Swimming.
Wopa! Nu gick det att lägga in bilder helt plötsligt!
Haha, snacka om nice.
Därför tyckte jag det var passande med några snygga sim-bilder nu såhär innan SM. :D
Wonderful. :D
Bilder på brassa från JSM/SM (tror jag det var) och Rosenlundsprint samt Juniorrekord innehavarna på 4*100 medley från i vintras. Smashigt, ;P
Next... SM!!
Idag har jag varit bäst på det jag annars är sämst på,
det vill säga att göra ingenting alls.
Jag såg på klockan för ett tag sen och märkte att den var halv sju... HALV SJU???
Var har hela dagen tagit vägen egentligen? Jag har i princip suttit vid datorn och köksbordet hela dagen och försökt fixa alla problem med NCAA (USA), ringt skolan i USA (!!!!), fixat med en present som nu tycks omöjlig, mailat fram och tillbaka, forskat på hemsidor, skrivit brev och kollat bilder... kul dag? Just nu känner jag mig bara såsig i huvudet och alldeles håglös och vet inte vart jag ska ta vägen. Det var inte såhär jag hade kommit överens med mig själv om att vara innan SM.
SM ja... vi åker imorgon och stannar till Söndag. In Linköping. Aldrig tävlat där innan man det ska nog gå bra.
Det känns som om jag är väldigt bra förberedd och det känns riktigt kul att äntligen få komma iväg och simma ordentligt. Det känns som om det är på tiden. :) Jag är nyfiken och pigg på vad jag kan göra och jag känner mig alldeles spänd av förväntan, .. redan. Jag är övertygad om att jag kommer komma dit och göra mitt bästa och jag är glad för det. Det ska bli spännande och kul och jag längtar tills det är min tur att stå bakom pallen! :D
Det är sommar det.
Igår kände man verkligen att det var sommar.
Först och främjst var det gröningen som gällde hela dagen, mysigt, lagom varmt och bra sällskap.
Efter det stack allihop till Amanda och köpte taccos som vi åt hos henne innan det blev dags för en 1,5 timma lång promenad, från gröningen mitt över Bonasera till Thalassa och tillbaka. När klockan var 23.30 kom vi tillbaka och jag och Andreas drog oss hem för att sova. Det sjuka var att det fortfarande var varmt klockan tolv på natten. Så sommar.
Mitt under promenaden kom jag och tänka på hur konstigt och gammeldags allt vore om man såg tillbaka på vår promenad om typ 200 år, tänk vad alla skulle snacka om då.
"År 2009 gick man ut och gick på små grusvägar och tittade ut över sundet. Man körde runt i bilar som gick på bensin och det tog flera timmar att komma till USA med flyg, hahaha... Man hade djur som sällskap i bosättningar som villor och lägenheter som värmdes upp av fjärrvärme eller el. A och maten fick man köpa i stora butiker som endast sålde mat som var förpackad i olika förpackningar av material som plast och kartong. A, det var gamla tider det. Tänk att människor överlevde vardagen."
Då kunde man ju inte låta bli att fundera lite på hur det egentligen kommer se ut och vara om ca 200 år.
Men alla dessa tankar försvann då jag utanför Thalassa trampade på en mördarsnigel som splashade sig äckligt under mina flipp-flopp och skvätte upp på min högra fot. Fy fan vad äckligt. Nä, efter det höll jag mig till att öva på att kasta macka om jag tydligen suger riktigt rejält på. ;)
Today, Tonight, Tomorrow
Jag tycker inte om när saker och ting krånglar.
Om några timmar ska jag ringa ett samtal till USA...aah, läskigt, haha. Men kanske lika bra att lära sig direkt. :)
News: Ingen har väl missat att Michel Jacsson avlidit igår kväll, svensk tid. Det känns ganska skumt trots att man verkligen inte haft honom varken nära eller som idol, men han kallas ju Popkungen så självklart har den X-mörkhyade, sönderopererade, dansmästaren och drogmissbrukaren satt sina spår i denna världen. Radiokanalerna här i Sverige spelar just nu sönder alla hans bästa och vissa bortglömde hits för att hedra hans minne och jag är säker på att även kanalerna i USA och u resten av världen gör det samma.
