis, kom just å mig själv med att låta som en horoskåptext, det var verkligen inte meningen...)
Är det så vet jag inte, det är bara en känsla jag har.
Att göra rätt saker vid rätt tillfälle, se glad och positiv ut och försöka vara trevlig är huvudets nästa punkter.
Funkar det...det har jag ingen aning om. Men det är väl det alla människor kämpar för.
"Att passa in"...haha, ja det är ju en klassiker. Ja, jag vet inte. Jag kanske är den där halvskumma 08:an, den kommer jag alltid att vara och sådan är jag.
Jag vet inte hur jag ska säga detta på ett annat sätt men...Live with it, or don't. Not my problem.
Lätt att säga svårt att känna.
Nej, nu ska jag sluta innan hälften av alla som mot formodan orkat läsa sig igenom mina knäppa rader med tankar somnar ;)
Kan lätta er med att säga att detta är bara en liten, liten del av allt. Men mer tänker jag inte skriva om.
Tänker förbarma er från det.
Istället ursäktar jag mig än en gång för det långa inlägget, lovar på en höft att detta kommer bli det enda, och tackar för att ni pallat läsa :D
Kommentarer
Postat av: Jingan
Intressanta saker där, man känner igen sig en hel del faktiskt.
Det gäller o inte ge upp, fight on! / Tjingeling
Trackback