Trots att många såg snett på Michel, som tydligen vägde 45 kg vid sin död, som skylde sina barn i filtar och masker, hängde dem utanför balkonger och tog sig igenom missbruk efter missbruk, så tror jag ändå att fler känner samma skumhet som jag. Den konstiga Popkungen avled och nu hedrar folk världen över hans minne. För vad han än gjort för fel och dumheter i sitt liv, så kan ingen ta ifrån honom att han var en sjuhelvetes duktig sångare och en grym dansare!
Now: Jobb
Next: Planering, förberedelse
Later: Samtal, Träning
Tonight: Mys och Mat med Andreas.
Om några timmar ska jag ringa ett samtal till USA...aah, läskigt, haha. Men kanske lika bra att lära sig direkt. :)
News: Ingen har väl missat att Michel Jacsson avlidit igår kväll, svensk tid. Det känns ganska skumt trots att man verkligen inte haft honom varken nära eller som idol, men han kallas ju Popkungen så självklart har den X-mörkhyade, sönderopererade, dansmästaren och drogmissbrukaren satt sina spår i denna världen. Radiokanalerna här i Sverige spelar just nu sönder alla hans bästa och vissa bortglömde hits för att hedra hans minne och jag är säker på att även kanalerna i USA och u resten av världen gör det samma.
Trots att många såg snett på Michel, som tydligen vägde 45 kg vid sin död, som skylde sina barn i filtar och masker, hängde dem utanför balkonger och tog sig igenom missbruk efter missbruk, så tror jag ändå att fler känner samma skumhet som jag. Den konstiga Popkungen avled och nu hedrar folk världen över hans minne. För vad han än gjort för fel och dumheter i sitt liv, så kan ingen ta ifrån honom att han var en sjuhelvetes duktig sångare och en grym dansare!
Now: Jobb
Next: Planering, förberedelse
Later: Samtal, Träning
Tonight: Mys och Mat med Andreas.
jag kom inte på någon bra rubrik.
Nu har jag suttit framför datorn i två timmar bara för att. Och jag har egentligen inte hittat någonting alls som intresserat mig. Jag är faktiskt väldigt kass på att bara internet-slå-surfa, jag vet lixom inte vad man ska gå in på. Mina senaste besökta internetsidor vittnar om saken... - alla bloggar jag kommit på, - min egen blogg... - olika online klädbutiker - facebook - hotmail, och ingenitng har varit kul.
Kanske dags att stänga ner datorn ett tag nu och göra något vettigt istället. Frågan är bara vad. Nu när skolan är över, slut, kaputt och avslutad har jag ju verkligen ingenting jag kan sysselsätta mig med under min lediga tid! aaah, haha. Alla som känner mig vet att när jag inte har något att göra... då är det illa. ;) När jag sen berättar att jag faktiskt läst en hel del de senaste dagarna... a då undrar säkert vissa om jag fått feber eller något. Jag brukar vanligtvis inte läs alls, men trots det inser jag varje gång en bok är utläst hur bra den var, hur kul det var och läsa och hur intressant det var att få ta del av de påhittade figurernas liv. Kanske får leta på bokhyllan efter en ny bok.
Men innan dess ska jag kludda på en ny design. Tanken är ju att jag ska försöka specialisera den här bloggen mot USA och tänkte därför fixa om nästintill allt så jag blir kanonnöjd. :) Jag har en riktigt bra plan över hela altet och jag vet att det kommer bli hur bra som helst. Precis som allt annat man tar på sig, ;P
Wopa.
Dator, en tekniksak.
Snacka om att det har varit sommar nu de senaste dagarna. Sommar, sol, värme. Love it.
Då har jag passat på att lämna in min dator på lagning eftersom den trasslade med batteriet och självklart har mobilen...eller rättare sagt iPhonen pajjat vilket har resulterat i att jag känt mig ganska teknikbefriad. Skönt samtidigt som det är jobbigt. Självklart är det nyttigt att inte alltid vara tillgänglig med mail, sms, telefon och så vidare, men man känner sig så tomhänt på något sätt. Konstigt hur man kan bli så beroende av teknikprylar egentligen.
På tal om teknikprylar har jag övertalat pappa att köpa en Mac nu när hans dator pajjat. Efter att jag haft långa föredrag om hur mycket bättre en Mac är, efter att han läst och forskat och pratat med lite olika folk samtidigt som han blivit förbannad på PC valde han att lyda mitt råd och gick faktiskt och köpte en Mac i företagssyfte. Grattis farsan!
Meeeen, självklart är det här ingen solskenshistoria eftersom hans nyköpta dator krånglade efter bara några timmar. Nu kan man ju ställa sig frågan "Vad gör han egentligen med sina datorer?" Svaret på den frågan kan inte ens jag... dock vet jag att Macproblemet inte var hans fel, utan ett produktionsfel som killarna på Janssonsdator fixade på 45 minuter. Hoppas, hoppas att både hans och min dator håller sig friska nu. För trots att det är riktigt skönt utan datorer och telefoner, så blir man så jävla förbannad när det inte fungerar som det ska. ellerhur? ;)
We celebrate Midsummer...
På tal om midsommar kom jag och tänka på en annan sak:
På midsommarafton för exakt ett år sedan satt jag och fällde en tår tillsammans med Ostis utanför Amandas dåvarande hus. Denna midsommar tillbringade jag den första delen hemma hos mig och den senare hos Gustav, och jag har aldrig mått bättre. (Om man tar bort min lilla halsbacill såklart. ;) ) <3
(By the way...hur ska jag kunna förklara för amerikanarna vad midsommar är och varför vi firar det?
Ehm...we dance around a cross with flowers, sing songs about small froggs, eat fish and meetballs and decorating our hair with flowers. That sound fun, right? And oh, we do it because we want to celebrate the light.
Och jag tyckte att vi var ganska normala? ;)
Baksmällan och te med honung.
Igår var jag och såg Baksmällan med Andreas.
Haha, behöver jag nämna varför jag dricker så sällan?
Nä, skänt å sido, men den var faktiskt riktigt kul.
(skulle haft en bild här, men av någon skum anledning kan jag inte lägga upp några bilder alls. Tänkte lägga upp från midsommar och studenten också, men ikke sa Nicke, det fungerade inte alls. Ingen aning om varför och otroligt irriterande är det eftersom jag vill kunna ha små bilder då och då. Någon som kanske vet vart problemet ligger? )
Självklart har jag dragit på mig min årliga halsinfektion. Lagom till midsommar tappar jag rösten och låter som Bonnie Tylor och det har såklart även hänt i år. Dock har det gått ännu lite längre och halsen mår inte riktigt helt 100 vilket är irriterande eftersom träningen blir drabbad och SM går av stapeln i Linköping om en vecka och 3 dagar...yeeyy. Massor med honung och te för min del, jajamensan!
...
Konstigt det blev med typsnittet i förra inlägget... ajja det är ju budskapet so räknas. :)
Datorn är knäpp idag...
Min dröm, en framtid.
Nu är det andra gången jag skriver ett riktigt långt inlägg som sen bara försvinner spårlöst. Så jäkla irriterande.
Imorse när jag vaknade snurrade mitt huvud. Alla tankar och intryck for omkring hur som helst och jag var inte mer klok imorse än vad jag varit de senaste veckorna. Jag drömmer konstiga drömmar om alla möjliga saker, sover oroligt och vaknar flera gånger. På morgonen känner jag mig som en zombie som inte har sovit på flera dagar. Vilket I-lands problem.
Jag lyssnade i alla fall på mig själv och tog sovmorgon från träningen, satte mig ner och hade liten egen-tid för att tänka på tankarna i mitt huvud. Efter X-antal minuter gav jag upp eftersom jag fortfarande inte hittat någon bra tråd att börja dra i. Jag är fortfarande lika oviss men det kanske är så det ska va?
Istället gick jag och öppnade mailen, i inboxen hittade jag ett mail från en väldigt bra vän till mig som i nuläget befinner sig i Frankrike. Såhär löd en av raderna i hennes mail: ”Jag har det så sjukt bra här att jag inte vill åka hem, men samtidigt vill jag ju inte stanna heller, knäpp känsla!” Jag tror att hennes rad beskriver mina känslor ganska bra. Antagligen ska det kännas så, och trots att det är jobbigt ibland får man försöka tänka på allt det positiva det drar med sig.
Jag tror att jag kan gå hur långt som helst, att jag kan jobba med vad jag vill och att jag kan bli precis som jag vill ha mig. Men ingenting kommer självklart gratis. Allt är tufft och man får jobba för det, vad är det annars för biggie? Vad är det för utmaning att gå i samma vanliga uppslitna fotspår som alla andra? Att tryggt bosätta sig nära familjen och fortsätta sitt liv precis som man alltid gjort? För vissa känns det självklart men inte för mig. Trots att jag är rädd och osäker, vet jag att jag innerst inne inte kommer känna mig hel eller nöjd som person om jag stannar här hela livet. Det är bara sån jag är och trots att jag vet att det kommer bli jobbigt, vet jag även att jag kommer klara det. Jag kan klara allt jag ger mig in på och självklart känns det speciellt för mig, det hade ju varit skumt om det inte gjorde det.
Jag är en ganska rädd person som skapar rädslor åt lite allt möjligt. Varför vet jag inte, men jag skulle chansa på att det vore en slags försvars mekanism mot mig själv. Självklart är jag rädd nu, men den räddslan blandas med lycka som sedan blandas med nervositet så jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den längre. Spänd av förväntan är ett bra ord som är positivt laddat, jag kanske ska använda mig av det?
Jag vet att det kommer bli jobbigt att lämna alla vänner, familjen och speciellt Andreas, men det här är bara en liiiten, liten del i mitt förhoppningsvis långa liv som kommer gå relativt fort. Jag vet att vi kan klara av det om vi bara vill och jag vet vad jag vill. Jag vet vart jag har mina vänner, jag vet vart min familj är och jag vet vem min stora kärlek är. Jag är lycklig. Det här är ett litet steg som blivit till ett stort kliv. Vi kommer klara det, det vet jag.
Om du var ett hav vore jag en våg
Om du var himmelen skulle jag ha vingar
Om du var ett regn hade jag vart hav och land
Om du var musik vore jag en sång
Om du var vidderna ville jag va vinden
Men jag skulle inte va nånting om du inte fanns
/ Sofia.
20090612
Lycka, glädje, Äntligen.
Glad student
Dagen var oförglömlig.
Studenten, ett minne för livet!!
För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studeeeenteeeeeen!!! FY FAN VAD VI ÄR BRA!
Vilket otroligt härlig dag! Regnet piskade ner och vinden blåste kraftigt från havet och in i hela Helsingborg, men alla studenter var överlyckliga och när det kom fram någon och kramade om en och sa "Grattis! Men gud vad synd med vädret." Så ryckte man bara på axlarna..."vädret? oj ja, det regnar fortfarande haha." Det var verkligen en alldeles otrolig dag och jag kommer minnas den för alltid, alltid!!
Började med champange frulle hos Linn, sedan skulle vi egentligen gå till skolan, men eftersom vädret var som det var fick vi ringa våra snälla föräldrar som mer än gärna körde några smått överförfriskade ungdomar till Filbornaskolan för sista gången. Väl framme var det möte och lite snack i klassrummet 153 innan avslutningen i Aulan hölls med Live band och snack av rektorn. Därefter var det rundglidning lite innan det serverades lax-lunch i skolans matsal, gott var det och det var nog första gången ;). Efter lunchen drog det igång ett mini-party a la Youtube i klassrummet samtidigt som lärarna höll små fina tal och vi skrev i varandras mössor. När klockan var 14.30 samlades alla avgångsklasser vid entrén och spänningen steg. 14.45 var det vår tur att som sista klass dansa ut på scenen och sjunga (läs skrika) för alla föräldrar som snällt stod och väntade på oss under sina parraplyer. Skylthämtning och gratulationer innan hela klassen drog sig ner mot kärnan.
ca 45 minuter senare strömmade alla blöta studenter ner för trapporna och vi påbörjade våra 7 varv runt Magnus Stenbocks statyn. Därefter var det flaket som gällde och jag kan bara säga att jag var glad över att jag inte var vanlig bilist i stan den 12/6 kl 16, vojne vojne alltså haha. ca 2 timmar senare hade vi hunnit från parkeringen bakom Tivoli, bort till knutpunkten, vänt och tillbaka till café Alexandra. Snacka om långsam åkning men det var den roligaste turen i hela mitt liv. Ösregn, hög musik, traktor med flak och 30 glada studenter - kan det bli bättre?
Efter flakturen tog jag och Andreas oss vidare till Jacob Hansens Hus för fest med päronen. Jag har ingen aning om hur många som kom, men när bandet drog igång, drog sig även halva stans studenter till vår fest. Snacka om drag och en otroligt lyckad kväll! Mitt i festen blev vi dock lite avbrutna av ett väpnat rån mot en klockbutik precis bredvid Jacob Hansens. Plötsligt svämmade det av poliser och patruller runt huset och vår catering firma blev utsatt för bilstöld. När Rånarna skulle rymma med sitt gods från klockaffären var deras mopeder omkullsparkade. Då sprang de vidare och möttes av vår cateringfirmas lägligt parkerade van med motorn igång. Kockens fru hotades med pistol och skott avlossades, som tur var träffades dock ingen förrutom Hotellväggen intill Jacob Hansens. Sångaren i bandet blev hotad, men hur illa det än låter så blev allt så himla bra i slutet!
Utgång till Cardinal (inget vidare) och Tempel (kanon) slutade klockan 05.00 när allt stängde. Då sjöng fåglarna och det hade äntligen slutat regna. Nu, två dagar senare, sitter jag utomhus i ca 20 grader och strålande solsken.
Min student var trots allt den allra bästa dagen i mitt liv hitintills! Fy fasen vad kul vi hade! hela dagen sjöng man sånger och skrek av lycka. En hel dg fylld med glädje och sång. Helt underbart!
Tack alla som kom till Jacob Hansens Hus och firade tillsammans med oss! Min dag var alldels underbar och ni gjorde den bara ännu bättre! Tack för alla fina presenter, alla fina blommor och alla kort!
Bilder kommer sen när jag hunnit fixa in alla på datorn.
Upps.
Haha, jag skrev ju att jag på skoj bad till högre makter om fint väder på studenten...
Antingen finns det inga högre makter eller så hade de vax i öronen för idag när jag vaknade hade vi thunderstorm här i HBG. Yeeeey. Kul med flak och utspring nu, haha. Äh va fan. Vädret kan ingen rå över, nu jävlar ska jag ta studenten!!!!
Äntligen är det vår tur att springa runt på stan och åka flak som man sett alla andra göra i så många år! Yeeeeey!
Gran slam Studenten!
Jahapp, dan före dopparedan.
I alla fall kan man se det så.
En liten smula kaos, massa planering, fina kläder och ett riktigt gott humör är de ingredienser som behövs för en förhoppingsvis lyckad student! Shit som jag längtar! Jag känner mig som ett litet barn som satt uppe så länge som möjligt för att vänta på tomten dagen innan julafton. Vilken spänning.
Självklart kan man inte låta bli att tänka vilka otroliga omställningar det kommer bli nu.
Tekniskt sett behöver jag aldrig mer gå i skolan, (i och för sig kommer jag redan börja till hösten... men det är i Miami så det räknas inte. :) ) allt som har varit en vanlig vardag med skola, läxor och mög kommer att förändras. I 13 år har man mer eller mindre dragit sig till skolan för att sitta framför en bänk och undervisats av lärare som det ibland kunde vara så otroligt genomskinligt att de ville vara var annan stanns som helst än i just detta klassrummet med just dessa eleverna just nu.
Jag lider med dem. Jag hade aldrig velat bli lärare... jag tror inte jag hade klarat av det.
Men nu är det snart den 12 juni och jag kommer inte längre att vara ens elev. Imorgon kommer jag springa ut från Filbornaskolan med ett stort leende på läpparna och jag kommer vara så otroligt stolt över mig själv: Jag klarade det!
Jag gjorde det verkligen! Alla jävla år som varit så ohyggliga att man inte velat annat än att försvinna, alla hemska månader man bara önskat att få komma bort, alla jäkla dagar som man skulle göra vad som helst för att få tyst på läraren, alla timmar man suttit vid en gammal nött bänk och lyssnat på saker som inte alls intresserar en ens det minsta, alla minuter man bara hoppats att brandlarmet ska gå så man får en ledig stund och alla sekunder man tittat på klockan och bara önskat att visaren kunde springa lite snabbare. Alla de år, månader, dagar, timmar, minuter och sekunder kommer försvinna imorgon vid 14.00.
Trots att jag faktisk trivts bäst på Filborna av de skolor jag gått på kan jag faktiskt stå för vart enda ord i ovanstående stycke. Men trots det måste jag faktiskt erkänna att jag inte varit mycket utan skolan. Tänk vad man egentligen har lärt sig... allt från att skriva och läsa till mattematik och främmande språk. Och alla människor man träffat! Vissa kommer bli vänner för livet, medan andra faller i glömska. Aa...skolan är kanske ganska bra ändå. :)
Nu ska jag ta och lägga mig i min sköna säng med mitt krull som faster precis fixat. Jag ser ut som men 80 årig gammal dam med permanentat tantkrull just nu. Korkskruvar som är uppsatta tight mot hårbotten med nålar så jag förhoppningsvis får några fina lockar till morgondagens regniga student. Jag längtar så otroligt mycket!
Nu ska jag lägga mig och gå igenom mina år, allt från första skoldagen på Brunnsängsskolan i Södertälje, till flytten och skolombytet till Västra som kom att bli en mardröm. Till önskedrömmen Sally som visade sig vara en otroligt kass skola för att sedan välja vidare till Filborna där mina svenska skolår just nu tar slut. Känns lite absurt och skummt på samma gång men va fan haha. För veklig ska man självklart inte vara men jag kan faktiskt inte hjälpa att vara lite återblicksamm eller vad man kan kalla det. :)
Time for a new time.
And time for sleep.
26 timmar
Det är helt sjukt.
Just nu är det 26 timmar kvar tills jag står på scenen och skriker "För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studeeenteeeeeen, FY FAN VAD VI ÄR BRA!!" Så jävla nice så det är sjukt. Men det känns awesome!
Det gäller bara att hålla tummarna för att det bli bra väder imorgon.
Eller ja, bra och bra har jag förstått att det inte kommer bli, men i alla fall inget regn! Snälla.
Så nu ber jag till de högre makterna om att vädret har uppehåll imorgon under hela dagen så alla fina och duktiga studenter kan njuta av sin dag till fullo! Please :)
Inte en dag för sent.
Kan bara inte fatta det... !
Jag klagar i alla fall inte.
Vilken skum vecka. Men jag klagar inte. :D
Först Ungern och sen ledig från skolan...fram till på nästa fredag då det är dags för studenten!
Kunde vi inte bara slutat nu lixom, nu när ändå solen skiner och det är relativt varmt? ;)
Hur som helst har jag i alla fall slagit vad med Andreas om att det kommer regna på studentdagen.
Har jag rätt och det blir regn, får han bjuda mig på middag, annars tvärt om. Haha, så vad som än händer kommer det i alla fall bli positivt i slutändan . :)
Nu ska jag sätta mig och glassa med en glass.
Tänkte att jag lika bra kan fortsätta på min otroligt onyttiga dag genom att käka lite glarre.
Tjoflöjt.
Jag är (inte) feg!
Det händer väldigt mycket med en när man är i väg på läger eller semester. Det känns som om huvudet tar paus från verkligheten och tonar bort den svart-vita vardagen ett tag och man kan mer eller mindre slappna av. (Tränings läger med 2 träningar per dag kanske inte riktigt klassas som "slappna av" rent fysiskt, dock mycket mer psykiskt.) Otroligt skönt att kunna rensa tankarna och släppa kalendern ett tag och bara va.
I och för sig myllrar det av tankar i mitt huvud just nu, allt från studenten till vad som händer i sommar, till tävlingar och till flytten. Självklart har många saker både för och nackdelar och ibland är det inte alltid så lätt att bara se det positiva, då behöver man hjälp att se det med andra ögon. Man behöver någon "utomstående" som kan peka på andra punkter i ens tankar som lyser lite extra. Det värdesätts högt. Riktigt högt!
Men nu är man tillbaka till verkligheten med mail som väntar, tider som ska passas, uppgifter som väntar på att bli klara och annat som ska fixas. Det är tur att jag har ledigt imorgon. Sova, skriva, chilla.
Tack alla för ett underbart läger. Trots att vädret inte varit det bästa har man faktiskt som sagt lärt sig en hel del, även om man inte tror det själv. Man kan alltid få positiva saker ur allting.
På tal om det ska jag sätta mig och skriva en lista på hur bra det gick för mig att flyga idag. Det var ett tips från Andreas som verkligen är hur bra som helst. Jag ska ta det på allvar och ta med den listan nästa gång jags ska resa så jag kan bevisa för mig själv att det inte finns något varligt med att flyga över huvud taget. Jag ska övervinna alla mina rädslor genom att se dem som utmaningar och om några månader kommer jag kunna säga: "Hej jag heter Sofia, och jag är inte rädd för någonting!" Jag älskar utmaningar eftersom hela grejen med dem är att man ska övervinna dem. Man ska klara av dem. Nu jäklar ska min fega sida bort!
Nu ska jag sätta stopp för rädslan :D
Home sweet home.
Åh nice! Hemma!
Efter en hel vecka i Öststaten Budapest (ja, det kändes faktiskt så) i regn och 12 grader varmt, längtade man hem lite. Efter några telefonsamtal till mappa här hemma i annars så kalla Sverige, växte hemlängtan en aning eftersom de här hemma haft 20 grader varmare än vad vi hade. Aja. Men vädret kan man inte klaga på egentligen.
När man satt där nere hade man hur mycket som helst att skriva och berätta om men nu när man varit hemma och chillat några timmar försvann all fantasi och just nu är man bara allmänt slut i pallet.
Men trots det har det varit en händelserik dag:
Upp för att träna 06.00 i Budapest
Frulle och hämtning med buss 9.00
Flyg 11.30
I Danmark 13.20 och tåg 14.00
Båt till Sverige och sen bil hem.
Så faktiskt har jag fått åka alla möjliga färdmedel idag vilket inte annars händer var dag. :)
Nepp, enough of brain-dryness.
Nu ska här importeras bilder, packas upp, äta, chilla och sova. :)
